Ingegerd Aschan gjorde stora och breda insatser inom skolans och teaterns värld.

Ingegerd Aschan föddes i Stockholm 1917, som dotter till regeringsrådet Willand Aschan och pianisten Inga Aschan. Hennes utbildning var från början en blandning av det akademiska, det pedagogiska och det konstnärliga, något som också kom att prägla hela hennes långa yrkesliv. Hon avlade studentexamen år 1936 vid Nya Elementarläroverket för flickor, vilket säkert var viktigt för hennes verksamhet i traditionellt manliga yrken. Efter att ha gått på Det Kongelige Teaters elevskola i Köpenhamn 1941–1942, och avlagt en filosofie magisterexamen i Uppsala, där hon också ägnade sig åt revy, kom hon in på Kungliga Dramatiska Teaterns regilinje som enda kvinna 1948–1950.

Åren 1950–1951 var Ingegerd Aschan såväl teaterchef som skådespelare och regissör vid Wasa Teater i Finland. Hon arbetade också på Riksteatern och Radioteatern. Hon var särskilt uppskattad för sin röstbehandling. Så var hon också en framstående recitatris. Kritikern Per- Erik Wahlund såg henne som en radioskådespelare, då hon var ”svårplacerad” på scenen. Möjligen var hon för lång och för kraftfull för teaterns trånga kvinnoideal. Sina största framgångar hade hon också i roller som Jeanne d’Arc och Medea, storslagna normbryterskor.

Som adjunkt i svenska och historia på Rudbeckianska gymnasiet i Västerås kom Ingegerd Aschan att få stor och varaktig betydelse, inte minst som konstnärlig ledare och regissör för läroverksteatern, där skådespelare som Etienne Glaser och Anna Wallander lärde sig grunderna, fast förankrade i studier av klassiska texter. Stor insats gjorde hon också som ledamot av gymnasieutredningen 1962–1963 och som dramakonsulent vid Skolöverstyrelsen 1962–1965. Åren 1971–1975 ägnade hon sig åt forskarutbildning i drama vid Lunds universitet.

Ingegerd Aschan avled i Linköping 2006.