Karin Alin var en av Sveriges främsta översättare från italienska, spanska och franska under 1900-talet.
Karin Alin föddes i Västerås 1892. Fadern var löjtnant och barnaskaran talrik: sju flickor och två pojkar. Efter avlagd folkskollärarexamen 1915 började Karin Alin arbeta som övningsskollärare först i Strängnäs och sedan i Uppsala. Parallellt med skolundervisningen bedrev hon universitetsstudier och blev 1929 filosofie kandidat i engelska, tyska och romanska språk. Kort därefter påbörjade hon högre studier i romanska språk under ledning av professor Ernst G. Wahlgren vid Uppsala universitet. Under följande år avlade hon tentamina för högsta betyg för filosofie licentiatexamen i spanska, 1931, italienska och provençalska, 1932, samt fornfranska, 1934.
Mellan 1932 och 1943 tjänstgjorde Karin Alin vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm och startade samtidigt sin verksamhet som översättare och litterär agent. Hon levde av allt att döma ensam och fick inga barn. Som person var hon enligt uppgift tillbakadragen och reserverad men i hennes omfångsrika korrespondens framtonar samtidigt bilden av en viljestark och strävsam yrkeskvinna som ofta kämpade i motvind med självupptagna författare, missunnsamma översättarkolleger och förläggare med hårda nypor. En av hennes främsta konkurrenter var den jämnåriga översättaren Karin de Laval, som också hade en agentur med inriktning mot främst italiensk litteratur.
År 1951 beviljades Karin Alin förtidspension efter flera års sjukskrivning på grund av ”hjärtbesvär”, som hon uttrycker det. I samband med pensioneringen tog översättarverksamheten verklig fart, även om hennes första översättning – Vår tids tema av den spanske filosofen José Ortega y Gasset – är från 1936. Karin Alin översatte i genomsnitt tre–fyra titlar per år från och med 1940-talet fram till sin död 1974. Hennes översättargärning spänner över ett brett språkligt register som inbegriper engelska, tyska, franska, spanska, italienska, portugisiska, holländska och norska, men med tiden inriktade sig Karin Alin alltmer mot de romanska språken och då främst spanska och italienska.
Bland de författare som Karin Alin översatt återfinns nobelpristagarna François Mauriac, Miguel Ángel Asturias och Gabriel García Márquez samt andra stora namn som Edward Morgan Forster, Federico García Lorca och Italo Calvino. Det var hon som introducerade Calvino i Sverige redan 1956 med en översatt novell och presentation av författarskapet i Bonniers Litterära Magasin. Korrespondensen med olika svenska förlag vittnar också om att hon under många år försökte övertala dem att ge ut Calvino, vilket till slut lyckades när Albert Bonniers Förlag nappade på Klätterbaronen, som gavs ut 1959 i Karin Alins översättning. Klätterbaronen är den av Calvinos titlar som utkommit i flest utgåvor i Sverige, alltid i hennes översättning.
Under 1940- och 1950-talen översatte Karin Alin främst från italienska men från och med mitten av 1960-talet övergick hon alltmer till att översätta från spanska. Detta har flera olika förklaringar. En är att den neorealistiska berättarglädjen i italiensk prosa avtog på 1960-talet och ersattes med stränga krav på ett mer experimenterande berättande, vilket fick en hämmande effekt på många romanförfattare. Under 1960-talet blev det därmed svårare att hitta italienska författare som var internationellt gångbara. En mer konkret anledning var att Karin Alin, som också var litterär agent, systematiskt motarbetades av den italienske kollegan Erich Linder. Den i dag mytomspunne agenten Linder såg inte med blida ögon på hennes inflytande över den italienska litteraturen i Skandinavien och framför allt i Nobelprisets Sverige. Tonen i korrespondensen mellan Linder och Karin Alin är ofta öppet fientlig. Flera gånger säger Linder rent ut att han vill ha så lite med henne att göra som möjligt. I ett brev från 1958 låter han slutligen meddela att han har anlitat en ny agent för hela den skandinaviska marknaden, Peter Janson-Smith. Men den större koncentrationen på spanskspråkig litteratur blev mycket lyckosam för Karin Alin, inte minst genom översättningen av Nobelpristagaren Gabriel García Márquez stora roman Hundra år av ensamhet.
Som översättare var Karin Alin produktiv och framgångsrik. Hon översatte omkring 150 titlar för den svenska bokmarknaden och teaterscenen. Den stora kvantiteten översättningar motsvaras ofta av god kvalitet och hon belönades under sin livstid med de stora svenska översättarpriserna. I recensionerna omnämns Karin Alins översättningar oftast i positiva ordalag, även om någon recensent dristar sig till att påtala hennes förkärlek för väl kreativa ordsammansättningar. Kanske kan det faktum att flera av hennes översättningar nytrycks än i dag ändå vara en indikation på att texterna är av en kvalitet som står sig väl.
Karin Alin dog i Stockholm 1974.
