Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Jane Emy Marianne Wålstedt

1917-12-172009-05-25

Keramiker

Jane Wålstedt var en av 1950-talets främsta keramiker, verksam i Laholm.

Jane Wålstedt föddes i Malmö 1917. Hon växte upp i Stockholm där hennes far var bankdirektör och konsul för Argentina. Efter grundläggande utbildning började hon på Tekniska skolan i Stockholm. År 1945 var Jane Wålstedt färdigutbildad och hade även hunnit med en kort kurs i skulptur hos landsflyktige professorn Harald Isenstein från Kunstakademien i Berlin, med ateljé i Malmö. Därefter praktiserade Jane Wålstedt i Sjöbo, hos krukmakaren Elfstrand och senare hos Andersson & Johansson i Höganäs. Så småningom fick hon arbete i Olof Larssons keramikverkstad i Laholm. Det var där hon träffade sin man och arbetspartner Nils Larsson. År 1950 köpte de ett stort hus på Krukmakaregränd 8 i Laholm, där de drev sin verkstad i nästan tjugo år.

Jane Wålstedt och Nils Larsson kallade sin verkstad för JANI. De två första bokstäverna i deras förnamn JA och NI gav namnet Jani-keramik. De hade flera keramiker anställda och sommartid tog de emot praktikanter från bland annat Konstfack. I början formgav Jane Wålstedt samma typ av föremål som hon hade designat under åren hos Olof Larsson, med en vit tennglasyr som var perfekt underlag för hennes sirliga, fjärilslätta sommarblomster, fiskar och kattor, äpplen och plommon på kvist. Kannor och tillbringare, skålar, fat, kaffegods, skärbrädor, ostkupor och uppläggningsfat försågs med Jane Wålstedts numera klassiska blomstermotiv, hjärtan, dillstjälkar och blåbärskvistar. Salt- och pepparströare, gummor och gubbar för strösocker, olja och vinäger blev populära. Jani-keramik tillverkade gärna trekantiga fat och skålar. De använde sig av oxidmålning, även kallad ”lagd glasyr”. Metalloxiderna målades med mjuk hårpensel direkt på godset. För riktigt distinkta mönster användes utsparning med vax eller skrapning. Vaxet försvann i bränningen. Slutligen glaserades godset och sattes in i ugnen för bränning. Nils Larsson ansvarade för ugnarna och hanteringen av glasyrerna. Han skötte dessutom affärerna medan Jane Wålstedt målade dekorer. Det var ytterst sällan som hon själv drejade några föremål. Hon överlät det arbetet åt drejarna. Som mest arbetade tjugotalet personer i verkstaden.

Under de första åren skapade Jane Wålstedt nya typer av motiv med morötter, öppna ärtskidor, paprikor och citroner, sönderskurna limefrukter, apelsiner och lökar, röda och gula med och utan blast. Både små och stora uppläggningsfat dekorerades och konturerna markerades med svart pigment. De ovala stora faten med stilleben av frukter och fiskar tillhör höjdpunkterna i hennes mönsterskapande. Dekorerna med motställda plattfiskar med eleganta fenor och stjärtar blev oerhört omtyckta. Våren 1952 inkom en beställning på en pampig urna med lock. Prakturnan skulle föräras prins Bertil på 40-årsdagen. Det var en tennglaserad, vit urna med Hallandsgripen och blomsterrankor runt om.

Jane Wålstedt och Nils Larsson experimenterade med olika leror tills de fann en smidig sort som gick att dreja tunna föremål av. Leran skulle tåla att mönstren skrapades eller täcktes med vax för att dekorerna skulle framträda. Samma teknik som i batikframställning ungefär, men här tillämpades den på keramik och vaxet försvann i brännugnen. En annan metod var att skrapa bort glasyren runt om de färgade partierna och låta lerans egen färg bilda ett dekorativt element. Porslinstunna skålar, fat, vaser, bonbonierer, kaffegods och kannor tillverkades. Cylinderformade paraplyställ, figuriner, golvvaser och lampfötter var andra nyheter från Jani-Keramik. De emaljliknande glaserade mönsterdetaljerna i grågröna, gulgröna, gula och lila nyanser gjorde sig bra mot den röda bakgrunden, lerans egen färg. Jane Wålstedt målade sina dekorer på fri hand medan de anställda målarflickorna ofta behövde mönsterpapper.

En speciell kategori utgjordes av Jane Wålstedts fat med fantasibilder av kvinnor från Afrika. På en stor mottagning i Paris kom hon i kontakt med svarta kvinnor. Hon blev inspirerad att göra bilder med fantasifulla dekorer av afrikanska kvinnor i stora håruppsättningar, rastaflätor och turbaner samt med stora örhängen. Många fat var ämnade att hänga på väggen – det finns hål för upphängningsanordningar. Jane Wålstedt målade på rödgods med emaljliknande kulörer och begränsade ytorna med svarta konturer. Hon komponerade hundratalet olika kvinnobilder både en face och i profil.

En artikel i Göteborgs-Tidningen den 4 december 1955 står att en hotelldirektör i Sarasota, Florida hade hört talas om en svit prydnadsfat med motiv från nordiska vikingasagan som hade beställts av Svenska Amerika Linien. Han ville köpa sådana fat till sitt hotell. Av artikeln framgår att Jane Wålstedt hade blivit mycket omskriven tack vare vikingasagan på keramik som sålts till Svenska Amerika Linien. Dessa tolv prydnadsföremål såldes för många år sedan på en internationell auktion för kasserade fartygsinventarier och hamnade till sist i Sverige. De är viktiga för svensk form- och designhistoria.

I mitten av 1950-talet fick Jani-keramik en beställning på en stor relief, en väggutsmyckning till Sjukstugan i Laholm (Vårdcentralen vid Danska vägen). Motivet är Den barmhärtige samariten och påminner starkt om Bror Hjorts stiliserade träkonstverk. Nordiska Kompaniet i Stockholm gjorde en specialbeställning på en magnifik skål, cirka 55 cm i diameter, för ett skyltfönster med Jani-keramik. NK och Ferdinand Lundkvists varuhus i Göteborg sålde Jane Wålstedts och Nils Larssons keramik och exporten till USA var även den en lönsam affär.

I slutet av 1960-talet gjorde Jane Wåhlstedt julkrubbor och djur. Rustika skalbaggar och igelkottar var modernt. Nu gjordes också halvmeterhöga figuriner av chamotte. I slutet av 1960-talet blev det svårt att få lönsamhet i svenska keramikverkstäder. Varuhus och presentbutiker började importera billig keramik från Sydeuropa och Asien. På sommaren 1970 hade Laholms Konstklubb en utställning med olika konsthantverkares alster bland annat Jani-keramiks nya väggprydnader med stjärnbilder. Successivt trappade paret ner arbetet i keramikverkstaden som så småningom lades ned.

När Jane Wålstedt blev äldre målade hon i pastell och akvarell. Hon föredrog blomstermotiv, gärna färgglada solrosor, himmelsblå iris och knallröda tulpaner. Landskap med böljande sädesfält med kamomill och utslagna vallmoblommor är höjdpunkterna i hennes måleri. Hon reste till Lofotens karga kuster men inspirerades även av de mjuka, böljande kullarna i Provence med sina grågröna olivträd och lavendelfält. De klippiga stränderna i Bretagne tillhörde också hennes favoritmotiv.

År 1993 öppnade Keramikmuseet i Laholm i Jani-keramiks gamla verkstad på Krukmakaregränd.

Jane Wålstedt avled 2009 i Laholm.


Christina Lindvall-Nordin


Publicerat 2021-01-20



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Jane Emy Marianne Wålstedt, www.skbl.se/sv/artikel/JaneWalstedt, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Christina Lindvall-Nordin), hämtad 2021-06-25.




Övriga namn

    Gift: Larsson
    Alternativ namnform: Wåhlstedt
    Signatur: JANI


Familjeförhållanden

Civilstånd: Änka
  • Mor: Emmy Ingeborg Wålstedt, född Svantesson
  • Far: Adolf Wålstedt
  • Bror: Bertil Wålstedt
fler ...


Utbildning

  • Yrkesutbildning, Malmö: Privata skulpturstudier för Harald Isenstein
  • Yrkesutbildning, Höganäs: Praktik hos Andersson & Johansson m fl


Verksamhet

  • Yrke: Keramiker, Jani-keramik


Kontakter

  • Mentor: Harald Isenstein
  • Kollega: Olof Larsson
  • Kollega: Ingrid Pålsson
fler ...


Bostadsorter

  • Födelseort: Malmö
  • Malmö
  • Stockholm
fler ...


Källor

Litteratur
  • Lindvall-Nordin, Christina, Keramiken från Laholm, Lerkvarnen 25, Våxtorp, 2015

  • Lindvall-Nordin, Christina, Laholmskeramik: föremål och verkstäder i Sydhalland under 300 år, Lerkvarnen 25, Laholm, 1999



Vidare referenser

Litteratur
  • Johansson, Inga-Lill, 'En liten samling Jani-keramik', Samlarnytt, 2009:8, s. 7-9