Laura Fåhræus var filantrop och landshövdingska, verksam i Göteborg framförallt under andra halvan av 1800-talet.
Laura Fåhræus föddes i Stockholm 1803. Hon var dotter till överstelöjtnant Mårten Sturtzenbecker och Petronella Laurentia, född Enander. Vid 20 års ålder gifte hon sig med Olof Fåhræus som var hennes kusin. De fick åtta barn men endast tre levde till vuxen ålder. Olof var distriktschef för västra tulldistriktet med station i Göteborg 1826—1840, då han blev statsråd. År 1847 utsågs han till landshövding i Göteborgs- och Bohus län och Laura Fåhræus blev därmed landshövdingska. Det innebar bland annat att vara värdinna vid olika offentliga tillställningar. Hon skulle dock bli mest känd för sina insatser inom välgörenhetsarbetet, särskilt bildandet av Sällskapet för uppmuntrande af öm och sedlig Modersvård hos fattigare, med flere barn försedda mödrar.
Sällskapets bildande ska ses i relation till den nya lagstiftningen om fattigvård som kom till stånd 1847, där den fattige ansågs ha rätt till understöd. Detta var kontroversiellt då många ansåg att fattighjälp skulle grundas på frivillighet och kristlig kärlek. Det fanns starka farhågor om att en obligatorisk hjälp till de fattiga skulle leda till att hjälpen missbrukades. Många stiftelser och föreningar hade bildats för att på andra sätt råda bot på fattigdomen. Hjälpen borde gå till de ”oförtjänt fattiga”, det vill säga till dem som inte själva var skuld till sin fattigdom. Den borde också inriktas på att fostra de fattiga till arbetsamhet och hög moral.
Laura Fåhræus författade år 1849 ett upprop, riktat till Göteborgs bättre beställda damer där hon uppmanade till att vidta åtgärder för de fattiga som förtjänade hjälp. Uppropet ledde till bildandet av Sällskapet för uppmuntrande af öm och sedlig Modersvård hos fattigare, med flere barn försedda mödrar. Föreningen fick snabbt ett hundratal medlemmar och verksamheten växte. Deltagarna gjorde hembesök hos mödrarna som fick instruktioner om hur de skulle sköta hushållet och ta hand om barnen. Dessutom försökte föreningen se till att mödrarna fick arbete, som de skulle kunna utföra i hemmet. Detta var viktigt eftersom tillsynen av barnen var det centrala för föreningen. De varor som de av sällskapet understödda mödrarna tillverkade såldes sedan på årliga basarer. Det handlade alltså sällan om att hjälpa mödrarna med kontant understöd trots att det inte var möjligt för kvinnorna att försörja sig på de små förtjänster de fick av arbetet.
Laura Fåhræus författade år 1849 ett upprop, riktat till Göteborgs bättre beställda damer där hon uppmanade till att vidta åtgärder för de fattiga som förtjänade hjälp. Uppropet ledde till bildandet av Sällskapet för uppmuntrande af öm och sedlig Modersvård hos fattigare, med flere barn försedda mödrar. Föreningen fick snabbt ett hundratal medlemmar och verksamheten växte. Deltagarna gjorde hembesök hos mödrarna som fick instruktioner om hur de skulle sköta hushållet och ta hand om barnen. Dessutom försökte föreningen se till att mödrarna fick arbete, som de skulle kunna utföra i hemmet. Detta var viktigt eftersom tillsynen av barnen var det centrala för föreningen. De varor som de av sällskapet understödda mödrarna tillverkade såldes sedan på årliga basarer. Det handlade alltså sällan om att hjälpa mödrarna med kontant understöd trots att det inte var möjligt för kvinnorna att försörja sig på de små förtjänster de fick av arbetet.
Laura Fåhræus var ordförande i detta sällskap från starten 1849 till 1864. Hon var också ansvarig för utställningar av fruntimmersarbeten, tillverkade av stadens damer. Avsikten med dessa var att bilda en fond till ett hospital för stadens obotligt sjuka. En annan hjälpverksamhet, till vilken Laura Fåhræus önskade få in handarbeten, var ett räddningshem för frigivna kvinnor beläget i Stockholm, men som också skulle betjäna hela landet.
Laura Fåhræus avled 1875. Hon ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
