Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Berta Ingeborg Viola Lundin

1921-03-301992-07-26

Formgivare, glaskonstnär

Ingeborg Lundin var Orrefors glasbruks första kvinnliga konstnär av betydelse. På 1950-talet blev hon internationellt känd för sin luftiga design. Konstglaset Äpplet blev hennes signum.

Ingeborg Lundin föddes 1921 i Växjö. Fadern var dekorationsmålare med marmorering av trappräcken och balustrader som specialitet. När Ingeborg Lundin var i späd ålder flyttade familjen till Chicago i USA. Modern dog innan Ingeborg Lundin kommit upp i skolåldern. När fadern gifte om sig, skickades dottern hem till en moster i Vretstorp i Närke där hon växte upp. Så snart Ingeborg Lundin gått ut folkskolan flyttade hon till Stockholm, där hon gick på Tekniska skolans aftonkurser. Hon tänkte sig en framtid som teckningslärare. Under studietiden försörjde hon sig som maskinskrivare och ritade medaljer för Sporrong AB. När studierna var klara vikarierade Ingeborg Lundin som teckningslärare vid olika skolor.

År 1947 sökte Orrefors glasbruk en ny medarbetare och Ingeborg Lundin tackade omedelbart ja till erbjudandet att arbeta med glas. Hon flyttade ner till det lilla samhället Orrefors i Småland och inledde sin bana som konstnärlig medarbetare vid det världsberömda glasbruket. Hennes uppgift var att designa såväl servisglas som konstglas. Under 1900-talets första hälft var tillverkning av glas en mansdominerad industri och unga Ingeborg Lundin hade först svårt att få gehör för sina idéer hos mästarna i hyttan. Så småningom fann hon en glasblåsare som visade sig villig att tolka hennes intentioner.

Ingeborg Lundins tidigaste glas ställdes ut 1948 på Nordiska Kompaniet (NK) i Stockholm, där hon bland annat visade några stramt formade pjäser i tunt graverat klarglas. Redan då hade Ingeborg Lundin funnit sin stil. Under de första åren smyckade hon gärna konstglaset med graverade dekorer på klar kristall. Hon experimenterade friskt med olika gravyrmetoder från diamantristning och kasning till mer traditionell gravering.

År 1952 skapades hennes smäckra Timglas, höga eleganta dubbelglas som kan fungera både som dryckesglas och konstglas. Här handlar det enbart om form och klart kristallglas utan dekor. Timglasen är lika karaktäristiska för Ingeborg Lundins design som det luftiga Äpplet som gjorde succé i Milano 1957. Denna stora klotformade vas blåstes först i klart kristallglas, därefter med gulgrönt underfång.

Redan 1954 belönades Ingeborg Lundin med det prestigefulla Lunningpriset och 1957 fick hon en guldmedalj vid XI Triennale di Milano. Därmed blev hon uppmärksammad även internationellt. Ett fotografi av Äpplet används ofta på affischer och utställningskataloger som en symbol för det svenska glasets guldålder. Ingeborg Lundin var också en nyskapande formgivare av bruks- och servisglas. Hon har designat en rad strama kannor, karaffer och servisglas för Sandviks glasbruk i Hovmantorp, som var ett dotterbolag till Orrefors. Till utställningen H55 ritade hon servisen Bob med kupor på kraftiga pelarben. Hon har även komponerat serviser i slipat kristallglas.

Efter att konstnären Edvin Öhrström hade lämnat Orrefors glasbruk 1957 uppmanades Ingeborg Lundin att komponera arielglas, en typ av konstglas som varit Öhrströms specialitet. Genom att arbeta med raka former och geometriska mönster i svagt tonande färger, mycket olikt Öhrströms uttryck, lyckades hon skapa något personligt även i arieltekniken. Med tiden gick hon upp i färg och så småningom kom även figurativa former med i dekoren. På 1960-talet arbetade Ingeborg Lundin åter med gravyr. Hennes graverade glas från denna tid är ofta cylindrar med abstrakta klotter. Dessa gravyrer är ”kasade”, varvid dekoren framträder som mjölkvita, uppruggade spår på den klara kristallytan.

I samband med den strukturomvandling som drabbade svensk konstindustri i början av 1970-talet blev Ingeborg Lundin uppsagd från Orrefors glasbruk. Vid årsskiftet 1970/1971 lämnade hon det företag där hon varit anställd i 24 år. Det skulle dröja till 1990 innan hon åter började arbeta med glas, denna gång som designer för Målerås glasbruk. Samarbetet med detta glasbruk blev dock kortvarigt. År 1991 råkade hon ut för en bilolycka, därefter följde svår sjukdom.

Ingeborg Lundin avled i Orrefors 1992, och är begravd på Hälleberga kyrkogård.


Märta Holkers



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Berta Ingeborg Viola Lundin, www.skbl.se/sv/artikel/IngeborgLundin, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Märta Holkers), hämtad 2018-12-18.




Övriga namn

    Gift: Samuelsson


Familjeförhållanden

Civilstånd: Gift
  • Mor: Bertha Elisabet Lundin, född Petersson
  • Far: John David Lundin
  • Make: Alf Samuelsson
  • Son: Pär Samuelsson


Utbildning

  • Folkskola, Vretstorp
  • Yrkesutbildning, Stockholm: Konstnärlig utbildning, Tekniska aftonskolan


Verksamhet

  • Yrke: Medaljritare, Sporrong AB
  • Yrke: Teckningslärare, vikarie
  • Yrke: Formgivare, konstnärlig medarbetare, Orrefors glasbruk
  • Yrke: Formgivare, Målerås glasbruk


Kontakter

  • Kollega: Edward Hald
  • Kollega: Sven Palmqvist
  • Kollega: Nils Landberg
fler...


Bostadsorter

  • Födelseort: Växjö
  • Växjö
  • Chicago, USA
fler...


Priser/utmärkelser



Källor

Opublicerad källa
  • Artikelförfattarens samtal med maken Alf Samuelsson

Litteratur
  • Dahlbäck Lutteman, Helena & Uggla, Marianne (red.), The Lunning prize: Nationalmuseum, Stockholm, 1986, Nationalmuseum, Stockholm, 1986

Uppslagsverk
  • Roosval, Johnny & Lilja, Gösta (red.), Svenskt konstnärslexikon: tiotusen svenska konstnärers liv och verk. 4, Lundgren-Sallberg, Allhem, Malmö, 1961, S. 27



Vidare referenser