Henriette Sjöberg var målare, grafiker och teckningslärare.
Henriette Sjöberg föddes i Linköping 1842 och växte upp i Stockholm. Vid 17 års ålder skrevs hon år 1859 in på Slöjdskolan, vilken året innan hade öppnats även för kvinnor. Där kom hon att studera under en tioårsperiod vid sidan om annan sysselsättning. Hon var framgångsrik och belönades med såväl en brons- som en silvermedalj för teckning och gravyr.
Henriette Sjöberg arbetade under studietiden och fram till 1875 som gravör hos litografiföretagen Karl Ström och Carl Gustaf Höglind. Hon kom där i kontakt med professor Bergianus, Nils Johan Andersson, för vilken hon började avbilda växter i akvarell under handledning av Anderssons hustru, konstnärinnan Anna Tigerhielm. Nils Johan Andersson anställde Henriette Sjöberg som illustratör hos Kungl. Landtbruksakademien, bland annat för att illustrera sjuka växter. Avbildningarna blev mycket instruktiva och kom att tryckas i akademiens publikationer och i Svenska trädgårdsföreningens tidskrift.
Mellan 1880 och 1896 kom Henriette Sjöberg att verka inom det stora projektet Svenska kulturväxter, som syftade till att utarbeta kunskap om de odlade växternas utseende för att bättre kunna beskriva dem samt ge praktiska råd om egenskaper och odlingsvärde. Målet var att framställa färgplanscher över alla svenska kulturväxter i ett stort bokverk som skulle omfatta cirka 600 planscher. Projektet kom aldrig att fullbordas utan lades ned när ännu 200 planscher saknades. Detta hörde samman med växtförädlingens snabba utveckling som omöjliggjorde en heltäckande översikt. Henriette Sjöbergs akvareller behandlar till stor del sädesslag men också potatis, betor, morötter, päron, plommon, krusbär, vinbär, jordgubbar, hallon med flera växter. Planscherna utfördes i akvarellteknik och ger intryck av vetenskaplig korrekthet i kombination med konstnärlig frihet. Växterna återgavs i sin helhet och med detaljer, och kunde komponeras till konstnärligt tilltalande motiv, bland annat med uppförstorade bladverk i bakgrunden, vilket gav motivet en tredimensionell karaktär. Akvarellerna uttrycker ett finstämt natursinne och en minutiös noggrannhet, vilket är signifikativt för Henriette Sjöbergs uttryck. De återfinns idag (2017) i Nordiska museets samlingar, även om ströexemplar också finns på andra håll.
Efter projektets nedläggning övergick Henriette Sjöberg till att utföra ett hundratal ”botaniska väggtavlor”, det vill säga skolplanscher för förlaget AB P.A. Norstedt & Söner. Hon fortsatte även som dokumentalist i Svenska trädgårdsföreningens projekt Svenska fruktsorter i färglagda afbildningar, utgivet 1899 till 1912 med två häften per år med vardera sex planscher. År 1912 utgavs allt i en större bok med beskrivningar och avbildningar av äpplen, päron, körsbär och plommon. Boken blev omtalad såväl i Sverige som internationellt och gjorde Henriette Sjöberg välkänd även utanför den botaniska vetenskapsvärlden.
År 1901 anställdes Henriette Sjöberg som ordinarie lärare i teckning och målning vid Kungl. Landtbruksakademiens trädgårdsskola på Experimentalfältet där hon kom att verka under resten av sitt liv. Vid de vetenskapliga försöksavdelningarna på Experimentalfältet arbetade på 1890-talet flera kvinnor: de båda kemisterna Märta Rubin från Stockholms högskola och Eva Nordenskiöld från Helsingfors universitet samt de icke akademiskt utbildade Henriette Sjöberg och Svea Knutson. Både Svea Knutson och Henriette Sjöberg verkade som dokumentalister i en tid då planscher och herbarier var vetenskapliga instrument och pedagogiska verktyg.
Henriette Sjöbergs insatser som dokumentalist har ännu idag betydelse. Utan dokumentation av exempelvis dåtidens potatissorter skulle dessa knölar idag vara glömda och okända till utseendet och dokumentationen utgör materialiserade minnen från dåtidens biologiska spetsforskning.
Henriette Sjöberg dog i Stockholm 1915. Hennes grav finns på Norra begravningsplatsen i Solna.
