Hanna Bratt var lärare, grundare av och föreståndare för Ericastiftelsen, vilken kom att bli det första svenska akademiska institutet för utbildning i barnpsykoterapi.

Hanna Bratt föddes år 1874 som Ellen Nanna Johanna Bratt i Karlsborg. Hennes far hette John Christian och modern Jenny Maria Christina. Fadern var överste och vid tiden för Hanna Bratts födelse var han chef vid regementet i Karlsborg. Han var också politiker samt medlem av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Familjen hade således en privilegierad ställning i samhället. Hanna Bratts två år äldre syster Hedvig var åldfru, en form av föreståndare, vid Stockholms slott. Hanna Bratt gifte sig aldrig.

Efter att ha avslutat sin tjänst som föreståndarinna vid Fernanderska skolan i Örebro gjorde Hanna Bratt 1933 en studieresa till the Institute of Child Psychology i London, vilket drevs av Margaret Lowenfeld. Vid detta institut bedrevs klinisk verksamhet för barn, något som var relativt ovanligt vid denna tid. Utifrån sitt intresse för icke-auktoritär pedagogik och socialt och psykologiskt inriktade insatser för barn, samt utifrån intrycken från Institute of Child Psychology, startade Hanna Bratt tillsammans med läkaren och psykoanalytikern Gunnar Nycander Ericastiftelsen år 1934. Vid starten saknades eget kapital, men med hjälp av ett lån på 1 000 kronor kunde verksamheten bedrivas i ett rum i Hanna Bratts lägenhet. Efter hand flyttades verksamheten till olika mindre lägenheter i Stockholm. Grannarna klagade på ”de bråkiga barnen”. Efter att ha hyrt in verksamheten i två olika hus i Bromma kunde man, med hjälp av en donation och lån, köpa ett eget hus på Odengatan i slutet av 1940-talet. År 1936 öppnades också en rådgivningsbyrå för föräldrar och 1937 startade det läkepedagogiska seminariet. Många av dåtidens lärare, läkare och andra som arbetade med ”de nervösa och svåruppfostrade barnen” sökte sig till dessa utbildningar. Förutom den kliniska verksamheten var man angelägen att sprida kunskap och nya rön om barnuppfostran till föräldrar och till en bredare publik, bland annat genom radioföredrag och artiklar i veckopress. På Ericastiftelsen erbjöds också under många år föreläsningar om profylaktiskt förhållningssätt i barnuppfostran för lärare och andra intresserade.

Samarbete mellan läkarvetenskapen och andra discipliner i frågor om vård var vid denna tid relativt ovanliga. Hanna Bratt och Gunnar Nycander lade energi på att knyta både socialarbetare och forskare till institutet och visade därmed samtiden sitt seriösa uppsåt. Man var också angelägen om att ställa den kliniska verksamheten under dåvarande Medicinalstyrelsens beskydd och insyn.

Under vistelsen vid the Institute of Child Psychology i London tog Hanna Bratt intryck av hur behandlarna använde lekmaterial och sandlådor i kontakt med barnen. Detta arbetssätt kallades ”World Technique”; barnet fick symboliskt bygga sin egen värld. Leken sågs som ett sätt att förstå barnet och dessutom som utvecklande och läkande. Hanna Bratt tog med sig sina intryck till Ericastiftelsen och 1942 introducerades arbetssättet här. Det gav inspiration till den så kallade Ericametoden, som utvecklades av bland andra läkaren och psykologen Gösta Harding och barnpsykologen Allis Danielson. Ericametoden innebär att barn får uttrycka sig med hjälp av en standardiserad samling av 360 leksaker i sandlådor med blöt och torr sand. Metoden gjorde det möjligt att kommunicera även med de barn som av olika skäl hade svårigheter att uttrycka sig verbalt. Ett annat syfte var att kunna erbjuda mer än de intelligenstestningar som mestadels låg till grund för diagnostiseringar och rekommendationer vid den här tiden. Metoden utforskades vid Ericastiftelsen och används än idag. Utöver Gösta Harding och Allis Danielson var även Gudrun Seitz, Sveriges första barnpsykoterapeut, en viktig samarbetspartner för Hanna Bratt på Ericastiftelsen.

Hanna Bratt skrev också böcker om pedagogik och barnpsykologi. När man läser hennes böcker framträder bilden av en person med ett intresse för folkbildning. I boken Där vetenskap och kärleksbud mötas, 1946, ger hon exempelvis en synnerligen tillgänglig och pedagogisk förklaring till det annars relativt snåriga psykoanalytiska begreppet ”det omedvetna”. Verket Psykologien upptäcker människan, 1945, visar Hanna Bratts övertygelse om att man måste förstå barn som har svårigheter i skolan eller olika former av psykiska besvär, och att man behöver se barnet i dess sociala och relationella sammanhang. Hon rörde sig i gränslandet mellan pedagogik, socialt arbete, sjukvård och psykologi, vilket återspeglar att psykologi och socialt arbete var ämnen som inte fullt ut var etablerade vid mitten av 1900-talet. För Hanna Bratt var det väsentligt att professioner som ägnade sig åt människor skulle se både svårigheter och utvecklingsmöjligheter hos barn och unga. Hon intresserade sig för skärningspunkten mellan barns inre liv, hur de uttryckte sig i beteenden och i lek samt hur barn påverkades av sina fostrare. Ericastiftelsen fick också sitt namn efter hennes favoritblomma, klockljung, en blomma som är både tålig och skör, och vars latinska namn är Erica tetralix.

Hanna Bratt avled 1959 och är begravd i familjegraven på Norra begravningsplatsen i Solna.