Ingegerd Troedsson var moderat politiker, Sveriges första sjukvårdsminister och riksdagens första kvinnliga talman.

Ingegerd Troedsson föddes 1929 och växte upp i Stockholmsområdet. Hennes far var officer och familjen med fru och tre barn följde med vid hans utstationering. Ingegerd Troedsson tog studenten i Saltsjöbaden 1947 och gick på hushållsskola. Hon studerade vid Stockholms högskola till en politices magister (pol.mag.).

År 1949, under studietiden, gifte hon sig med Tryggve Troedsson, som senare blev professor i skogslära. Paret fick sex barn, varav fem nådde vuxen ålder. År 1957 flyttade familjen till Hakesta gård utanför Grillby och Ingegerd Troedsson var i 15 år hemmafru då barnen var små. Under den tiden arbetade hon med att rusta gårdens många gamla hus, skriva artiklar i lokal- och rikspress samt att engagera sig kommunalpolitiskt, först i Grillby och efter 1971 i Enköping. Hon fann att arbete utanför hemmet var meningslöst ur ekonomisk synpunkt på grund av sambeskattningen och de höga marginalskatteeffekterna. Familjepolitiken blev ett av hennes stora politiska intressen.

Ingegerd Troedsson startade Högerns Kvinnoförening i Norra Trögd år 1954 och förblev dess ordförande till 1991. När riksorganisationen Högerns kvinnoförbund startade en särskild aktivitetskommitté med fem personer år 1963 drev hon framför allt sociala frågor kring familj och äldreomsorg, såsom frågor om valfrihet, äldreboenden samt kvalificerad vårdutbildning. Dessutom behandlades miljöfrågor, om ren luft, vatten och jordbruksmark samt kemiska medels påverkan på livsmedel. Förslagen till motåtgärder var lagstiftning mot luftföroreningar och kontroll av grundvatten och bekämpningsmedel. Aktivitetskommitténs arbete behandlades i kvinnoförbundets föreningar ute i landet – kvinnoförbundet hade då cirka 70 000 medlemmar i 1 500 föreningar – och gav senare stoff åt motioner både lokalt och i riksdagen.

Ingegerd Troedsson blev välkänd över hela Sverige som föredragshållare i sociala frågor. Hon utgav en rad skrifter, både egna och i samverkan med andra: Hög tid för en ny familjepolitik, 1962, Aktiv vårdpolitik och Vårdkris, 1966, Att få ta ansvar, 1967, och Politik för 70-talet, 1969. År 1974 invaldes Ingegerd Troedsson i riksdagen för Moderata samlingspartiet i Uppsala län. Hon var riksdagsledamot till 1994. I riksdagen valdes hon bland annat till ordförande för riksdagens revisorer 1979–1982, styrelseledamot i Riksskatteverket, riksbanksfullmäktige 1982–1985, ledamot av Socialutredningen 1968–1976, Familjeekonomiska kommittén 1979–1983 samt Pensionsberedningen 1985.

Efter två år i riksdagen utsågs Ingegerd Troedsson till sjukvårdsminister i Torbjörn Fälldins regering 1976. Sjukvården hade tidigare inte haft någon egen företrädare i regeringen utan varit under socialministerns ansvar. Den första åtgärden Ingegerd Troedsson företog var att ändra den rådande planeringsmodellen. Hon arbetade för att stärka patientens roll och verkade också för att exempelvis distriktssköterskornas ställning skulle stärkas. Hon lyfte också frågor om egenvård och förebyggande hälsovård.

En omdiskuterad fråga var läkemedelsinformationen och det statliga Apoteket AB:s monopol på läkemedelshandel. Ingegerd Troedsson ingrep med resultatet att Socialstyrelsens läkemedelsavdelning fick den centrala myndighetsrollen och att arbetet med att skapa Läkemedelsverket inleddes.

Ingegerd Troedsson insåg vikten av internationellt samarbete. Hon var den första svenska minister som deltog i arbetet som bedrevs av World Health Organization, WHO. Swecare Foundation skapades för att erbjuda svenskt sjukvårdskunnande och ett internationellt läkemedelssamarbete inleddes. I dessa satsningar samverkade myndigheter, huvudmän, industri med flera.

Ingegerd Troedssons tid som sjukvårdsminister blev kort men intensiv, då regeringen Fälldin avgick efter två år. Planeringsmodellen och läkemedelspolitiken förändrades dock under hennes ledning. Nytänkandet om patientens roll, egenvård och distriktssköterskornas stärkta ställning påbörjades och utvecklades sedan under många år.

Åren 1979–1991 var Ingegerd Troedsson riksdagens förste vice talman. År 1991 blev hon Sveriges första kvinnliga talman. Som ordförande i Riksdagsutredningen och i riksdagens förvaltningsstyrelse drev hon fram nyordning bland annat i riksdagens budgetbehandling och snabbare replikskiften. Det statliga budgetåret hade tidigare löpt från 1 juli till 30 juni men lades nu om till kalenderår som i övriga EU-länder. Riksdagsutredningen föreslog därtill hur riksdagen skulle fungera efter ett eventuellt framtida EU-inträde.

Utrikespolitiskt skedde stora omvälvningar under 1990-talet. Efter Sovjetunionens upplösning i december 1991 utvecklades kontakter, framför allt med de baltiska staterna, där Ingegerd Troedsson spelade en mycket aktiv roll. Till riksdagen kom som gäster därutöver bland annat Michail Gorbatjov, Hanan Ashrawi, Yasir Arafat och Jacques Delors. Själv besökte Ingegerd Troedsson bland annat FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), samt ledde en delegation till Australien.

Ingegerd Troedsson engagerade sig aktivt i Sveriges näringsliv. Bland hennes styrelseuppdrag kan nämnas Lantmäteriverket, Skandinaviska Enskilda Banken (SEB), Stiftelsen Svenska Dagbladet, Industri AB Euroc, AB Skandinaviska Elverk, försäkringsbolagen Vegete och Wasa liv. Hon var ordförande i Stiftelsen Konung Gustaf V:s jubileumsfond för cancerforskning samt i Stiftelsen Cancercentrum Karolinska, i vars uppbyggnad hon deltog aktivt.

Efter att hon avgått som talman 1994 tog Ingegerd Troedsson upp sitt gamla intresse för hembygdsforskning och historia. År 1995 utkom hennes krönika om Hakesta by, vilken följdes av ett tiotal skrifter av hembygds- och släktforskningskaraktär. Hon var redaktör för Historia om Enköpingsbygden, som utkom i tre upplagor, 2006, 2007 och 2011. År 2010 utkom hennes bok Striden i Gestilren 1210. Under hela sin karriär utgav hon också skrifter om politik: Variation och valfrihet – för barnens bästa, 1984, Den kommenderade familjen, 1999, Frigör familjen, 2001. Ingegerd Troedsson ställde sig också i spetsen för Sällskapet för Moderata Kvinnors Historia som dess förste ordförande och skrev 2004 ”Ebon Andersson – flickan från Masthugget som blev akademiker, riksdagsman och högerkvinnoledare” i boken Moderata pionjärer: kvinnor i politiskt arbete 1900–2000, där hon också i en artikel sammanfattade sitt eget arbete med familjepolitiken.

Ingegerd Troedsson startade även flera kultur- och stödföreningar såsom Framtidens kultur och Riksarkivets vänförening Pro Memoria, och hon verkade energiskt för att de gamla sockennamnen skulle behållas i folkbokföringen för forskningens skull.

Ingegerd Troedsson avled 2012 och är begravd på Hacksta kyrkogård.