Margareta Orreblad var gallerist och drev Galleri Mors Mössa i mer än 40 år. Hon var framsynt i sin satsning på nyutbildade konstnärer, med alltifrån 1960- och 1970-talets nya konsthantverk med textilkonst och keramik till den tidens nya måleri och skulptur. Under 1980-talet tillkom utställningar med installationer, performance, idébaserad och konceptuell konst.

Margareta Orreblad föddes 1934 i Göteborg. Hon startade Galleri Mors Mössa i Kungälv 1969. Namnet kom från det raserade tornet med den folkliga benämningen Mors mössa på Bohus fästning, vars kvarvarande torn kallades Fars hatt. Galleriet uppmärksammades snart för den höga konstnärliga kvalitén i det som visades. I galleriet dominerades utställningarna av nytt konsthantverk, främst textilkonst och keramik. De unga textilkonstnärerna och keramikerna som visades på galleriet var verksamma i såväl Göteborg som i andra delar av landet. Vid denna tidpunkt hade ännu inte konsthantverkarnas egendrivna föreningar för utställningar och försäljning såsom Konsthantverkshuset och Lerverk i Göteborg bildats. Röhsska museet var en av få möjligheter för konsthantverkare i Göteborg och Västsverige att visa sina verk. Därför kom Margareta Orreblads galleri att betyda en hel del för deras visnings- och försäljningsmöjligheter.

1973 flyttade Margareta Orreblad galleriet in till Göteborg och stadsdelen Änggården. Namnet följde med. Galleriets inriktning blev till att börja med samma som i Kungälv med en del textilkonst och keramik och även annan bildkonst. Många konstnärer kom att ställa ut i Margareta Orreblads galleri innan de blivit mer kända. Så till exempel skulptören och grafikern Franco Leidi i början av 1980-talet, den keramiske konstnären Kennet Williamsson med sin unika keramik, Gunilla Skyttla och Britta Erixson som ställde ut textil konst. Den abstrakte konstnären Rune Hagberg, Channa Bankier och Helmtrud Nyström var också några av utställarna. Redan 1979 visade Margareta Orreblad konstnären Leif Elggren, känd för sin idébaserade grafiska konst med performance, och hans första utställning, Trädgårdsmästarsviten, en serie i koppargrafik med svarta objekt. Redan då började galleriets inriktning förändras till att också visa den framväxande alternativa bildkonsten, där performance var en viktig ingrediens. Leif Elggren återkom redan 1982 tillsammans med konstnären Carl Mikael von Hausswolff. När dessa två konstnärer tillsammans bildade de alternativa Konungarikena Elgaland-Vargaland 1992 som ett konstprojekt, kom Galleri Mors mössa året därpå att bli utnämnt till officiellt generalkonsulat för Konungarikena Elgaland-Vargaland under en performance på galleriet och Margareta Orreblad blev dess konsul.

Margareta Orreblad blev alltmer engagerad i konstnärers nya och experimentella gestaltningar. När hon cirka 1990 hade flyttat galleriet till Husargatan i den då något förfallna stadsdelen Haga i Göteborg, kom inriktningen att nästan enbart bygga på nya konstnärliga uttryck och uttrycksmedel, som installationer, video och idébaserad bildkonst. Till exempel byggde Peter Johansson upp en våffelstuga i galleriet 1996 och Gunilla Bandolin hade i sin installation ett badkar och en stor hög potatis, som täckte en stor del av golvet. Flera av konstnärerna som just avslutat sina utbildningar hade sina första utställningar på Galleri Mors Mössa, vilket kom att betyda mycket kvalitetsmässigt, då Galleri Mors Mössa hade en hög status som svensk konstinstitution. Göteborgs kulturförvaltning delade vid denna tid ut galleriersättning till icke kommersiella gallerier och andra alternativa utställningslokaler för konst. Detta stöd tilldelades också Margareta Orreblad för Galleri Mors Mössa. Tack var stödet kunde hon fortsätta sin verksamhet utan att behöva koncentrera sig på försäljningen. Galleriet blev en slags konsthall.

Förutom en mycket djärv utställningsverksamhet i Galleri Mors mössa var Margareta Orreblad också en ypperlig och entusiastisk konstpedagog. För de besökare som kom in på hennes galleri beskrev hon gärna idéerna bakom verken som visades, som ibland kunde vara svåra att förstå för konstpubliken. Hon diskuterade med stort engagemang konsten och dess betydelse, vad den kan förmedla och hur vi kan se på den. Dessutom talade hon om konstens nödvändighet i vårt samhälle och i våra liv.

Margareta Orreblad fortsatte sin verksamhet genom hela livet. På Galleri Mors mössa på Husargatan i Göteborg hade hon bestämt att ingen av utställarna, som kom från hela Sverige och ibland från något annat land, fick visa sin konst mer än en gång på galleriet. Därmed fick fler konstnärer möjlighet att ställa ut. Utgångspunkten för henne var det totala engagemanget.

Som en uppstickare och förkämpe för bildkonsten i Göteborg erhöll Margareta Orreblad år 2010 Bildkonstnärsfondens så kallade Dynamopris, som delas ut till en eldsjäl inom bildkonstområdet. Enligt Sveriges bildkonstnärsfond stödjer stipendiet personer som på eget uppdrag skapar nya möjligheter för bild- och formkonstnärer att nå en publik. Priset var en stor ära och av stor betydelse för Margareta Orreblad. Prissumman hon erhöll hjälpte henne att hålla igång sin verksamhet ytterligare några år. Ett par år senare, 2012, erhöll hon Nöjesguidens Göteborgspris.

År 2016 avled Margareta Orreblad, 82 år gammal, strax efter att ha öppnat den utställning som kom att bli den sista i Galleri Mors Mössa, med konstnären Aldo Zetterman, utbildad på Konsthögskolan Valand i Göteborg.