Lily Berglund var en av landets mest populära sångerskor under 1950- och delar av 1960-talet.
Lily Berglund föddes i Kvarnsveden i Stora Tuna församling 1928. Hon var yngst i en syskonskara på fyra, varav en dog i späd ålder. Som liten följde hon sin mor till möten i pingstförsamlingen där hon lärde sig så kallade läsarsånger. Påverkan från annat håll medförde emellertid att Alice Babs Sjöblom blev hennes första idol. Detta var, har Lily Berglund berättat, inte något som gladde hennes mor och inte heller hennes skollärare. Det var likväl läraren som upplyste den lokala revygruppen om hennes talang. Härigenom kom hon vid 11 års ålder att göra debut i Kvarnsvedens nyårsrevy i Folkets Hus. Här sjöng hon några låtar från Alice Babs repertoar.
Lily Berglunds intresse för musik fortsatte att utvecklas. År 1943, när hon således var 15 år, vann hon en tävling där man utsåg Borlänges bästa jazzsångerska. Priset var att få sjunga med Union, stadens främsta dansorkester. Under ett år var hon vokalist i detta band. Vid denna tid kom hon också att ingå i flera revyer. Hon yrkesarbetade dels som damfrisörselev, dels som biträde i ett konditori och i en musikaffär.
Ett viktigt stopp – temporärt skulle det visa sig – på vägen mot det fulla artistlivet inträffade 1945. Den 17-åriga Lily blev gravid, gifte sig – efter att ha ”skrivit till kungs” som det hette – och födde i mars 1946 sonen Kenneth. Det nygifta paret bosatte sig på övervåningen i svärföräldrarnas hus. Lily Berglunds längtan till scenen och sången fortsatte dock att vara stark. Det blev, något märkligt kan det tyckas, hennes svärmor Sigrid Hagberg som bidrog till att få fart på karriären. Hon inspirerade Lily Berglund att 1949 lämna den äktenskapliga samvaron och flytta till Göteborg för att sjunga med Gösta Haags orkester från Ludvika. Svärmor tog hand om barnet. Under sommaren 1950 var Lily Berglund (hon återgick till födelsenamnet efter skilsmässa detta år) vokalist hos Sam Samsons orkester som då spelade i Tylösand utanför Halmstad.
På hösten 1950 flyttade Lily Berglund till Stockholm. Här blev hon till en början engagerad som så kallad refrängsångerska i Emil Irwings välkända orkester. På våren 1951 var det dags för skivdebut. Tillsammans med Stig Rehnberg och till Sam Samsons ackompanjemang sjöng hon då in ”Lite, lite solsken”. Kort därefter debuterade hon i radio tillsammans med Emil Irwing och i radio fortsatte hon senare att sjunga med Charlie Norman och Thore Swanerud. Hennes andra grammofonskiva kom ett år efter den första. Inför skivbolaget Sonora skulle hon göra en provspelning av låten ”Lilla hemlighet” med Emil Irwings orkester. Bolaget blev mycket belåtet och det som skulle vara ett prov blev i verkligheten en inspelning. Under dessa år förekom Lily Berglund som vokalist i flera olika dansband. År 1953 fick hon erbjudandet att bli sångerska i Thore Ehrlings storband, vilket hon uppenbarligen accepterade med glädje. I detta band hette pianisten Göte Wilhelmson. Mellan Lily Berglund och Göte uppstod tycke. När han bildade egen orkester hösten 1954 följde hon honom till denna. De två gifte sig på senhösten 1956 och fick dottern Pia följande vår och sonen Christer fem år senare.
Lily Berglunds båda första skivor bemöttes positivt och bildade upptakt till vad som under resten av 1950-talet skulle medföra en mängd inspelningar med ett flertal succéer. Redan 1952 kom ”Vildandens sång” men här blev Thory Bernhards version den mest sålda. En klar framgång blev ”Valpen i fönstret” från 1953 där Lily Berglund övertrumfade Alice Babs i popularitet. Under detta år gick Lily Berglund över till det nybildade skivbolaget Karusell för vilket Simon Brehm kom att bli chef. Hans orkester kompade Lily Berglund i ”Vaya Con Dios” från 1953 och i ”Uppå källarbacken” (ursprung American Patrol) från 1954. Vid inspelningen av ”Vildrosen” samma år sköttes dock musiken av Dick Harris. I fortsättningen blev det maken och kapellmästaren Göte Wilhelmson som svarade för den musikaliska bakgrunden på Lily Berglunds skivor. Så var exempelvis fallet med ”Lycko-Per” från 1956 och de fyra inspelningarna från 1957 ”Jorden runt” (ursprung Around the world), ”Kärlek, nål och tråd”, ”Bär du solsken i ditt sinne” samt den största succén ”Vita syrener” som sålde uppemot 70 000 exemplar och där Lisbeth Stahl hade satt svensk text till det tyska originalet ”Weisser Holunder” från filmen med samma namn.
Efter 1958 gjordes alla inspelningar på vinylskivor. På en sådan utgavs 1959 Lily Berglunds uppmärksammade duett ”Så kom våren till Tarina” med den meriterade ”smörsångaren” Sven-Olof Sandberg, en låt som hämtades från Norges topplistor. Samma år spelade hon in en svenskspråkig version av Kathy Lindens internationella megahit ”Goodbye Jimmy Goodbye”. Båda dessa skivor noterade goda placeringar på olika försäljningslistor. Under detta år hade Lily Berglund under en tid en framträdande roll i Hasseåtages första revymusikal Doktor Kotte slår till eller Siv Olson. Ett av de nummer hon sjöng i denna var ”Jag har ju ingenting att ta på mig”. Bland de melodier hon spelade in under 1960 var den oftast hörda sannolikt ”Fröken Johansson och jag”, en komisk visa om en sol-och-vårare, skriven av Thore Skogman. Under 1961 låg hon överst på Radio Nords topplista De tio med låten ”Förlåt att det handlar om tårar” och in på denna lista kom också baksidan ”Sånt går inte an i våra da´r”. På Svensktoppen lyckades Lily Berglund placera sig hösten 1962, när detta program var helt nytt, med sin svenska version av den italienska storsäljaren ”Quando, quando, quando”. Samma år kunde man vid åtskilliga tillfällen i radio höra hennes inspelning ”Sommar´n med dej”. Två gånger under 1963 röstades låtar som hon hade gjort in på Svensktoppen men vistelsen där blev i båda fallen mycket kortvarig.
I Melodifestivalen deltog Lily Berglund vid tre tillfällen. Första gången detta skedde var 1961. Hon fick då rycka in med mycket kort varsel sedan Inger Berggren drabbats av halsfluss natten före finalen. Fem melodier tävlade och de skulle sjungas två gånger av olika artister till två skilda orkestrar. En jury på 12 personer utsåg ”April, april” till vinnare. Lily Berglund sjöng dels ”Spela på regnbågen” som blev tvåa, dels ”Stockholm” som kom sist. Redan 1962 var det dags för hennes andra uppträdande i Melodifestivalen. Detta år tävlade sex melodier och även nu skulle de sjungas av två artister till olika orkestrar. Resultatet avgjordes av radio- och TV-publiken som fick poströsta. Överlägsen vinnare blev låten ”Sol och vår” som sjöngs av Inger Berggren och Lily Berglund. Det blev av någon anledning Inger Berggren som kom att företräda Sverige i Luxemburg och hon hamnade på sjunde plats. Både hennes och Lily Berglunds inspelningar gjorde succé hos skivköparna. Lily Berglund tillhörde även de deltagande 1963. På nytt hade en jury uppdraget att kora vinnaren bland 12 tävlande bidrag. Endast placeringarna ett, två och tre tillkännagavs. Segrare blev ”En gång i Stockholm” som sjöngs av Monica Zetterlund och Carli Tornehave. Lily Berglund framförde dels ”Rosen och vinden”, dels ”Sen igår är vi kära”. Båda tillhörde de oplacerade. I sluttävlingen i London erhöll Monica Zetterlund inte en enda poäng.
I början av 1960-talet minskade Lily Berglunds svenska turnéer i omfattning och i mitten av årtiondet upphörde de helt. En förklaring härtill var givetvis den så kallade folkparksdöden som reducerade antalet arbetstillfällen och en annan konkurrens från nya popband om tillgängliga engagemang. En tredje orsak utgjorde de två barnen som nu krävde ökat familjeumgänge. Maken Göte Wilhelmson lade ned sin egen orkester 1964. Hans arbete som inspelningschef på skivbolagen Karusell och senare Philips gav honom full sysselsättning på hemorten. Det var han, kan det sägas, som ”upptäckte” såväl Sven-Ingvars som Cool Candys.
Lily Berglund gjorde flera musikaliska besök i utlandet. Det första ägde rum i Västtyskland 1954. Då framträdde hon vid ett antal tillfällen i radio och sjöng dessutom för amerikanska officerare. År 1956 genomförde hon en sex veckor lång turné i Sovjet med besök på ett stort antal platser. En uppgift anger att hon vid ett tillfälle sjöng inför 50 000 personer i Moskva. Under andra hälften av 1960-talet, då hon upphört att resa runt i Sverige, företog hon flera turnéer i Europa. Hon besökte både Väst- och Östtyskland, Belgien, Österrike och Rumänien. I Wien uppträdde hon i såväl radio som TV och i Bukarest deltog hon i en internationell sångfestival. Vid olika tillfällen gästspelade hon också i alla våra nordiska länder.
Ett radioprogram som bidrog till att bevara och öka Lily Berglunds popularitet var Refrängen för vilket Hasse Tellemar var producent. År 1957 började hon här sjunga gamla örhängen tillsammans med sångaren och skådespelaren Per Lindqvist samt gruppen Gastarna, senare även Papegojorna. Programmet fick många lyssnare och de EP-skivor med titeln Sjung med Lily och Per som gavs ut 1959 sålde bra. Duon Berglund-Lindqvist kom att fortsätta sitt samarbete under ett tiotal år. Under 1960-talets gång sjöng de in flera LP-skivor, vilka vann god spridning och kom att tjäna som underlag för viss återutgivning på 1970-talet.
Lily Berglund medverkade i två långfilmer. Den första var komedin Flyg-Bom från 1952 med Nils Poppe i huvudrollen och den andra Het är min längtan från 1955, ett drama med kärleksförvecklingar gestaltat av Margit Carlqvist och Alf Kjellin. Lily Berglunds roll var liten i båda filmerna där hon uppträdde som sångerska.
Lily Berglund fortsatte att framträda och spela in skivor långt upp i åren. År 1973 gjorde hon en LP tillsammans med den andlige sångaren Jan Sparring, vilken gavs titeln Jubla nu mitt sälla hjärta. En annan uppmärksammad LP kom 1980. Den kallades Jag har en liten melodi och här sjöng hon kända och mindre kända sånger av Kai Gullmar, en av de stora kompositörerna inom populärmusiken. Den skivan gavs för övrigt ut av skivbolaget Good Will, vilket makarna Berglund-Wilhelmson nyligen hade bildat. När Lily Berglund år 2000 kunde fira 50 år som artist hedrades hon med utgivandet av en samlings-CD med namnet ”Musik vi minns”. Totalt under hela sin karriär spelade hon in ungefär 550 melodier.
Sommaren 2003 drabbades Lily Berglund av en stroke. Den berövade henne såväl tal som sångröst. När talet efter en tid återvände talade hon dalmål, vilket hon 50 år tidigare hade varit tvungen att arbeta bort för att erhålla en dialektfri stämma. Sångrösten återfick hon aldrig, men hon klagade inte över detta. Hon hade sjungit så mycket genom åren att det räckte, yttrade hon i en intervju inför sin 80-årsdag. Ju äldre hon blev, desto oftare sökte hon sig med familjen från Stockholm till föräldrahemmet i Lergärdet i Kvarnsveden. Lily Berglund avled 2010. Hon är gravsatt på Norra Griftegården i Kvarnsveden.
