Karin Sverenius Holm arbetade som bildkonstnär hela sitt yrkesliv, i Malmö och på Vik, Österlen. Hennes måleri utvecklades från finstämd realism och uttrycksfullt gestaltade porträtt till djärvare koloristiskt medveten modernism.

Karin Sverenius Holm föddes 1950 i Malmö som första barnet till Harry Sverenius och Ingegärd Ölander. Familjen utökades med bröderna Lennart och Torsten, födda i Landskrona, dit familjen flyttat 1952 sedan fadern anställts som ingenjör vid en konfektionsfabrik. Genom hans otålighet och storslagna drömmar blev det hela sex mantalsskrivningsorter för Karin Sverenius Holm fram till 1969, då familjen var tillbaka i Malmö. De ständiga uppbrotten via olika textilorter präglade ungdomsåren, men med sin positiva livssyn och stora vetgirighet följde hon med i turbulensen, allt under sextiotalets explosiva tid som kom att utgöra klangbotten för Karin Sverenius Holms konstnärliga tillblivelse.

Familjen flyttade till Norrköping 1963. I den nya staden arbetade Karin Sverenius Holm hårt i skolan och förvärvade inte bara teoretiska kunskaper, hon finslipade färdigheter i teckning och musicerande. Hon började med klassisk gitarr. Snart hade den klassiska musiken gjort sitt intåg: första terminen i gymnasiet tillbringades mer på Norrköpings symfoniorkesters repetitioner än i skolbänken. Karin Sverenius Holm provade även på tennis på Norrköpings Tennisklubb. Efter några år var hon en av landets bästa juniorer. Hon gick till final i Båstads internationella damsingel 1967 och spåddes en lysande framtid inom sporten.

Men det blev ingen tenniskarriär. Våren 1969 flyttade delar av familjen till Malmö efter en uppslitande skilsmässa. Den flyttande delen bestod av modern, hennes nye man samt Karin Sverenius Holm och lillebror Torsten, medan fadern och mellanbrodern Lennart bodde kvar i Norrköping några år. I Malmö fortsatte Karin Sverenius Holm gymnasiet. En kväll på en restaurang började hon och klasskamraterna samtala med konstnären Cai Selander. Han var 20 år äldre och pratade politik och konst med auktoritet. Karin Sverenius Holm föll för honom och flyttade redan som 19-åring in till hans ateljé och bostad i Malmö, och snart hade hon tagit de första stegen på sin konstnärsbana.

Genom Cai Selander, utbildad vid Otte Skölds målarskola, lärde sig Karin Sverenius Holm det klassiska måleriets grunder och tekniker. Tillsammans ställde de genom åren ut på gallerier i hemstaden och runt om i landet men gjorde också en hyllad separatutställning på Galerij den Bellaert i Antwerpen. Karin Sverenius Holm hade tidigt fått anställning på Malmö Museum (nuvarande Malmö Museer), där hon arbetade ett par år som dekormålare och illustratör. Samtidigt förädlade hon sitt måleri och kom att bli uppskattad för finstämda porträtt, som gav henne många beställningar. Hon målade också stilleben med trädgårdens frukter och bär, och fiskelägenas trossar, segel och ankare. 1981 arrangerade Malmö stad en tävling gällande utsmyckning av en fönsterlös korridor på Barnkirurgen på Malmö Allmänna Sjukhus. Karin Sverenius Holm vann tävlingen och målade en serie barn i naturlig storlek, sedda genom ett imaginärt fönster som öppnar upp sjukhuskorridorens slutna rum mot idylliska miljöer.

Efter ett kvartssekel tillsammans med Cai Selander kände Karin Sverenius Holm att hon måste vidare i livet. Hon flyttade till Österlen, där lockade ett annat ljus, andra stämningar och gemenskap med andra kulturutövare. Tillsammans med sin mor hyrde hon ett hus i en vecka nere vid hamnen på Vik, det gamla fiskeläget mellan Simrishamn och Kivik. Modern anmälde Karin Sverenius Holm till Allkonstakademien på Österlen sommaren 1998, vilket kom att bli en omtumlande upplevelse: en femdagarskurs i hur man erövrar gränsmarkerna mellan konstarterna. Lärare var teaterprofessorn Ingvar Holm, musikprofessorn och pianisten Hans Pålsson, författaren Jacques Werup, konstnären Gerhard Nordström och Staffan Valdemar Holm, teaterchef och regissör. Karin Sverenius Holm deltog två somrar i rad. Här träffade hon sin andre livskamrat och inspiratör, teaterprofessorn Ingvar Holm. Åldersskillnad mellan dem på 27 år bekymrade dem inte, de hade båda mött en själsfrände.

Snart hade Karin Sverenius Holm flyttat in i makens hus på Vik. Tillsammans påbörjade de ett gemensamt liv i litteraturens, teaterns, musikens och konstens värld och på resor inte bara genom Österlens dalar och stränder utan också till Spanien och till San Michele på Capri, där Karin Sverenius Holm upplevde några av sina mest produktiva dagar. Hennes måleri blev rikare, djärvare, hon experimenterade med form och färg och motiv. Genom makens försorg arrangerades utställningar där Karin Sverenius Holm var deltagare. År 2005, samma år som paret gifte sig, arrangerade stiftelsen Tomelilla konstsamling en stor utställning i Tomelilla konsthall, Kvinnors liv och landskap: Sex generationer konstnärinnor på Österlen. Året därpå arrangerades De olydigas konstsalong på Christinehofs slott, där sex konstnärer – C.O. Hultén, Ulla Viotti, Jörgen Fogelquist, Gösta Werner, Jørgen Nash och Karin Sverenius Holm speglade olika aspekter av olydighet. En av Karins målningar, På väg till Christinehof, som i dag hänger permanent på Christinehofs slott, är en parafras på den danske konstnären Constantin Hansens målning Et selskab af danske kunstnere i Rom från 1837.

Ingvar Holm hyllade sin hustru i form av en bok i stort format: Fröken Karins världshistoria. ORD möter TON möter BILD, 2009. Boken är rikt illustrerad med konstverk av konstnären Karin Sverenius Holm och kända namn från den moderna eran. Genom sitt skapande, men också sin sociala begåvning, blev Karin Sverenius Holm en populär person med stort nätverk. På Österlen kom de båda makarna att bli en kulturell institution, med konsthallen Karinholm som ett nav för möten mellan människor och konstarter. Båda var ledamöter i ÖsterlenAkademien och Karin Sverenius Holm valdes till ordförande i Nätverket Qlara för företagsamma kvinnor på Österlen. Hon var också medlem i Konstnärernas Riksorganisation.

Den sista delen av makarnas gemensamma resa blev dyster, Ingvar Holm drabbades av stroke, och Karin Sverenius Holm vakade över sin make. Stressen med att klara ekonomin, måla, utföra omvårdnad och sköta alla andra sysslor blev för mycket för henne. Hon drabbades av svår hjärnblödning. Inom några dygn i februari 2017 avled båda två.

Karin Sverenius Holm är gravsatt på Rörums kyrkogård.