Margareta Birgersdotter (Grip) var godsägare och släktforskare.

Ytterst lite är känt om Margareta Birgersdotters barndom. Enligt henne själv föddes hon år 1538 som tredje barnet, i en syskonskara av tretton varav tolv är kända. Fadern var riksrådet Birger Nilsson (Grip) och modern Brita Joakimsdotter (Brahe), systerdotter till kung Gustav Vasa. Fadern var från 21 februari 1534 till 12 juli 1543 hövitsman på Läckö slott, vilket ofta uppges ha varit Margareta Birgersdotters födelseplats. I tidiga tjugoårsåldern gifte hon sig med riksrådet och riddaren Erik Månsson (Natt och Dag), 1 november 1562 i Söderköping. Året efter föddes parets son, Erik Eriksson, och samma år, eller möjligen i början av 1564, dog Margareta Birgersdotters man och hon blev änka. Bara tre år gammal dog sonen Erik i pesten, och hon ärvde gården Bro (numera Brokind), i Vårdnäs socken, Östergötland. Margerata Birgersdotter har själv redogjort för att hon också haft pesten och var sjuk i tolv veckor.

I Kalmar den 31 augusti 1571 ingick Margareta Birgersdotter sitt andra gifte, då med den mycket inflytelserika Sten Axelsson Banér som bland annat fungerade som diplomat för kung Johan III. Under de 15 år paret var gifta innehade maken olika förtroendeuppdrag i Östergötland och Margareta Birgersdotter torde ha tillbringat sin tid i den trakt där hon också var en betydande godsägare. Hon skrev sig själv till Bro och Händelö. Hennes största insats var dock som släktforskare, då hon lät sammanställa en släkt- och kopiebok kallad Margareta Grips bok, vilken numera bevaras i Trolleholms arkiv. Boken ger en enastående bild av en högadlig kvinnas stora insikter i såväl genealogi som ekonomi på 1500-talet. Enligt Margareta Birgersdotter har hon ”låtit skriva denna efterskrivna undervisning om min salige släkting herr Bo Jonsson Grip, Sveriges rikes drots”. Hon inleder med en redogörelse över släktskap och fortsätter med ätternas vapen och tavlor, samt avskrifter av brev och räkenskaper. Stora delar av bokens över 400 sidor är skrivna av hennes skrivare, men hon har också själv skrivit, med vad genealogen Hans Gillingstam kallar hennes ”lätt igenkännliga piktur”. Margareta Birgersdotters kännedom om gårdsbruk och ekonomi framgår tydligt av hennes marginalanteckningar beträffande godsens beskaffenhet.

Förutom de viktiga anteckningarna om gods och gårdar samt redovisningar för släktskap som finns i Margareta Grips bok, har hon själv på pränt gett uttryck för sin religiositet i flertalet böner och tacksägelser till gud. Angående sin son beskrev hon sin tacksamhet över barnet och att ”min man och jag fick se en glädje tillsammans, förrän du skiljde oss åt”. Hon skriver att hon ”skalv ett helt år” innan gud givit henne hälsan igen och ”gav mig en god man och hus och hem och den lustigaste plats att bo på, som någon kristen kunde bekomma, med all god lägenhet, som jag kunde önska mig på denna värld, med stenhus och trähus, lustig ekeskog och strömmar och holmar, sköna blomsterängar och sköna rådjur, både tama och vilda”.

Historikern Ellen Fries anger att Margareta Birgersdotter, såsom änka i trettioårsåldern, utnämndes till hovmästarinna hos den unga drottning Karin Månsdotter och att hon varit väl ansedd ”af alla, hög som låg” på grund av ”sitt behagliga väsen och sina goda umgängesgåfvor”, men det är oklart var uppgifterna kommer från. Margareta Birgersdotter (Grip) anger själv att hon efter moderns död år 1554 kom till kung Gustav Vasa och var väl omtyckt av alla vid hovet, men detta torde ha varit innan det första äktenskapet.

Margareta Birgersdotter (Grip) dog år 1586 på Bro och är begraven i Vårbergs kyrka.