Kristina var den första lutherska prästfrun i Sverige. Hon var gift med reformatorn Olaus Petri.

Kristina bakgrund är tämligen okänd. Hon var borgardotter i Stockholm. I februari 1525 gifte hon sig med Olaus Petri i Storkyrkan i Stockholm och det antas att mässan firades på svenska för första gången under vigseln. Giftermålet markerar början på reformationen i det svenska riket och blev startskottet på den utveckling som ledde till att prästhushållet blev en central institution i det av lutherdomen präglade lokalsamhället.

Olaus Petri hade studerat i Wittenberg under åren 1516–1518. Där hade han mött Martin Luther och tagit intryck av de reformatoriska idéerna. Paret bör ha träffats efter det att Olaus Petri flyttade till Stockholm 1524 för att bli sekreterare för stadens råd och predikant i Storkyrkan. Olaus Petri hade 1520 avgivit celibatlöfte när han vigdes till diakon. Under den tidiga reformationen hade celibatsbrott genom äktenskap blivit ett bland reformatorerna populärt sätt att demonstrera att man var för den nya teologin som Martin Luther och de andra professorerna vid universitetet i Wittenberg stod för. Flera av Luthers studenter gifte sig, vilket orsakade stor skandal. Kristina bör alltså ha varit medveten om vad hon gjorde när hon gick med på att gifta sig med en vigd man och vilka hot som väntade henne. Hans Brask, biskop i Linköping, reagerade på vigseln, fördömde den och menade att Olaus Petri genom att bryta sitt celibatlöfte var i bann enligt den kyrkliga rätten och att stora problem skulle uppstå när man senare skulle behöva lösa frågan om barnens arv. Gustav Vasa försvarade dock Kristinas och Olaus Petris äktenskap.

Paret fick två barn; dottern Elisabeth föddes 1526 och sonen Reginald 1527. År 1552 blev Kristina änka. Hon avled 1561.