Gunilla von Bahr var flöjtist, musikchef och framgångsrik inspelningsartist.
Gunilla von Bahr föddes i Lund 1941 som dotter till tandteknikern Karl-Axel Palmkvist och direktören Mary Palmkvist, född Munther. Hon var gift med musikdirektören Åke Herlöfsson 1962-1969 och med skivproducenten Robert von Bahr 1970-1977, med vilka hon fick fem barn. Hon återtog sitt flicknamn Palmkvist 1982, men fortsatte att använda von Bahr i sin professionella verksamhet.
Gunilla von Bahr var en av Sveriges mest kända tvärflöjtister. Hon började tidigt spela instrumentet, och utbildade sig vid Malmö Musikkonservatorium och Kungliga Musikhögskolan 1962—1967. Hon påbörjade sin bana som yrkesmusiker i Malmös, Norrköpings och Sveriges Radios symfoniorkestrar samt i Kungliga Hovkapellet 1967—1972. År 1972 inledde Gunilla von Bahr en karriär som turnerande solist. Hon gjorde ett stort antal skivinspelningar och medverkade ofta i radio och TV. Skivorna Solflöjt 1—4 (1977—1986) innehåller musik från olika epoker och sålde i så stora upplagor att de blev guldskivor, vilket inte är vanligt för klassisk musik.
Som solist framförde Gunilla von Bahr både traditionella och moderna verk. Hon hade ett särskilt intresse för modern musik. Hon fick även nyskriven musik direkt komponerad för sig. Sammanlagt framförde hon över sjuttio verk, av vilka sju var flöjtkonserter. Särskilt uppskattade Gunilla von Bahr samarbetet med Aulis Sallinen, Gunnar Hahn och Moses Pergament. Hon behärskade inte endast tvärflöjt utan samtliga fyra tvärflöjttyper, från piccolo till bas. En favorit som följde henne genom åren var en förgylld silverflöjt (en soprantvärflöjt) av märket A.R. Hammig. Gunilla von Bahr utvecklade tillsammans med dåvarande maken Robert von Bahr skivbolaget BIS under 1970-talet, som nu vuxit till ett av de största i världen inom klassisk musik. Hon blev bolaget trogen under hela sin karriär.
Mellan 1987 och 1990 var Gunilla von Bahr chef för Stiftelsen Musik i Kronoberg. Hon kände varmt för länsmusiken och frilansande musiker, och ville stärka det lokala musiklivet. I denna anda uppmuntrade hon bildandet av konsertföreningar ute i landet. Därefter var hon chef för Malmö symfoniorkester (MSO) 1990—1995. Hon tog kontakt med politiker, lokala föreningar och Rotarysällskap för att väcka intresse för den klassiska musiken, och det berättas att hon kunde stå på konserthustrappan och välkomna de ovana besökarna. Konsertbesökarnas antal ökade stort under hennes tid som chef, och MSO framträdde även vid världsutställningen i Sevilla 1992. Gunilla von Bahr var drivande i att lyfta fram unga musiker, och blev även en inspiratör i svenskt musiklivs administration och ledning.
År 1991 utnämndes hon till ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. År 2000 blev hon som första kvinna rektor för Kungliga Musikhögskolan, ett uppdrag hon skulle hålla till 2006. Hon var dessutom under sin tid som länsmusik- och konserthuschef den enda kvinnan på dessa poster i landet. Även som chef och administratör spelade hon flöjt varje dag, och hon hade också ett intresse för sambandet mellan musik och hälsa och arbetade för att främja forskning på området.
År 1977 tilldelades Gunilla von Bahr Svenska grammofonpriset för albumet Musik av György Ligeti. År 1995 förärades hon medaljen Litteris et Artibus i guld, och år 2011 Kungliga Musikaliska Akademiens finaste utmärkelse, Medaljen för Tonkonstens Främjande.
Gunilla von Bahr dog i Stockholm 2013. Efter hennes död donerade barnen hennes förgyllda silverflöjt till Scenkonstmuseets och Musikverkets samlingar. Hon är gravsatt på Skogskyrkogården i Stockholm.
