Karin (Kaj) Tenow var regissör och kvinnlig pionjär i upplysnings- eller propagandafilm och valfilm, två viktiga men förbisedda områden i svensk film. Hon var också verksam som reklamfilmare och hördes ofta som speaker till sina egna filmer.
Kaj Tenow föddes i Ängelholm som dotter till lantbruksingenjör Seth Aspegrén. Familjen flyttade omkring en del innan de slog sig ned i Gävle och slutligen Stockholm. År 1929 blev hon vid endast 17 års ålder antagen vid Dramatens elevskola men gick bara ett läsår. Efter ett par roller vid Dramaten började hon få filmroller, både i spelfilmer och korta upplysningsfilmer. År 1938 debuterade hon som regissör i sistnämnda genre med Studieresan som var ett led i mjölkpropagandan. Regidebuten berodde enligt henne själv på att maken Christan Atterdag Tenow (son till författaren Elna Tenow), som var chef för Svensk Filmindustris avdelning för skolfilmer och reklamfilm, var i akut behov av en regissör för en kortfilm man fått beställning på. Många filmer tillkom sedan i nära samarbete där maken stod för manus medan Kaj Tenow stod för regin. Hon var också sin egen filmklippare.
I ett reportage i Vecko-Journalen 1944 framhävdes hennes egenskaper som en ideal regissör. Pålitlig, sinne för detaljer, exakthet, tålamod, samarbetsvilja och förmågan att fatta snabba beslut. Bakgrunden som skådespelare var betydelsefull för lyhördhet att avlyssna repliker. Filmerna är också påfallande välgjorda med en känslig personinstruktion.
Filmhistoriker har i största allmänhet mer eller mindre ignorerat de korta propaganda- eller upplysningsfilmer som framställts. Detsamma gäller också de valfilmer som hade sin blomstringstid från 1920- till 1950-talen. Ändå utgör de intressanta paralleller till det ordinarie spelfilmsutbudet. Detta gäller särskilt valfilmerna som innehåller en tematik som har sin direkta motsvarighet i samtida långfilmer.
Partierna satsade stora resurser på valfilmerna. Som mest kunde halva valbudgeten läggas på dessa korta spelfilmer med ofta välkända skådespelare som visades över hela landet och drog stora tittarskaror. Som exempel på spridningen kan nämnas Kaj Tenows film för Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) De unga tar vid, 1946, som gick ut i över 50 kopior.
Bakom upplysnings- eller propagandafilmerna stod ofta stora organisationer som med filmens hjälp ville föra fram sina budskap och sin propaganda, och filmerna blev till uttryck för den modernitet som allmänt bröt fram i samhället från 1930-talet och framåt. Det handlade om att övertyga medborgarna om fördelarna med framsteg inom samhällsutvecklingen, vare sig det gällde tvättråd, hygien eller nyttan av att dricka mjölk. I många fall var målgruppen skolelever varför man knappast kan underskatta den betydelse denna typ av film hade för att skapa många generationer skolbarns samhällsbild och värderingar.
Under andra världskriget tillkom andra aspekter på propagandafilmen som gällde folkhushållningen. Både i böcker och på film inskärptes betydelsen att ta till vara de tillgångar som fanns i naturen. Typiska exempel här blir Kaj Tenows Klara konserverar, 1942, eller I bärmarkerna, 1941.
När Kaj Tenow intervjuades i Vecko-Journalen utvecklade hon sina tankar om filmpropaganda i samband med den då aktuella Landet kallar, 1944, som var inspelad på uppdrag av Arbetsmarknadskommissionen. En film som gjordes på temat att uppmuntra sommarledigt folk, särskilt ungdom, att anmäla sig till frivilliga insatser inom jordbruket och luftbevakningen. Den typen av filmer ansåg hon vara så pass viktiga ur samhällelig synpunkt och så värdefulla att arbetet med dem skänkte tillfredsställelse i alla delar av framställningen. Hon satte därför detta arbete framför allt eventuell arbete med en vanlig spelfilm. Hon hänvisade här till filmpionjärerna bröderna Lumière som enligt henne i filmmediet mest såg till de vetenskapliga ambitionerna. Något annat hade de inte tänkt sig enligt hennes uppfattning. Hon menade dock att film var en lättsam och behaglig form för upplysning och undervisning.
Det är kanske vanskligt att tala om ”auteurskap” när det gäller en uttalad beställningsfilmare men man kan klart ana ett uttalat kvinnoperspektiv i en film som den ovan nämnda valfilmen De unga tar vid. Mikaela Kindblom menar i sin artikel i Svensk Filmdatabas att många av Kaj Tenows filmer handlade om ämnen som produktion av mjölk och den moderna tidens hushållning och att detta skulle bero på att hon var kvinna. Dokumentärerna blev ett slags husmorsutbildning jämförbara med de husmorsfilmer som började produceras på 1950-talet. Därvidlag fullföljer hon den propaganda för nya metoder i hushållet som svärmodern Elna Tenow propagerade för i sina böcker, i vilka hon förde fram den hygienistiska reformrörelsens idéer då hon bland annat ville höja hemarbetets och husmoderns status.
De flesta av Kaj Tenows filmer är ganska okända idag. På Filmarkivets hemsida finns för närvarande sju filmer utlagda för beskådan, bland annat de ovan nämnda valfilmerna. Sammantaget förtecknar Svensk Filmdatabas nära 30 filmer regisserade av henne. En beställningsfilm hon gjorde för en engelsk producent 1947, Peter and Pat in Lapland fick dock förnyad aktualitet genom en TV-film av dokumentärfilmaren Johan Palmgren. I Under ett täcke av snö, 2009, nystade han utifrån en stillbild upp hela historien kring denna film om två barn i Lapplandsmiljö. Han menar att filmen från 1947 är en glättig skolboksskildring av en exotisk miljö som återspeglar en dåtida nedlåtande syn på samer som lägre stående.
Kaj Tenow avled 2001 och är begravd på Bromma kyrkogård.
