Jeanna Åkerman spelade som sångsolist, pianist och organisatör en central roll i Göteborgs musikliv under 1800-talets första hälft. Hon var också verksam som tonsättare och bildkonstnär.
Jeanna Åkerman föddes som Johanna Elisabeth Bauck i Göteborg 1798. Föräldrarna var Anna Maria Bauck, född Dahlgren, och grosshandlaren Johan Christoffer Bauck. Hon var äldst i en syskonskara på fyra. Hemmet var välbeställt och musikaliskt. Fadern — invandrad från Hamburg — var aktiv inom Harmoniska sällskapet, som musiker och ledamot i dess styrelse. Flera av barnen deltog i musiklivet och den yngste brodern, Wilhelm Bauck, blev sedermera tonsättare och musikskriftställare. Jeanna gifte sig 1817 med Anders Åkerman, som liksom fadern var grosshandlare och senare ägare av Särö säteri.
Redan som barn visade Jeanna Åkerman en särpräglad musikalisk begåvning och från sexårsåldern erhöll hon undervisning av stadens främsta musiker, först i pianospel, men senare även i sång och violin. Hennes brådmogenhet på musikens område uppmärksammades också av internationellt kända musiker som besökte Göteborg, och i 14-årsåldern framträdde hon med den berömde tyske cellisten och tonsättaren Bernhard Romberg i Harmoniska sällskapet.
Jeanna Åkermans konstnärliga intressen begränsade sig inte till det musikaliska; hon var litterärt bevandrad och verkade även som bildkonstnär. På 1810-talet var hon privatelev hos konstnären Fredric Werner och uppgifter om konststudier i Dresden på 1820-talet föreligger.
Av betydelse för Åkermans musikutveckling var en ettårig vistelse i Hamburg, 1814—1815, där hon i huvudsak studerade sång, men också erhöll undervisning i piano och harpa. Hemkommen till Göteborg fortsatte hon studierna för Georg Günther, organist i Tyska kyrkan samt tonsättare och lärd musikteoretiker.
Efter musikstudierna i Tyskland kom Jeanna Åkerman att spela en central roll i Göteborgs musikliv, i de privata såväl som offentliga miljöerna. Som sångsolist uppträdde hon i verk av bland andra Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven och efter hand kom hon att leda vokala instuderingar av större kompositioner som Mozarts Requiem och Georg Friedrich Händels oratorium Jephta.
När Harmoniska sällskapets verksamhet på 1850-talet gick in i en period av inaktivitet, var Jeanna Åkerman drivande i bildandet av det så kallade Måndagssångöfvningssällskapet, en blandad kör till vilken hon valdes som ledare och ordförande 1855. Till att börja med var sällskapet slutet, men när det 1857 slogs ihop med Harmoniska sällskapet övergick det till att bli offentligt. Även i denna organisation blev hon ordförande, men det musikaliska ledarskapet överlämnades till den böhmiske tonsättaren Bedřich Smetana som anlänt till Göteborg 1856.
Att Jeanna Åkerman hade en mångsidig och vital roll i det göteborgska musiklivet och därtill var uppskattad, omvittnar det minnestal som hölls av Adolf Prytz vid en högtidssammankomst med Harmoniska sällskapet 1859, och publicerades det följande året. Jeanna Åkerman framställs där som en idealist, som drevs av övertygelsen att musikens värde främst låg i dess förädlande och bildande förmåga — inte i dess underhållande.
Jeanna Åkermans konstnärliga verksamhet och goda sociala ställning gör henne typisk för det tidiga 1800-talets kvinnliga tonsättare. Hennes musikkunnande låg av allt att döma på en nivå fullt jämförbar med tidens professionella musiker. Men att som kvinna i hennes samhällsställning träda ut som professionell i musiklivet, var inte förenligt med tidens sociala konventioner. Vid offentliga konserter där Jeanna Åkerman deltog, utannonserades hon i regel inte med sitt namn utan som ”musikälskarinna”.
Omfattningen av hennes komponerande är okänd, då endast de publicerade verken har bevarats. Dessa består av åtta sånger för en röst med pianoackompanjemang; en publicerades i musiktidskriften Nordmanna-Harpan, de övriga i två samlingar om tre respektive fyra sånger. Förutom den obekante pseudonymen ”C.M.m.” är texterna hämtade från namnkunniga samtida författare som Esaias Tegnér, Per Daniel Amadeus Atterbom och Karl August Nicander. Med sin enkla och idiomatiska utformning är Jeanna Åkermans sånger väl anpassade till samtidens amatörmusicerande. Den satstekniska utformningen är dock gedigen, och även om musiken håller sig inom tidens konventionella ramar, saknas inte självständighet i form och uttryck. Stilistiskt rör hon sig inom samma sfär som de flesta svenska tonsättare under denna tid, som Erik Gustaf Geijer, Jacob Axel Josephson med flera, en i huvudsak tysk klassicistisk-romantisk vokalmusiktradition, där influenser från den svenska folkvisan tillfört vissa inhemska stilelement.
Av Jeanna Åkermans målningar — som med säkerhet kan sägas vara utförda av hennes hand — är ett halvdussin bevarade. Samtliga är oljemålningar med landskapsmotiv, i huvudsak hämtade från trakterna runt Rosendals slott. Enligt Svenskt konstnärslexikon är hennes målningar stilistiskt påverkade av läraren Fredric Werner. Hennes målningar hänger i Nationalmuseum och på Rosendals slott i Stockholm samt på Rosersbergs slott i Uppland.
Jeanna Åkerman avled i Dresden i Tyskland 27 maj 1859, dit hon rest för att få vård för en tilltagande ohälsa.
