Manja Benkow var teaterpedagog, föreläsare, recitatör och översättare av rysk litteratur. Hon introducerade Stanislavskijs system i svensk teaterpedagogik.

Manja Benkow föddes under namnet Maria (Mascha) Arkadjevna Epstein i Vilnius som då tillhörde kejsardömet Ryssland. Mycket lite är känt om hennes familj, barndom och uppväxt. År 1917 flyttade hon till Moskva för att avsluta sina universitetsstudier. Hon studerade sedan för den berömde skådespelaren, regissören och författaren Konstantin Stanislavskij på hans Konstnärliga Teater och examinerades som pedagog och regissör 1922. Hon var sedan anställd där som skådespelare.

Manja Benkow flyttade till Stockholm där hon 1924 gifte sig med fotografen och bildhuggaren Moses (Moisé) Benkowitz. Paret bytte sedan efternamn till Benkow. Äktenskapet varade till 1943. Samma år startade Manja Benkow en skola för scenisk utbildning, Benkows teaterstudio på Götgatan. Hon var först i Sverige med att använda Stanislavskijs så kallade system. Detta fokuserade på koncentration, röst, fysiska färdigheter, känslominne, observation, och dramatisk analys.

Manja Benkow var också en flitig föreläsare om Konstantin Stanislavskij och hon översatte från ryska hans En skådespelares arbete med sig själv 1944 och det stora självbiografiska verket Mitt liv i konsten som kom 1951. Hon översatte även kortare ryska arbeten som Maksim Gorkijs Vassa Zjeljeznova, Vassilij Sjkvarkins En annans barn och Under Prags kastanjer av Konstantin Simonov. Dessa översättningar gjorde hon för Radioteatern 1947.

Samma år blev hon ledare för Ung Teater och efterhand utökades den med Nya Studion. Där fick många senare kända skådespelare en grundläggande utbildning i rollanalys, plastik, scenframställning och talteknik. Lissi Alandh var en. För sin egen teaterskola översatte Manja Benkow till exempel Häxan av Anton Tjechov och Samuil Marsjaks En nyårssaga. Hon översatte Sergej Aksakovs En familjekrönika och Aleksandr Pusjkins Spader dam och andra noveller som kom att ingå i Tidens ryska klassiker 1948.

Som lyrikuppläsare hördes Manja Benkow ofta vid lyrikaftnar i Stockholms kulturliv. Hon valde dikter av bland andra Hans Arp, Olof Lagercrantz, Ebba Lindqvist, Hjalmar Gullberg och Harry Martinsson. Med lätt brytning läste hon långsamt med inlevelse, ”nästan inåtvänt”. Under senare delen av 1940-talet presenterade hon den ryska dockteatern som folknöje och konst samt den kinesiska teatern i en serie föreläsningar på Stockholms Högskola.

Då hundraårsjubileet av Stanislavskijs födelse firades år 1963 på Stockholms Stadsteaters Studio, inledde Maja Benkow med att berätta om ”Scenens mästare” och sina personliga minnen från Konstnärliga Teatern. Hon gav under året en rad föreläsningar om hans sceniska metod. Hon anlitades också som lärare och regissör av Stockholms kursverksamhet, Medborgarskolan och Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), exempelvis ledde hon en tvåårig elevteater. Även efter pensioneringen fortsatte Manja Benkow att i ABF:s regi resa runt som föredragshållare och recitatör.

Manja Benkow avled den 8 september 1976 i en ålder av 78 år. Hennes dödsannons pryddes av Davidsstjärnan.