Linnéa Fjällstedt var en författare som skildrade de norrländska nybyggarnas hårda villkor.
Linnéa Fjällstedt föddes i den lilla vildmarksbyn Stalon utanför Vilhelmina i Västerbotten. Hennes föräldrar, Viktor Persson och Katarina, född Sjögren, var småbrukare. Hemmet var fattigt och redan innan hon avslutat sina sex år i folkskolan måste hon börja bidra till försörjningen. Trots sitt studieintresse fick Linnéa Fjällstedt ingen fortsatt teoretisk utbildning utan tvingades arbeta som piga och hembiträde. Senare gick hon dock på lantbruksskola och blev 1947 föreståndarinna på elevhemmet vid Solbacka skola. År 1948 gifte hon sig med småbrukaren Bror Fjällstedt. De fick fem barn. Längre fram i livet började hon skriva för Västerbottens Folkblad. Hon reste också runt och samlade in berättelser från människor i Norrlands inland. Den verksamheten gav henne ett stort material om de bistra villkoren för befolkningen i detta område och kom att utgöra stommen i hennes romanskrivande.
Linnéa Fjällstedt debuterade 1965 med diktsamlingen Ödets nornor. Tio är senare fick hon sitt genombrott med romanen Hungerpesten. Den bygger på mormoderns liv och präglas av stor inlevelse i de hårda villkoren för de norrländska nybyggarna, som i långa perioder svalt. Mannen i denna miljö beskrivs som ett hot mot kvinnan, även när han, som när det gäller huvudpersonen Matilda, är vald i kärlek. Hon måste stå ut med hans dryckenskap och ständiga övergrepp för hon klarar sig inte utan honom. När han omkommer – genom en kulblixt – är det en befrielse och samtidigt en katastrof, då hon inte själv kan dra försorg om barnen utan måste lämna bort dem.
Hungerpesten blev en stor framgång och anslog tonen för Linnéa Fjällstedts fortsatta författarskap. De följande böckerna Ödeslotten, 1977, och Befrielsen, 1979, är på många sätt besläktade med debuten. De handlar om den egendomslöse Ante och hans hustru Kristina, som drar ut i obygden för att nyodla och leva som nybyggare. Tack vare en bred sakkunskap och kännedom om miljö och människor kan Linnéa Fjällstedt frammana en levande och detaljerad bild av nybyggarfamiljens vardag, deras utsatthet i vildmarken och deras elementära kamp för att överleva.
Hungerpesten är en roman grundad på verkligheten. Den bygger, som Linnéa Fjällstedt själv sagt, "på ett väldigt människoöde". Även Ödeslotten och Befrielsen bygger på autentiska berättelser från människor som Linnéa Fjällstedt velat “vara språkrör åt”. Hon ville dokumentera en oskriven historia och de bortglömda människorna i norr. Också i Missgärningen, 1984, och Poas Söner, 1986, som är baserade på rättegångsprotokoll, är det dokumentära inslaget starkt.
Med Silverskredet, 1993, inledde Linnéa Fjällstedt en självbiografisk romansvit, som fortsatte med Bortom bergen, 1994, Sytarjäntan, 1997, och avslutades med Årsringarna, 1998. Då är huvudpersonen Linna 15 år och börjar trots alla svårigheter ana att hon kanske ändå kan få ett eget liv.
Linnéa Fjällstedt gav ut 13 romaner, en diktsamling och en barnbok. Ett genomgående drag i hennes böcker är kvinnans utsatthet och beroende. Vid sidan av den dokumentära ambitionen förmedlar hennes böcker ett starkt socialt patos. De beskriver ett samhälle som är synonymt med den besuttnes värld, i vilken den egendomslöse räknades för intet och där han varken kan förvänta sig självklar rätt eller medmänsklig solidaritet.
Linnéa Fjällstedt avled 2015.
