Karin Hartman var överstelöjtnant i Frälsningsarmén och chefredaktör för Stridsropet, poet och översättare.

Karin Hartman föddes i Åmål 1913 och växte upp inom Frälsningsarmén som det näst äldsta av fem barn till officersparet Anna och Carl Hartman. Familjen flyttade ofta, då officerare vid denna tid sällan stannade längre än något eller några år vid samma kår. Hon tog studenten vid Kungsholms läroverk för flickor i Stockholm, och studerade därefter vid Frälsningsarméns internationella officersskola i London. År 1950 tog hon en filosofie kandidatexamen med engelska och litteraturvetenskap.

I självbiografin Nära Elden, 1984, skriver Karin Hartman att hon i yrkeslivet var något av en hoppjerka. Hon åtog sig en lång rad utmanande arbetsuppgifter, både inom och utom armén. Utöver arbete som officer vid olika kårer var hon verksam som sekreterare för Frälsningsarméns sociala verksamhet för kvinnor, chefredaktör för tidningen Stridsropet, och lärare vid Birkagården och Sörängens folkhögskolor. Hon kom också, efter att ha verkat som utbildningssekreterare vid Officersskolan i Stockholm, att bli den första rektorn för Frälsningsarméns folkhögskola på Dalarö (nuvarande Ågesta folkhögskola). Dessutom arbetade hon som ungdomssekreterare i Svenska kyrkan, Stockholms stift, och som redaktionssekreterare för Svenska Journalen. År 1943 undervisade hon på den första sommarskolan för romer i Sverige.

Karin Hartman var även verksam som poet och översättare. Hon debuterade 1943 med En dörr på glänt och publicerade därefter ytterligare ett antal diktsamlingar. År 2002 utkom boken Bottenglädjen om poeten och livskamraten Majken Johansson. Karin Hartman märktes också som författare och översättare i arbetet med sånger och psalmer, både inom Frälsningsarmén och i vidare ekumeniska sammanhang. Därutöver översatte hon kristen litteratur från engelska.

I Nära elden berättar Karin Hartman om kärleksförhållandet till R., en ung författare som insjuknade i schizofreni, och konstaterar: ”Ändå håller jag fast vid att denna kärlek, trots sin tragik, berikat mitt liv.” Kanske kunde något liknande sägas om den långa kärleks- och vänskapsrelationen mellan Karin Hartman och Majken Johansson. Mot bakgrund av Frälsningsarméns negativa syn på homosexualitet kunde deras förhållande aldrig vara öppet, men i efterlämnade anteckningar har Karin Hartman beskrivit dess glädjeämnen och vedermödor.

Karin Hartman kom att ha officerstjänst både i England och Sverige och blev med tiden överstelöjtnant. År 2001 belönades hon med Grundläggarens orden (Order of the Founder), vilket är Frälsningsarméns högsta utmärkelse. Hon avled i Stockholm 2007 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.