Margareta Söderwall var en framstående lärare, teaterledare och dramaturg för barn och ungdom. Hon grundade Umeå Shakespearesällskap 1952.

Margareta Söderwall föddes 1912 i Stockholm som dotter till regeringsrådet Knut Söderwall och konsertpianisten Klara Söderwall, född Lundqvist. Hon och den fem år äldre brodern Knut Erik växte upp i ett borgerligt ämbetsmannahem där fadern var ledamot av Högsta domstolen.

Efter studentexamen 1931 vid Whitlockska samskolan i Stockholm blev Margareta Söderwall odontologie kandidat 1933. Åtta år senare avlade hon fil.mag.examen vid Stockholms högskola och utbildade sig vidare på Lärarhögskolan. År 1949 fick hon tjänst som adjunkt i svenska och engelska vid Umeå Högre allmänna läroverk. Det var i den egenskapen hennes engagemang för barn och ungdom i skapande verksamheter inleddes.

Sommaren 1951 i England hade Margareta Söderwall inspirerats av Shakespeares pjäser genom att hon deltagit i en dramatikkurs om den engelske dramatikerns verk. När en grupp elever vid hennes skola på hösten samma år vände sig till sin svensklärare med önskemål om att få spela teater föreslog Margareta Söderwall instuderingar av några Shakespearescener med målet att framföra några av dessa på skolan. Bollen hade därmed med hennes ord ”satts i rullning” och den lilla kärntruppen på 20 elever, såväl flickor som pojkar, hade lagt grunden till en teaterverksamhet som skulle växa lavinartat de närmaste åren.

Umeå Shakespearesällskap bildades 1952 som en skolförening med teater på programmet och med elever från både realskolan och gymnasiet. Sällskapets dramaövningar fick ytterligare stabilitet genom att de inrangerades i den försöksverksamhet i dramaframställning som Skolöverstyrelsen bedrev under 1950-talet och de första åren av 1960-talet. På basis av bland annat Margareta Söderwalls insatser infördes 1966 på frivillig grund ämnet dramatik med upp till fyra veckotimmar i gymnasiet. Margareta Söderwall, som var lärare vid Umeå läroverk i detta ämne, kunde nu koppla in Shakespearesällskapets teaterföreställningar i undervisningen. Sällskapet drog till sig allt fler elever och omfattade läsåret 1968–1969 över 100 elever i olika spelgrupper. Under 20 års tid 1952–1972 gjordes 40 teateruppsättningar med sammanlagt mer än 300 föreställningar. Uppsättningarna spelades över hela Västerbotten och så småningom i Stockholm och Malmö samt i Vasa i Finland. Sällskapet gjorde även turnéer i England 1959 och 1969 med två Shakespearepjäser. De möttes av ”stående ovationer av den engelska publiken”. Vid gästspelet 1959 i Leeds framfördes Strindbergs Folkungasagan på engelska, vilket enligt läraren Margareta Söderwall var en bedrift med hänsyn till den ålder som ungdomarna befann sig i.

Mycket av framgångarna hängde naturligtvis också samman med Margareta Söderwalls agerande när rampfebern hos den unga ensemblen steg inför premiärerna. Ett ögonvittne berättade att den enda som inte visade minsta spår av nervositet var Margareta Söderwall. Hon ”liknar våren själv där hon springer omkring och ler åt allt och alla”, uttryckte sig ögonvittnet entusiastiskt. Hennes mål med arbetet var att det skulle resultera i en föreställning men det viktigaste enligt henne var att deltagarna fick syssla med pjäser med ”materiel som stimulerar fantasin och engagerar tanken och vars konstnärliga egenskaper ställer krav på de unga”. En sådan förenkling utmynnade 1964 i Shakespeares En midsommarnattsdröm i lappländsk miljö, en helt naturlig inriktning i övre Norrland. Pjäsen mottogs så väl av press och publik att den återkom på friluftsscenen i Umeå så gott som varje midsommar.

Utgångspunkten för Margareta Söderwalls dramapedagogik var att anpassa pjäserna till ungdomen, att inrikta pedagogiken på att få de unga att bli medskapande och skänka dem glädje vid spelet. Till pedagogiken hörde därför ett 20-tal böcker från Natur och Kultur i Spela- och Lärserien som Margareta Söderwall författade samt framföranden i Utbildningsradion. I böckerna tog hon fram förenklade översättningar av främst Shakespearepjäser. Många av skolpjäserna i landet kom också att basera sina uppsättningar på dessa böcker. I hennes metodik ingick dessutom att ta fram ”dramapåsar” som innehöll enkel rekvisita som kompletterade böckerna så att eleverna även kunde spela teater i klassrummen. Med tanke på resultatet i form av bejublade föreställningar lyckades hon också skapa den spelglädje som var viktig för att nå kvalitet i framträdandet.

År 2001 utnämndes Margareta Söderwall till hedersdoktor vid Umeå universitet för att ha ”lämnat bestående bidrag till såväl skolans som lärarutbildningens praktik”. Hon sågs även som nyskapande när det gällde att ”möjliggöra för ungdomar att sätta upp klassiker både i skolan och på fritiden”.

Margareta Söderwall avled 2009 vid 97 års ålder i Stockholm, där hon tillbringade sina sista år tillsammans med brodern Knut-Erik som då hunnit passera 100-årsstrecket.