Hildegard Dinclau var textilkonstnär och mest känd för textilier för hemmet såsom mattor och möbeltyger, men hon har även utfört kompositioner för kyrkor, sjukhus och styrelserum.
Hildegard Maria Dinclau föddes i Stockholm 1890. Fadern Fredrik Emil Dinclau var järnarbetare, senare maskinist. Modern hette Klara Erika, född Pettersson. Hon hade en syster. Vid tiden för folkräkning år 1900 bodde familjen i Nacka församling.
Hildegard Dinclau utbildade sig vid Högre Konstindustriella Skolan (Tekniska skolan, nuvarande Konstfack) i Stockholm och avgick med examen 1912. Direkt efter examen, mellan 1912 och 1914 var Hildegard Dinclau mönsterritare åt Föreningen för Svensk Hemslöjd i Stockholm. Parallellt, fram till och med 1915, ledde hon vävkurser i landsorten, bland annat på slöjdseminariet i Nääs och på en vävkurs vid Fogelstad i Julita hos Elisabeth Tamm.
Därefter förestod hon under åren 1916—1918 Konstslöjdsanstalten vid Kulturhistoriska museet (nuvarande Kulturen) i Lund. Hon var även företrädd med en matta på Baltiska utställningen 1914 i Malmö. Efter detta var hon från 1918 till 1923 mönsterritare vid Thyra Grafströms Textilatelier i Stockholm, där hon särskilt utmärkte sig med välkomponerade damastmönster. Hon förestod även Grafströms vävateljé vid Nordiska kompaniet, NK. Under den här tiden utställde hon återkommande i Grafströms och NK:s textilkammares regi, så exempelvis på Röhsska Textilkonstutställning 1919.
Hildegard Dinclaus mattor har ställts ut internationellt vid bland annat Kvindelige Kunstneres Samfunds utställning i Köpenhamn 1926. Hon var medlem i Svensk Form och Konsthantverkarnas Gille. Under mellankrigstiden utställdes hennes mattor bland annat i New York 1927 och Paris 1937. Åren 1928—1929 var flera av hennes mattor på turné med Internationella utställningen av glas och mattor i Amerika. Vid Liljevalchs utställning Bygge och bo 1928 var Hildegard Dinclau representerad med Röda gallerimattan.
Från 1923 till 1958 var Hildegard Dinclau anställd som konstnärlig ledare på Johanna Brunssons vävskola i Stockholm. Hennes verksamhet där omfattade olika uppgifter från att leda kurser till att anordna utställningar. Bland annat ansvarade hon för vävskolans presentation på Stockholmsutställningen 1930 där hon själv deltog med möbeltyger och mattor, däribland den fantasifulla flossamattan Takterassen (140x260 cm), som bär spår av inspiration från såväl ett modernt asymmetriskt formspråk som ett klassiskt med abstraherade vinrankor, påminnande om hällristningar. Hildegard Dinclau är företrädd i Nationalmuseum och skisser av hennes hand återfinns även bland annat i Jämtland-Härjedalens hemslöjdsförbunds mönstersamling.
Hildegard Dinclau var under större delen av sitt liv bosatt i Stockholm där hon avled 1974. Hon ligger begraven på Sollentuna kyrkogård.
