Julia Brinck var en av de första svenska kvinnorna som doktorerade i medicin.
Julia Brinck föddes i Helsingborg som det första av två syskon. Fadern var skomakarmästare. Vid 21 års ålder tog hon, samtidigt som Karolina Widerström, medicinsk examen vid Gymnastiska centralinstitutet (GCI) i Stockholm. Hon arbetade sedan på flera sjukgymnastiska kliniker i Hamburg, Nice och Helsingborg. År 1880 fick hon en tjänst som gymnastiklärare på Ladies College på Guernsey. Två år senare inleddes hennes studier vid The London School of Medicine for Women, som då var den enda institutionen i Storbrittanien där kvinnor kunde studera medicin. Av okänd anledning fick skolan dock inte utge läkarlicenser. Detta fick i stället göras på Irland, varför Julia Brinck efter fyra års utbildning fick licens att arbeta som läkare i Dublin.
Julia Brinck disputerade vid Berns universitet 1887 på en avhandling i muskelfysiologi, i vilken hon studerat den elektriska aktiviteten i ett grodhjärta efter tillsats av olika ämnen. Hennes artiklar publicerades i engelska och tyska tidskrifter under sent 1880-tal och hon blev den första kvinnan någonsin som erhållit forskningsstipendium från Brittiska läkarföreningen. I slutet av sitt liv engagerade hon sig i fredsfrågor och korresponderade med den medicinhistoriska giganten Florence Nightingale.
Julia Brinck avled i Kalifornien 1926, 72 år gammal. Hon har fått en gata i Helsingborg uppkallad efter sig.
