Inger Berggren vann Melodifestivalen 1962 med sången ”Sol och vår”. Hon kom att verka som sångare, orkesterledare, musiklärare och skådespelare.

Inger Berggren föddes i Stockholm den 23 februari 1934. Hon kom från en musikalisk familj där fadern Gösta Berggren spelade violin och piano. Han hade också arbetat som stumfilmspianist. Modern Hanna spelade piano och dottern visade sig tidigt ha ärvt ådran, och kallades musikaliskt underbarn. Inger Berggren scendebuterade redan som fjortonåring på Nalen. När Thore Swanerud två år senare hörde talas om henne fick hon efterträda Bibi Jones som vokalist i hans orkester som uppträdde på La Visite i Stockholm.

Inger Berggren ville, trots sina tidiga framgångar, satsa på utbildning och antogs 1952 vid Kungl. Musikaliska Akademien i Stockholm. Efter fyra år kunde hon titulera sig musikdirektör och hade därefter en egen orkester fram till 1962. I den spelade hon fiol och sjöng och uppträdde bland annat på Skansen. Hon skivdebuterade 1952, och när filmen Raggare! med bland andra Christina Schollin och Hans Wahlgren spelades in 1959 var det Inger Berggren som sjöng succémelodierna ”Vad som än händer” och ”Jag blev den du ser”. I denna tid gifte hon sig och fick en dotter, skådespelaren och regissören Gunilla Röör.

Inger Berggren sjöng också med Thore Ehrling, Simon Brehm och Göte Wilhelmsson, och den största framgången kom 1962. Då var det dags för uttagning till den svenska Melodifestivalen. Tävlingen var det här året annorlunda upplagd och varje låt framfördes två gånger. Förutom Inger Berggren sjöng också Lily Berglund ”Sol och vår” och sedan fick tittarna rösta via brev och vykort. Det blev Inger Berggren som fick representera Sverige i Eurovision Song Contest i Luxemburg och där slutade hon på en delad sjundeplats tillsammans med det finländska bidraget. Den svenska vinnarsången hördes sedan ofta i Sveriges Radio under hela 1960-talet.

På skiva hade hon en gedigen produktion under de följande årtiondena och hon toppade Svensktoppen två gånger. År 1962 med ”Elisabeth serenade” och ”Twist till Menuett” året efter. Inger Berggren komponerade och arrangerade också musik. År 1967 medverkade hon återigen i Melodifestivalen, denna gång som kompositör till ”Vem frågar vinden”, som framfördes av Towa Carson.

Under 1965–1967 drev Inger Berggren, tillsammans med sin andre make, Stadshotellet i Ulricehamn och från 1970-talet och framåt arbetade hon som musiklärare i Täby. Under en tid var hon också kapellmästare på Stockholms stadsteater. Hon fortsatte samtidigt att framträda och spela in skivor och hon medverkade också i några filmer. I Anderssonskans Kalle i busform, 1973, agerade hon biografkassörska, tio år senare spelade hon fru Bergholm i TV-serien Spanarna. När Sömnen, efter Ulf Lundells bok med samma namn, spelades in 1984, gjorde hon rollen som Lilian.

I pjäsen En skandal i Wien på Stockholms stadsteater 1979 fick Inger Berggren användning av sitt stora musikaliska kunnande samtidigt som hon tillsammans med tre andra musiker agerade dekadenta damer. På Mosebacke gjorde hon och Git Magnusson showen Kyss grodan och inför den tyckte de att unga, smala blondiner fått alltför stor uppmärksamhet: ”Nu är det på tiden att den svenska kärringen gör revolution!”

Inger Berggren avled 19 juli 2019 i en ålder av 85 år. Hennes stoft vilar i Minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.