Ingrid Lingmark var Sveriges första kvinnliga rättsläkare.

Ingrid Lingmark föddes i Uppsala år 1918 och var barn till Rut Lingmark, född Anderson och Tage Lingmark. Då Ingrid Lingmark var fem år dog hennes yngre syster Brita, endast ett och ett halvt år gammal. I familjen fanns också den yngre brodern Torbjörn, född 1925.

Efter att ha tagit sin studentexamen i Uppsala år 1938 fortsatte Ingrid Lingmark sina studier vid Uppsala universitet och slutförde sin medicine kandidatexamen år 1942. År 1950 blev hon klar med sin medicine licentiatexamen, vilket var ett krav för att få läkarlegitimation. Mot slutet av sina studier arbetade Ingrid Lingmark också som assistent vid Patologiska institutionen vid Uppsala universitet (nuvarande Institutionen för immunologi, genetik och patologi).

Ingrid Lingmark gav sig därefter in på den rättsmedicinska banan och arbetade under åren 1951–1955 som assistent vid Statens rättsläkarstation i Stockholm. Under perioden 1945–1975 utvecklades den rättsmedicinska organisationen och statliga rättsläkarstationer inrättades på sex orter i Sverige. Ingrid Lingmark kom vidare att arbeta som rättsläkare och biträdande föreståndare vid de statliga rättsläkarstationerna i både Stockholm och Göteborg. Från 1966 blev hon föreståndare vid Statens rättsläkarstation i Umeå. Utöver sitt dagliga arbete var Ingrid Lingmark även ledamot i Socialstyrelsens rättsmedicinska nämnd och i dess vetenskapliga råd från år 1961.

Ingrid Lingmark bistod som obducent vid flera kända brottsutredningar, bland annat efter ett uppmärksammat mord på en kvinna i Eskilstuna år 1958. Brottsutredningen finns beskriven i bokserien Brottets krönika: ur kriminalpolisens annaler. Där redogörs också för rättsläkare Ingrid Lingmarks obduktion, och undersökning av vad som sedan visade sig vara mordvapnet. Obduktionen beskrivs som ett mycket noggrant arbete.

Ingrid Lingmark avled år 1974, vid 55 års ålder, och ligger begravd på Gamla begravningsplatsen i Uppsala.