Karin Adamsson var pionjär när det gällde sexualupplysning. Som enda kvinna satt hon i fängelse för brott mot den hårda sexuallagstiftningen och tillsammans med sin make Nils Adamsson byggde hon upp en landsomfattande kedja av sjukvårdsaffärer.

Karin Adamsson föddes i Stockholm år 1883, i en arbetarfamilj som flyttade runt i Sverige beroende på var fadern, som var mekaniker, fick anställning. Hon gick det sista av sina fyra år i folkskola i Västerås och därefter en ettårig fortsättningsskola. År 1899 flyttade hon till Stockholm och försörjde sig bland annat som handelsbiträde.

År 1905 blev Karin Adamsson medlem i Södermalms socialdemokratiska ungdomsklubb. Där lärde hon känna bland andra Zeth och Gullan Höglund som skulle bli hennes vänner för livet. Några år senare, 1908, var hon med och bildade Södermalms kvinnogille. Hon blev gillets första ordförande och god vän med Anna Johansson-Visborg, ordförande i Bryggeriarbetarförbundets avd 15 och tillika ordförande i Kvinnogillesförbundet 1907–1938.

Karin Adamsson var vetgirig och gick kvällskurser på Stockholms borgarskola. År 1910 bodde hon i Berlin för att arbeta på fabrik och förkovra sig i tyska språket. Efter hemkomsten i början av 1911 träffade hon Nils Adamsson som hade etablerat sin första sjukvårdsaffär i Falköping några år tidigare och just öppnat sin andra affär i Centralpalatset vid Tegelbacken i Stockholm. Karin Adamsson fick anställning först som biträde och senare som föreståndare för den del av affären som riktade sig till kvinnor. Hon och Nils Adamsson flyttade snart ihop i ett så kallat samvetsäktenskap.

Årtiondena runt förra sekelskiftet dömdes många unga socialister för brott av olika slag: majestätsbrott, hädelse samt spridande av tal eller skrift, som var för tukt och sedlighet sårande. De betraktades som samhällsomstörtare av det etablerade samhället och som politiska fångar av sina sympatisörer. Sedan ungsocialisten Hinke Bergegren år 1910 hade hållit föreläsningar under rubriken ”Kärlek utan barn” tillkom ytterligare en lag som kom att kallas preventivlagen eller Lex Hinke. Lagen kriminaliserade både information om och marknadsföring av preventivmedel. Genom ett tillägg i tryckfrihetsförordningen förbjöds även skriftlig information. Att använda preventivmedel var alltså tillåtet – annars hade stora delar av borgarklassen kunnat åtalas – men att upplysa de fåkunniga om preventivmedel blev åtalbart och skulle vara så till 1938 då lagen avskaffades.

Kort tid efter det att lagen hade antagits dömdes Nils Adamsson till fängelse i två månader enligt Lex Hinke för en broschyr med preventivmedelsinformation. Året därpå var det Karin Adamssons tur. Brottet var att hon stod som ansvarig utgivare för skriften Lifsglädje och sympati i belysning af könsfrågan. Broschyren innehöll en text som närmast var en kortfattad sexualupplysning samt information om preventivmedel och dess användning. Det fanns också en prislista på varor som kunde köpas eller skickas efter per postorder från Nils Adamssons sjukvårdsaffär. Karin Adamsson dömdes enligt det nya tillägget i tryckfrihetsförordningen för att ha spridit en skrift som ansågs ”för tukt och sedlighet sårande”.

I början av år 1913 spärrades Karin Adamsson in på kvinnofängelset på Östermalm. Två månader senare kunde hon gå ut igen efter att ha avtjänat sitt straff. I oktober samma år fick Karin och Nils Adamsson sitt första barn och några månader senare gifte de sig. Karin Adamsson fortsatte att vara politiskt aktiv och när det Socialdemokratiska arbetarepartiet splittrades 1917 gick hon med i Sveriges socialdemokratiska vänsterparti som 1921 blev Sveriges kommunistiska parti (SKP). En tid satt hon i ledningen för partiets kvinnosektion, där hon tillsammans med andra bedrev ett kraftfullt arbete mot preventivlagen och den stränga tillämpningen av fosterfördrivningslagen – lagar som framför allt drabbade arbetarklassens kvinnor. Om detta skrev hon en broschyr med titeln Kvinnans gissel: obegränsad barnökning. Några maningsord till Sveriges kvinnor, 1928.

I likhet med sina vänner Kata Dalström och Zeth Höglund hörde Karin Adamsson till den del av SKP som kritiserade styrningen från Moskva. De så kallade Höglundarna uteslöts 1924 och återvände 1926 till SAP. Karin Adamsson blev medlem i Bromma-Västerleds socialdemokratiska förening och hade under åren flera förtroendeposter.

Karin Adamsson var samtidigt en framgångsrik och hårt arbetande företagare. Tillsammans med maken Nils byggde hon upp AB Nils Adamsson sjukvårdsaffärer. Efter några år med ekonomiska svårigheter, bland annat på grund av handelshindren under första världskriget och flera konkurser, stabiliserades verksamheten tack vare Karin Adamssons organisatoriska förmåga. Företaget växte så småningom till en butikskedja med som mest ett femtiotal affärer över hela landet. År 1925 var hon med och bildade Svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund och satt i förbundets styrelse i många år. Förbundets mål var att sanera branschen och öka dess anseende. Under 1930-talet drog sig Nils Adamsson tillbaka allt mer och när han avled 1939 tog Karin Adamsson även formellt över ledarskapet för företaget och var dess verkställande direktör fram till 1955 då hon avgick och efterträddes av sonen Sölve.

Under alla år höll Karin Adamsson kontakt med Södermalms kvinnogille där hon blev hedersmedlem. Hon var också stolt medlem i Frihetskämparnas förening som bildades 1946 av människor som suttit i fängelse på grund av sin politiska aktivitet.

Karin Adamsson avled i mars 1958 och ligger begravd på Bromma kyrkogård.