Lena Nyman var en av Sveriges mest uppmärksammade skådespelare. Hon var verksam i flera genrer; spelade klassiska dramer på Dramaten, krogshower på Berns liksom i filmer som spreds i hela västvärlden.
Lena Nyman föddes i Stockholm 1944 och växte upp i en liten lägenhet på Lidnersplan på Kungsholmen med sin mor, pälssömmerskan Margit Svensson, brodern Bo Nyman och i början också fadern, konstnären Lennart Nyman. När föräldrarna separerade i början av 1950-talet flyttade han till sin ateljé på Södermalm i Stockholm.
Lena Nyman växte upp som barnstjärna. Redan som elvaåring gjorde hon långfilmsdebut som huvudrollsinnehavare i Farligt löfte, 1955, men dessförinnan spelade hon också mindre roller på Stockholms teaterscener, bland annat Operan. År 1964 antogs Lena Nyman till Statens skola för scenisk utbildning (senare Teaterhögskolan) vid Dramaten i Stockholm och blev där klasskamrat med bland andra Marie Göranzon, Iréne Lindh och Rolf Skoglund. Därmed började hon en karriär vid Dramaten som fick kritikerna att geniförklara henne för roller som Polly i Alf Sjöbergs Tolvskillingsoperan, 1969, Barbro i Barbro Larssons Om sju flickor, 1971, och Hedvig i Ingmar Bergmans Vildanden, 1972.
Under tiden på Dramaten spelade Lena Nyman också in flera filmer med regissören Vilgot Sjöman. Den mest berömda av dessa är Jag är nyfiken. En film i gult som kom 1967 och där Lena Nyman fick mycket fria händer att utforma sin roll och improvisera genom scenerna. Filmen slog internationellt och väckte skandal med sina många nakenscener.
Lena Nyman lämnade Dramaten 1973 för att börja arbeta med Hasse Alfredson och Tage Danielsson, först i Glaset i örat på Berns i Stockholm samma år. Den följdes av Svea hund, 1976, och Fröken Fleggmans mustasch, 1982. Hon spelade också i flera av Hasses och Tages filmer. Samtidigt återkom hon i flera bejublade roller på Dramaten, bland annat som Marie David i Tribadernas natt.
Under andra hälften av 1980-talet och under 1990-talet spelade Lena Nyman huvudsakligen roller på privatteatrar, som Maximteatern i Stockholm, och i kommersiella filmer, och de konstnärliga höjdpunkterna blev färre. Hon spelade bland annat Lovis i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, 1984, och Boel i Morrhår och ärtor, 1986.
Trots att Lena Nyman drabbades av flera sjukdomar strax efter millennieskiftet 2000 gjorde hon under 2000-talets tidiga år några föreställningar som väckte stor uppmärksamhet, inte minst med poeten och akademiledamoten Kristina Lugn på dennas lilla Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. År 2004 spelade hon i Två solstrålar på nya äventyr, 2005 spelade hon Julia i Nära Romeo och Julia med Erland Josephson. Sin sista roll gjorde Lena Nyman i Katarina den stora, 2006.
Privat levde Lena Nyman i flera olika relationer. Hon var sambo med bankdirektören Mats Thulin på 1970-talet och under drygt ett och ett halvt år, 1977–1979, var hon gift med vispoeten Rune Andersson. På 1980-talet var hon sambo med skådespelarkollegan Tomas Pontén. Från 1990-talet blev hennes livskamrat en dvärgschnauzer vid namn Kaxe som hon fått av sina tidigare skådespelarelever Ulrika Malmgren och Katta Pålsson.
Lena Nyman undervisade under 1990-talet på scenskolorna i Stockholm och Malmö och var en mycket uppskattad lärare. Flera av hennes elever, bland andra Pia Johansson och Richard Wolff blev nära vänner. Andra vänner var bland andra den tidigare klasskamraten skådespelaren Marie Göranzon, ungdomsvännen och skådespelaren Viveka Seldahl och skådespelaren Claire Wikholm.
Lena Nyman dog i Stockholm 2011. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
