Helena Munktell var tonsättare med stor internationell framgång och var den första (och länge den enda) svenska kvinna att få sin opera uppförd i Sverige. Hon var medlem i den franska tonsättarföreningen, i Musikaliska akademien och var en av grundarna av Föreningen Svenska Tonsättare.
Helena Mathilda Munktell föddes i Grycksbo, Dalarna, som yngst av nio syskon in i en välbärgad bruksfamilj med ett stort kulturellt kapital. Modern Augusta tillbringade vintrarna i Stockholm där hon höll stor salong med stadens förnämsta musiker och konstnärer. Hon fungerade även som mecenat för unga musiker. Fadern var en skicklig amatörmusiker och dirigerade bland annat Falu musiksällskap. Helena Munktell började studera musik vid Ivar Hallströms musikinstitut i Stockholm och fortsatte därefter främst med privata studier i operasång, piano, komposition, kontrapunkt och instrumentation för välrenommerade musiker i familjens umgängeskrets såsom Ludvig Norman och Joseph Dente.
Tillsammans med sin mor gav sig Helena Munktell år 1870 ut på en lång studieresa i Europa. Först reste de till Wien, Italien och Schweiz för sång- och pianostudier. Efter att ha landat i Paris 1877 förflyttades Helena Munktells fokus alltmer från sång till pianospel. Hon framträdde härefter både som solopianist och som ackompanjatör till sina sånger. Pianosatserna i hennes kommande kompositioner är ofta välgjorda och visar på hennes stora kunskaper om pianots uttrycksmöjligheter.
Helena Munktell blev kvar i Paris som vinterboende fram till 1910 och här fördjupade hon sina kompositionsstudier. Hon studerade för Benjamin Godard och 1885 debuterade hon som tonsättare med en konsert i Stockholm. Tidigt fann hon sin speciella stil i en sammansmältning av svenska och franska stilideal och musiken väckte uppmärksamhet. Stockholmspressen skrev om hennes sång Sof, sof att den var ”en melodisk pärla af renaste vatten”, att kompositionerna hade en individuell stil med franska influenser. Romansen Trohet ansågs året därpå vara ”ett förtjusande stycke i svärmisk folkton”. Flera av hennes sånger framfördes under de kommande åren och hon framstod som en betydelsefull sångtonsättare i sin samtid.
Men Helena Munktells komponerande skulle snart komma att utvidgas än mer. Enaktsoperan I Firenze uruppfördes på Kungliga Teatern i Stockholm 1889. Den spelades även privat i Paris två gånger under 1890-talet och fick ett mycket positivt mottagande av den franska pressen. En av Helena Munktells tidigare lärare, Joseph Dente, utförde instrumentationen av verket. Operan är en så kallad opéra-comique i en akt och innehåller bland annat romanserna Tror ni en kvinna så lätt kan glömma och O fagra barn. Med denna opera anses Helena Munktell vara den första svenska kvinnliga tonsättaren som har komponerat en opera.
Den franske tonsättaren Vincent d ́Indy som hade en stark ställning i Paris musikliv fick upp ögonen för Helena Munktells produktion och gav henne utgivningsstöd till sin musik. Hon studerade för honom från 1892, först som privatelev och från 1894 vid Schola Cantorum. 1890-talet blev Helena Munktells mest produktiva period och hennes verk fanns ofta i olika konsertprogram. Hennes djärva klanger fick i Paris stor framgång och hon valdes under 1890-talet in i den franska tonsättarföreningen.
Under slutet av 1890-talet började Helena Munktell att komponera musik för orkester och flera av verken uppfördes internationellt. Suite symphonique och en symfonisk dikt, Bränningar, uruppfördes vid skandinaviska konserter i Monte Carlo. Balladen Isjungfrun för baryton och orkester komponerad 1889 framfördes i Stockholm 1897 och två år senare framgångsrikt i Paris som Vision Polaire. Ett annat orkesterverk var Dalsvit, vilken uruppfördes 1910 på Société Nationale de Musique i Paris som Suite Dalecarlienne. Den spelades senare på Konsertföreningen i Stockholm. Helena Munktells violinsonat i Ess-dur uruppfördes av Georges Enescu i Paris och spelades sedan i Berlin med stor framgång. Hon komponerade även en kantat till invigningen av Svenska kyrkan i London 1911.
Helena Munktell har även komponerat en mängd verk för kör a capella eller med piano eller orgel. En stor del av hennes musik, allt från sånger till de stora verken, gavs ut av förlag i Stockholm och Paris. År 1915 blev hon medlem i Musikaliska akademien och 1918 var hon med om att grunda Föreningen Svenska Tonsättare.
Trots att Helena Munktell med fransk inspiration gav det svenska musiklivet nya impulser med sin frigjorda harmonik inspirerades hon av och återskapade även den svenska folkvisan och folkdanserna i sina kompositioner på ett nationalromantiskt sätt. Kanske märks det tydligast i orkesterverken Dalsvit och Valborgsmässoeld samt i violinsonaten som alla är inspirerade av hembygden i toner och rytm. Denna fusion av franskt klang- och formideal och nordisk folkton bildar hennes alldeles individuella stil.
Helena Munktell dog i Stockholm 1919 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
