Helga Ekman var sjuksköterska och verkade för bättre vård för alla. Hon startade sanatorium och barnhem för tuberkulossjuka.
Helga Ekman föddes 1880 som dotter till lasarett- och stadsläkaren Isidor Ekman. Hon växte upp i Hudiksvall och efter avslutade skolstudier skrevs hon in som elev vid Hudiksvalls lasarett år 1897. Helga Ekman utbildade sig sedan till sjuksköterska vid Sabbatsbergs sjukhus. Sin första anställning fick hon vid Norbergs lasarett 1901 och därefter arbetade hon som operationssjuksköterska vid Akademiska sjukhuset i Uppsala 1903–1904.
År 1905 besökte Helga Ekman disponenten för Stora Kopparbergs Bergslag, Erik Johan Ljungberg, för att undersöka möjligheten till arbete vid Domnarvets jernverk. Trångboddheten och de sanitära förhållandena vid brukets bostäder på Hushagen var undermåliga, bland annat på grund av den kraftiga inflyttningen. Bostäderna saknade el, vatten och avlopp och sjukdomar, däribland tuberkulos, var vanliga. Helga Ekman hade planer på att inrätta och bli föreståndare för ett privat sanatorium för tuberkulossjuka. Hon erbjöds anställning omgående med en lön på 50 kr i månaden samt gratis bostad och fritt vivre (livsmedel). Läkaren vid järnverket, Karl Edvard Hällsjö, blev Helga Ekmans bundsförvant och tillsammans arbetade de för bättre vård och bostäder för brukets invånare.
Helga Ekmans första arbetsuppgift bestod i att undervisa arbetarnas döttrar om hemmets hygien. Hon undervisade också om kvinnors hygien och övervakade renligheten i de hem där tuberkulossmittan redan fanns. Samma år som hon anställdes, 1905, skrev hon till disponenten att planerna för sanatoriet i Begabo var igång. Hon skötte all planering och räknade ut driftskostnaderna för sanatoriet.
Helga Ekman bedrev samtidigt en omfattande och grundlig utredning om arbetarna och deras familjers bostadsförhållanden samt tuberkulosens spridning på bruket. Studien visade att 70 procent av bruksbefolkningen endast hade ett kök som bostad och resterande bodde i ett rum och kök. Rapporten över bostadsförhållandena blev grunden till den nya bostadsavdelningen Bergslagets Bostad AB, som fick ta över ansvaret för bostadsfrågan på bruket från järnverkets förvaltare. En upprustning av bostäderna tog vid och moderna bekvämligheter installerades allt eftersom.
Helga Ekman företog studieresor runt om i Sverige och Danmark, men också till Tyskland, Schweiz och norra Italien, för att lära sig mer om sanatorievård. Järnverket hade anslagit 100 000 kronor till bekämpandet av tuberkulos bland bolagets arbetare och deras familjer, vilket kom väl till pass för Helga Ekman. Arbetet med sanatoriet påbörjades 1906 av Domnarvets jernverk och 1907 stod det färdigt att tas i bruk med 24 vårdplatser. Strax nedanför hade 16 lägenheter byggts för familjerna till de tuberkulossmittade. Ett barnhem tillkom senare för att vårda tuberkulossmittade barn.
På Helga Ekmans initiativ startades en sommarkoloni för barn med tuberkulos i Lindesnäs. Helga Ekman blev tilldelad rollen som självständig ledare för järnverkets dispensärverksamheter utifrån disponent Ljungbergs donationsmedel för samma verksamhet.
Helga Ekman hade ett starkt engagemang för att öka sjuksköterskors inflytande över vården, samt för deras rätt till skälig ersättning och pension, och 1920 var hon en av grundarna till Dalarnes sjuksköterskeförening. I sjuksköterskeföreningen anordnades föreläsningar där Helga Ekman föreläste om tuberkulosvård och hur den skulle kunna effektiviseras. Hon drev sanatoriet och barnhemmet i 18 år fram till sin död.
Helga Ekman avled 1922, endast 42 år gammal efter en tids sjukdom och hon beskrevs med egenskaper som ”en utomordentlig ordningsmänniska, plikttrogen och outtröttlig i sitt arbete in i det sista” och som sådan ”särdeles lämpad för sin befattning”.
