Hanser Lina Göransson var en framgångsrik operasångare som, efter mindre än tre år, valde bort operasången till fömån för familjen och ett fritt turnérande som konsertsångare.
Hanser Lina Andersdotter föddes i Orsa 1908. Hennes far var hemmansägaren och bonden Hanser Anders Olsson, och hennes mor var Hanser Kerstin, född Persdotter. Hanser Lina Göransson var uppenbarligen inte den enda i familjen som tyckte om att sjunga eftersom båda hennes systrar, Kerstin och Margit, fjorton respektive sju år äldre, redan tillhörde Orsa kyrkokör när hon en dag bad att få följa med till en repetition och sedan frågade om hon kunde få vara med. Körledaren tyckte att hennes fjorton år var i yngsta laget och hänvisade henne till sin hustru Berta Maria Hambræus, som var sånglärare. I Orsa studerade Hanser Lina Göransson fyra år, 1922–1925, därpå ett år för Bernt Bennerdt i Uppsala, 1928, och slutligen fem år för Clary Morales i Stockholm, 1936–1941.
Året efter att Hanser Lina Göransson följde med till kyrkokören anslöt sig kören i Orsa till Siljansbygdens körförbund, där grundaren Hugo Alfvén var ständig dirigent sedan 1904. Alfvén gjorde en resa i Dalarna för att samla in folkmelodier och vallåtar. Under sitt besök i Orsa fick han höra Hanser Lina Göranssons mor tillsamman med några andra vallkullor, som sammankallats av folkmusikern Gössa Anders och som nu sjöng och kulade för honom. Hanser Lina Göransson, som just var hemkommen från en fortfarande bevarad fäbod 1,5 mil öster om Orsa, blev också tillfrågad om hon ville sjunga upp sin egen vallåt. ”Det var bra toner, det där!” lär tonsättaren ha tyckt och några år senare införlivade han vallåten i Dalarapsodin opus 48 där han använde Hanser Lina Göranssons melodi arrangerad för stråkar.
Ett synligt tecken på Alfvéns uppskattning fick Hanser Lina Göransson redan 1926 då hon utsågs till Siljanskörens solist. Ett bevis på hennes självdisciplin och professionalism är elfte inslaget på andra skivan i körantologin Swedish Tounges, på Caprice Records. Det är en radioinspelning från Siljanskörens konsert i Mora kyrka en söndagseftermiddag i januari 1936 där Hanser Lina Göransson utan att darra på rösten sjöng ”Säterjäntans söndag” av Ole Bull fastän hennes 73-åriga svärmor hade avlidit efter en akut hjärtinfarkt endast lite mer än ett dygn tidigare. När Hanser Lina Göransson sexton år senare sjöng samma stycke på en bevarad radiokonsert var rösten fortfarande lika ungdomlig, en fräschör som hon tycks ha bevarat långt upp i åren.
Operadebuten i april 1939 som Santuzza i Cavalleria Rusticana, Mascagnis enaktsopera som i Stockholm kallades På Sicilien, hade Hanser Lina Göransson förberett hos sin sånglärare Clary Morales, vars erfarenhet som romanssångare hon skulle komma att dra nytta av senare i livet. Tre gånger fick Hanser Lina Göransson sjunga mot den unge Jussi Björlings Turiddo som emellertid kom helt i skuggan av hennes debut, ”en av de bästa debuter undertecknad varit med om på Operan” enligt Dagens Nyheters Curt Berg och ”debuten kan utan tvekan inregistreras som en av de bästa och intressantaste på länge”, enligt Svenska Dagbladets musikkritiker Kajsa Rootzén.
När Hanser Lina Göransson efter sommaren sjöng Santuzza hade Einar Beyron övertagit Jussi Björlings roll. Under Hanser Lina Göranssons kommande arbetsår, 1940 och 1941 skulle hon trots operachefens intresse och upprepade förslag om fast anställning känna en sådan växande olust inför arbetsklimatet att hon presterade sämre som Tatjana i Tjajkovskijs Eugen Onegin i januari 1940, en roll som hon sjöng inalles fyra gånger. Hennes Elisabeth i Wagners Tannhäuser i september 1941 var en prestation som gick ganska obemärkt förbi. Under hösten beslöt hon att aldrig mer sjunga på Stockholmsoperan. Tolv gånger totalt var mer än nog, tyckte hon.
Sedan 1928 var Hanser Lina Göransson gift med kantorn och musikläraren i Orsa, Erik Göransson, som lät sina elever sjunga mycket på lektionerna och vars entusiasm bidrog till att grunden lades till Orsa kommunala musikskola 1948. Då hade han, hustrun och deras bägge pojkar flyttat till Stockholm och startat en privat musikskola vid Årsta skolor med Orsaskolan som förebild. Hanser Lina Göransson var under 1940-talet mycket aktiv, gav svenska romansaftnar med maken som pianist och sjöng solo vid konserter med orkesterföreningarna i Stockholm, Göteborg och Helsingfors. I de amerikanska svenskbygderna turnerade hon, dock utan maken, inte mindre än tre gånger, 1950–1951, 1953 och 1956.
Efter Erik Göranssons pensionering flyttade paret tillbaka till Orsa 1974, där maken gick bort 1987 efter att de båda hade tilldelats Orsa kommuns kulturpris. Hanser Lina Göransson avled 1992 och ligger begraven på Orsa gamla kyrkogård.
