Laura Marholm var författare och essäist.
Laura Marholm föddes som Laura Mohr 1854 i Riga och var dotter till en dansk far och en tysk mor. Hon var enda barnet och fick en god utbildning.
År 1882 spelades hennes drama Frau Marianne i Berlin. Några år senare vändes hennes intresse mot Skandinavien och hon publicerade en uppsats om Ibsen. I april 1884 tog hon kontakt med Georg Brandes efter att ha läst Hovedstrømninger i det 19de Aarhundredes Literatur. Under 1885–1886 vistades hon i Köpenhamn och Brandes blev nu hennes andlige mentor.
I maj 1888 publicerade Laura Marholm en recension av Ola Hanssons novellsamling Sensitiva amorosa och denna sommar träffades de också hemma hos Brandes. Detta ledde till att de gifte sig hösten 1889. Vid denna tid var deras beläsenhet och intressen mycket likartade. Det var kvinnlighetens och könens psykologi och problematik som fängslade dem. Det var också Laura Marholms idé att systematiskt presentera och översätta skandinavisk litteratur i Tyskland.
Laura Marholm kom sålunda under 1880-talet främst att publicera artiklar om skandinavisk litteratur i tyska och baltiska tidskrifter. Men under 1890-talet utvecklade hon ett självständigt författarskap med essäsamlingar och skönlitteratur med titlar som Sex tidspsykologiska porträtt, 1895, Fru Lilly som ungmö, maka och moder, 1896, Tvenne kvinnoöden, 1896, och Till kvinnans psykologi, 1897. I romanen Fru Lilly som ungmö, maka och moder med underrubriken Interiörer ur ett lif får vi följa den unga Lilly Mayland i hennes sökande efter en meningsfull tillvaro. Laura Marholm målar skickligt upp en bjudning i ett borgerligt hem där rummet fullt av unga kvinnor laddas med både omedveten och uttalad längtan bort och ut. Tragedin blir uppenbar då man inser att äktenskap är den enda möjlighet till förändring som bjuds och att kvinnans möjlighet att själv påverka sina val är minimal. Det som väntade var att bli uppbjuden eller sitta kvar i vrån. Lilly Mayland träffar så småningom en man som hon gifter sig med och i bokens slutscen återfinner vi henne på landet där familjen försörjer sig som bönder. I den lantliga idyllen hjälper deras söner till med djuren och kontrasten mellan dem och några bleka stadsbor som kommer till gården är slående. Laura Marholm skildrar en familj som vänder sig bort från stadens livsfientliga miljö till en bondgård på en ängssluttning med vid utsikt mot berg, sjö och ängar. I denna roman pekas på överlevnadsstrategier som vänder det moderna samhället ryggen och väljer andra livsvägar.
Äktenskapet med Ola Hansson kom under 1900-talet att utvecklas i en problematisk riktning. Paret flyttade från land till land med sin lille son och levde stundtals under svåra förhållanden, men fann till slut en fristad vid Bosporen nära Istanbul. Laura Marholms biograf Susan Brantly konstaterar dock att kring sekelskiftet 1900 var Laura Marholm en betydande intellektuell föregångsgestalt och ”in the mid-nineties, Laura was much more widely read than her now famous contemporaries, Ellen Key and Lou Andreas-Salomé.” Den position som ”fria intellektuella” med goda inkomster vilken de önskade fick de bara tidvis uppleva. Och när Ola Hansson på 1900-talet belönades med stipendier fick Laura Marholm ingen liknande uppmuntran. Tystnaden utbredde sig i stället kring hennes verk.
Laura Marholm dog i Lettland 1928.
