Helena Ljungberg var bankkassör och konservativ politiker. Våren 1910 valdes hon till ledamot i stadsfullmäktige i Umeå.

Helena Ljungberg var dotter till landskamreren Bernhard Ljungberg och Maria Grafström. I familjen föddes fem barn varav fyra överlevde till vuxen ålder. Helena Ljungberg hade en yngre syster, Fanny Bergström, en av grundarna till lokalföreningen av Fredrika Bremer-Förbundet i Umeå 1923, samt två äldre bröder. Hennes morfar var den i trakten välkände kontraktsprosten och skalden Anders Grafström från Backen som var gift både i sitt första och andra äktenskap med döttrar till skalden och biskopen Frans Mikael Franzén i Härnösand. Hela familjen Ljungberg har av det skälet setts som en respekterad del av släkten Franzén.

Helena Ljungberg blev som 6-åring moderlös. År 1880 flyttade faderns ogifta syster Karin Kristina Ljungberg till familjen. Helena Ljungberg påbörjade 1881, sexton år gammal, studier vid folkskolelärarinneseminariet i Umeå. Hon tycks dock inte ha fullföljt utbildningen. Efter några år valde hon en mindre traditionell utbildning, då hon under 1884 studerade vid den ansedda Smedmans handelsskola i Stockholm. Kanske inspirerades hon av sin äldre bror, bankmannen Abraham Ljungberg. Barndomshemmet i Umeå blev lågornas rov vid stadsbranden 1888 varefter familjen flyttade in i ett hus precis där stadsbranden hade hejdats. Helena Ljungberg bodde kvar i föräldrahemmet med sin syster, en bror och fastern även en tid efter faderns död 1895.

Efter några år kom Helena Ljungberg att få användning för sin handelsutbildning då hon 1892 fick anställning som bankbokhållare vid Västerbottens läns sparbank. Känt är att Helena Ljungberg åtminstone från 1902 bodde i bankhuset, där hon hade sin bostad större delen av sitt återstående liv. Hon kom att åtnjuta högt förtroende och blev befordrad till bankkassör 1910, en tjänst hon innehade intill sin död 1923.

Helena Ljungberg var aktiv i många olika föreningar. Hennes konservativa grundsyn kan sägas ha kommit till uttryck i anslutningen till Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar redan på 1890-talet. Hon var även medlem i föreningen Kvinnornas uppbåd i Umeå som fanns under första världskriget och som stod rösträttsrörelsen nära. Filantropin intog en viss plats i Helena Ljungbergs engagemang då hon var medlem i Umeå kvinnors skyddsförening, en kvinnlig välgörenhetsorganisation från 1867. Hon var också medlem i Föreningen Majblomman som bildades i Umeå 1908. Helena Ljungberg blev invald som ledamot i styrelsen från början och blev kvar under resten av sitt liv. Hon var delaktig i att organisera försäljning av majblomman och bland dem som hade hand om de barn som fick ekonomisk hjälp genom föreningen. Hon anslöt sig 1910 till den av de frisinnade grundade föreläsningsföreningen Minerva. Hon utsågs där till revisor.

Helena Ljungberg var även revisorssuppleant i den kvinnliga nykterhetsföreningen Vita Bandet som etablerades 1907 i Umeå. Hon hade ingen plats i styrelsen och deltog sällan på mötena vilket kanske kan förklaras av en slags lojalitet med de konservativas mera alkoholliberala politik, som bland annat tog sig uttryck i att hon 1918 i stadsfullmäktige röstade positivt till krogarnas spritförsäljning. Bland politikerna i Västerbotten dominerade annars förbudslinjen mot alkohol. Vid förbudsomröstningen 1922 röstade 81 procent för ett förbud.

År 1903 bildades den lokala rösträttsföreningen i Umeå och Helena Ljungberg blev först dess vice ordförande och snart även föreningens kassör. Från 1906 och fram till föreningens upplösande i samband med rösträttens införande ansvarade hon för räkenskaperna.

När kvinnor från 1910 kunde väljas som representanter i stadsfullmäktige engagerade sig rösträttsföreningen för att dels få fram valbara kvinnor, dels för att få de röstberättigade kvinnorna att delta i valet. I Umeå var det aktuellt med ett fyllnadsval redan under våren 1910 och Helena Ljungberg, konservativ, valdes in i stadsfullmäktige. Vid det ordinarie valet i december samma år valdes hon igen och därtill ytterligare en kvinna, den frisinnade Anna Grönfeldt, rösträttsföreningens sekreterare. Vid valet två år senare kom rösträttsföreningens ordförande, Ingeborg Öqvist, frisinnad, också att få en plats i fullmäktige vilket hon hade under lång tid framöver.

År 1912 utsågs Helena Ljungberg till stadsrevisor tillsammans med ytterligare fyra andra revisorer. Stadsrevisoruppdraget hade hon under två år. När stadsfullmäktige sammanträdde i december 1914 omvaldes varken den konservativa Helena Ljungberg eller frisinnade Anna Grönfeldt. År 1916 blev Helena Ljungberg åter invald i stadsfullmäktige och satt två år varefter hon avsade sig återval. Konungens befallningshavare, från 1918 länsstyrelsen, var den instans som utsåg revisorer och mellan 1917 till 1919 var Helena Ljungberg utsedd att vara Umeå nya spritbolags revisor, en säkerligen grannlaga uppgift.

Ett erkännande inom sitt yrke fick Helena Ljungberg på initiativ av Sparbanken och länsstyrelsen då hon 1921 tilldelades Patriotiska Sällskapets större guldmedalj för lång och trogen tjänst.

Helena Ljungberg avled hastigt 1923, 58 år gammal. Hon ligger begravd i familjegraven på Västra kyrkogården i Umeå.