Jeanna Bauck var främst verksam som landskapsmålare. Idag är hon mest känd för den serie av nyskapande rollporträtt som hon och den danska konstnären Bertha Wegmann målade av varandra på 1880-talet.
Jeanna Bauck föddes 1840 och var dotter till Dorotea Hansson och Wilhelm Bauck. Hon växte upp tillsammans med flera syskon i ett borgerligt intellektuellt hem i Stockholm. Fadern var musiklärare och en framstående kritiker. År 1863 flyttade hon till Tyskland där hon studerade som privatelev hos några av tidens mest erkända konstakademiprofessorer, inledningsvis i Dresden för Adolf Erhardt, sedan i Düsseldorf för Albert Flamm och slutligen i München för Jósef von Brandt och Dietrich Langko.
I München träffade hon porträttmålaren Bertha Wegmann. De levde ett emanciperat liv och delade både hem och ateljé. I en rad epokgörande porträtt av varandra lyckades de bidra till att förändra synen på den kvinnliga konstnären och bröt därmed med den traditionella konstnärsnormen. Att ställa sig frågan vem och vad är jag, att offentligt skildra sig själv som subjekt var komplicerat för kvinnliga konstnärer i en tradition som skapats i enlighet med en patriarkal världsbild. I München utförde Jenna Bauck den idag populära och ofta reproducerade bilden av Den danska konstnären Bertha Wegmann målande ett porträtt som idag tillhör Nationalmuseum. Jeanna Bauck har gestaltat Bertha Wegmann som helt absorberad av sitt arbete vid staffliet i deras gemensamma ateljé.
År 1880 flyttade Jeanna Bauck och Berta Wegmann till Paris och det var nu Jeanna Baucks tur att sitta modell för Bertha Wegmann i deras nya arbetsplats och hem. I Konstnären Jeanna Bauck som idag tillhör Nationalmuseum sitter hon på ett okonventionellt sätt på ett bord och möter betraktarens blick. Hon är gestaltad med stor integritet och närvaro. I porträttet lyckades Bertha Wegmann kombinera tidens fria självständiga kvinnotyp, Den nya kvinnan, med den borgerliga kvinnlighetens elegans. Jeanna Bauck har sina yrkesattribut vid sin sida: penslar, palett och målartrasor. I handen håller hon en bok som skall symbolisera hennes roll som intellektuell kvinna. I bakgrunden, genom fönsterrutorna, ser man takåsarna i Paris. Båda konstnärerna lyckades komma in med flera verk på Parissalongen och Bertha Wegmann erhöll en av de eftertraktade medaljerna.
År 1882 återvände Jeanna Bauck till München där hon grundade en målarskola för kvinnliga konstnärer. Under sekelskiftet undervisade hon även på Verein der Berliner Künstlerinnens målarskola. Det var en inflytelserik organisation för kvinnliga konstnärer som kontinuerligt höll tecknings- och målarkurser i Berlin. Paula Modersohn-Becker, som var elev på skolan 1896, har i sina postumt utgivna brev berättat om sin fascination för Jeanna Bauck både som lärare och som medmänniska. Hon beskriver henne som en okonventionell och inspirerande lärare, präglad av vitalismen, med dess fokus på kroppen, livsdyrkan och kretsloppstänkande.
Jeanna Bauck visade konstverk på samlingsutställningar på Konstakademien i Stockholm åren 1866, 1868 och 1887. Hon deltog också i många internationella utställningar och främst då the World’s Columbian Exposition 1893 men även i Sverige på Föreningen Svenska konstnärinnors utställning på Liljevalchs konsthall 1911. Sedan 1980-talet har hennes konstnärskap uppmärksammats i ett flertal svenska och internationella samlingsutställningar; bland annat i De drogo till Paris på Liljevalchs konsthall 1988, Women Painters in Scandinavia 1880–1900 på Kunstforeningen i Köpenhamn, i Hannover och i Bergen 2002, Konstnären på Konstakademien i Stockholm och Moderna Museet i Malmö 2016 och i Ljusets magi: friluftsmåleri från sent 1800-tal på Prins Eugens Waldemarsudde 2016.
Jeanna Bauck dog 1926 i München.
