Ida Andersson var en frikyrklig predikant i Västergötland och en driftig ledare inom det baptistiska arbete i Skaraområdet som gick under namnet Slättmissionen.
Ida Konstantia Andersson föddes 1889 i Marums socken i närheten av Skara. Hon var dotter till skomakare Johan Alfred Andersson och hans hustru Inga-Stina, född Johansdotter. Där växte hon upp i ett enkelt men gästfritt hem med tre syskon. Familjen var kyrkligt engagerad. I tonåren förlorade Ida Andersson sitt religiösa intresse, men som barnflicka i Skara fick hon kontakter som ledde till en omvändelseupplevelse. Den gav henne en bestående glädje och hon började berätta för andra om sin erfarenhet och sin tro. Hon upplevde att det var Guds vilja att hon skulle ägna sitt liv åt just detta, att bli evangelist.
Hösten 1911 deltog hon i pastor John Ongmans bibelkurs i Örebro och antogs som evangelist för Örebromissionen (ÖM), 22 år gammal. Där blev hon också troendedöpt. Någon fortsatt utbildning vid Örebro missionsskola blev det aldrig för hennes del. Förutom folkskolan var alltså bibelkursen hennes enda utbildning för det som blev hennes livsgärning. Bristen på utbildning kompenserades genom hennes omvittnade förmåga att fängsla människor med sitt sätt att tala. Läsarprästen Gunnar Olén återberättar hur Ida Andersson karakteriserades: ”I nästa vecka kommer Ida i Skara hit och då ska Olén få se ett fruntimmer som är redigt. Predika kan hon härligt och sjunga me. Ho är rent av ovanliger.”
Ida Andersson var i ÖM:s tjänst som evangelist på olika platser under åren 1911–1916. Därefter flyttade hon till Skara och arbetade på Skaraslätten resten av livet och förblev ogift. Hon var inte bara evangelist utan även i hög grad en entreprenör. Hon såg ett behov av andlig verksamhet och gudstjänstlokaler i många mindre samhällen. I Vinköl köpte hon ett hus 1918 som byggdes om och blev det första kapellet i hennes verksamhet. Det fortsatte med ett trettiotal kapellbyggen. Idag finns inte så många av dessa kvar på den västgötska landsbygden.
Ida Andersson arrangerade sommarkolonier främst för stadsbarn och läger för ungdomar. År 1923 invigdes ett missionshem i en stor villa i Skara, med pastor John Ongman från Örebro som högtidstalare. Det blev i tio år centrum för Ida Anderssons verksamhet. År 1933 invigdes ett nytt missionshem i Lundsbrunn och hon flyttade dit. Hon kallade det Bidalite för avsikten var att där skulle evangelister och hemvändande missionärer i behov av vila eller som var ”färdiga med sitt livsverk” få bo och ”bida lite” tills de fick nya krafter eller för att få en god sista tid.
Ida Andersson kan skrivas in i den tradition som John Ongman företrädde som med inspiration från den anglosaxiska helgelserörelsen tydligt och med skärpa drev kvinnors rätt att förkunna evangeliet. Hon såg sig inte själv som pastor men var en aktiv predikant. Många av Slättmissionens evangelister var unga kvinnor. De hämtades från ÖM:s bibelkurs i Örebro och placerades på platser där det behövdes andlig verksamhet.
Från helgelserörelsen hämtade Ida Andersson även den så kallade trosprincipen. Hon offentliggjorde inte ekonomiska behov för kapellbyggena utan räknade ”i tro” med att Gud skulle förse. Hennes princip var att alla kapell skulle vara skuldfria vid invigningen. I hennes miljö kallades detta ”trons nådegåva”. Den kombinerades med ett starkt drag av entreprenörskap. Men det viktigaste för henne var att människor kom till tro, blev döpta och kom med i församlingarna. För att evangelisterna skulle få undervisning och inspiration ordnades från 1940 en årlig konferens i Edsvära, tillsammans med omkringliggande församlingar.
Ida Andersson var en eftersökt talare till möten och konferenser i olika kyrkor och samfund. Även radio och tidningar gjorde reportage om den märkliga kvinnan. Som person var hon glad och spontan, hade lätt att knyta kontakter och ingav ett sådant förtroende att många kom till henne som andlig vägledare. Samtidigt hade hon en självmedvetenhet som ingav respekt men ibland kunde skapa problem i relationer. Hon såg sig själv helt enkelt som ”Ida Andersson, kallad av Gud att tjäna honom”. De närmaste i hennes team utgjordes av de norska syskonen Aasta och Gerda Thuen, Margareta Malmberg samt Stina Svensson, som efter Ida Anderssons död 1974 kom att efterträda henne som ledare för Slättmissionens verksamhet.
