Ingeborg Enander var Stenungsunds residerande fotograf och en välkänd stadsprofil under 63 år. Hennes efterlämnade bildskatt dokumenterar staden och dess invånare under första halvan av 1900-talet.
Ingeborg Maria Enander föddes 1880 i Ytterby. Fadern Johan Bolivar Efraim härstammade från den adliga släkten Enander, medan modern Octavia Beata Sophia Ahlenius var dotter till en häradsskrivare. Föräldrarna arrenderade ett lantbruk, och Ingeborg Enander hade åtta syskon. Alla utom den yngste brodern, som dog av kikhosta vid sju månaders ålder, uppnådde vuxen ålder.
Endast lite är känt om Ingeborg Enanders uppväxtår. Som många unga kvinnor kring 1800-talets slut valde hon att utbilda sig till fotograf. Branschen, som erbjöd lika möjligheter för kvinnor och män, var på stark frammarsch i Sverige. Efterfrågan på privata fotografier ökade i takt med de tekniska landvinningarna, men den enda existerande utbildningen bestod ännu av att gå i lära hos etablerade fotografer. Ingeborg Enander lärde sig fotograferingskonsten i Trollhättan, Skövde och Borås.
År 1904, vid 24 års ålder, var hon färdig att stå på egna ben. Likt sina samtida Mia Green och Henny Tegström valde Ingeborg Enander att skapa sig en nisch på en mindre ort utan etablerad fotografisk ateljé, i hennes fall Stenungsund. Det vid tiden tämligen blygsamma kustsamhället hade haft en tidigare fotograf i form av Amanda André, vars firma i det Sandbergska huset dock blivit kortlivad. När Ingeborg Enander öppnade sin ateljé fyllde hon ett kommersiellt tomrum, och hon skulle förbli Stenungsunds ledande fotograf under resten av sitt yrkesverksamma liv.
Verksamheten fick en flygande start och expanderade snabbt. År 1909 ändrades det registrerade firmanamnet till Ingeborg Enander & Co, då hon tog sig an kompanjonen Helga Maria Bäfverfelt. Samma år utökades ateljén i Stenungsund med en filial i Lyckorna utanför Ljungskile. Filialen som övertagits efter fotografen Robert Lindahl skulle finnas kvar till 1919, då den såldes vidare till fotografen Hanna Karlsson, medan Helga Maria Bäfverfelt slutade redan 1915, då hon gifte sig med Ingeborg Enanders bror Lennart. Ingeborg Enanders assistent Frida Nilsson skulle däremot stanna under firmans fortsatta levnadstid.
Ingeborg Enanders ateljé inrymdes i glasverandan på den ståtliga villa hon låtit uppföra under sina första år i Stenungsund. Husets byggmästare Alfred Bohlin och hans syster Julia var under en kort period inneboende, i väntan på att deras eget hus skulle bli klart. På interiörbilder från fotoateljén syns ett luftigt rum med slösande naturligt ljus, imposanta kamerastativ och handmålade skärmar som användes som bakgrund till studioporträtten. Den fotografiska tekniken under 1900-talets första hälft krävde skarp belysning, och fram till 1920-talet ackompanjerades tagningarna i villan av en kraftig pulverblixt känd som ”den Enanderska rökbomben”. Senare övergick man till nog så verksamma engångslampor.
Även om hennes efterlämnade fotoarkiv också innehåller bilder av butiksinteriörer, linberedning och typiska Stenungsundsbyggnader så fotograferade Ingeborg Enander framförallt människor. Av de drygt 15 000 negativ som idag finns på Bohusläns museum är den övervägande majoriteten porträtt, tagna i studion eller i modellernas hemmiljö, inte sällan på förstubron eller i trädgården. Ingeborg Enander & Co hade kunder ur alla samhällsskikt och från större delen av Bohuslän, inklusive Orust, Tjörn och de mindre öarna. Liksom de flesta fotofirmor från tiden erbjöd man ett utbud av vykort med lokala motiv, men som främsta marknadsföring fungerade de så kallade ”fotolådorna” på Enanderska villans fasad och vid badstranden på Stenungsön: glasskåp där nytagna porträtt visades upp. I ett lokalsamhälle där de flesta kände varandra fungerade skåpen som en sorts löpsedlar, där nyblivna studenter, jubilarer och brudpar passerade revy.
Eftersom hon förevigade livets alla skeden, från babyporträtt till begravningssällskap, under 63 års tid kom Fröken Enander, som hon alltid kallades, att bli en välkänd och högt aktad lokalprofil i Stenungsund. Under hennes yrkesverksamma år genomgick hemorten en revolutionerande industriell expansion, och fotografitekniken utvecklades från glasnegativ och pulverblixtar till filmnegativ och färgdia. Genom alltihop bevarade Ingeborg Enander sin ställning som Stenungsunds hovfotograf och första dam. Trots skiftande moden behöll hon sin egen stil, alltid klädd i klänning eller kjol och blus och med sitt karaktäristiska svarta band prytt av en pärla runt halsen. Lika berömd som hon var för sin stora yrkesskicklighet, var hon för sin vänlighet. När de första ”lådkamerorna” blev tillgängliga för gemene man tog hon sig ofta tid att dela med sig av uppmuntrande råd till hoppfulla amatörfotografer.
Ingeborg Enanders yrkesverksamhet var hennes livsstil. Först 1967, vid den mogna åldern av 87 år, valde hon att avveckla sin firma. År 1971 skänkte hon hela sitt negativarkiv om ca 15 000 bilder, plus kameror, mörkrums- och ateljéutrustning, till dåvarande Uddevalla Museum, idag Bohusläns Museum. Värdet av arkivet som tidsdokument kan inte överskattas, i synnerhet som Ingeborg Enander förde noggranna journaler över vilka hon fotograferade, vilket innebär att flertalet av personerna på hennes porträtt fortfarande kan identifieras och fotona dateras, vilket sällan är fallet med tidiga fotografers arbeten. Stora delar av hennes bilder finns idag tillgängliga digitalt på Västarvets hemsida och via DigitaltMuseum.se.
Mycket lite är känt om Ingeborg Enanders privatliv. Hon bildade aldrig familj, men hade ett stort kontaktnät och en framskjuten position i Stenungsunds sociala liv. Hon ingick bland annat i den kyrkliga syföreningen, som genom insamlingar och arbetsstugor bekostade uppförandet av Stenungsunds kapell.
Ingeborg Enander blev 96 år gammal. Hon avled 1976 i hemmet, och ligger begravd på Norums kyrkogård i utkanten av Stenungsund.
