Margareta Suber var journalist och författare. Debutromanen från 1932 anses vara den första svenska romanen med en lesbisk huvudperson.

Margareta Suber föddes 1892 i Linköping. Efter en filosofie magister-examen vid Uppsala universitet arbetade hon som journalist på Stockholms Dagblad och Svenska Dagbladet. Hon inledde sin författarbana med barnboken Mor berättar för sina små från 1923, och fler barnböcker och översättningar av barnböcker följde. Under denna tid var Margareta Suber gift Topelius, och under äktenskapet som varade från 1918 till 1931 fick hon tre barn.

Charlie var Margareta Subers första vuxenroman, och den publicerades efter skilsmässan. Enligt sonen var den verklighetsinspirerad: ”Det förhåller sig så, att mina båda systrar och jag tillbringade en sommar i Hangös kontinentala badortsmiljö tillsammans med vår mor och där dök Charlie upp med sin charmfulla, varma pojkaktighet, sin röda sportbil, sin hundvalp och sin resegrammofon med de allra senaste schlagerna – hon blev helt naturligt dyrkad av oss barn.”

Denna charmerande person får utgöra huvudgestalten i romanen. Charlie förälskar sig i Sara, en ung änka som befinner sig på badorten med sina två små barn. Trots att hon blir avvisad av Sara kommer hon till insikt om sin homosexualitet, och till skillnad från andra samtida verk ger Charlie en ljus och positiv bild av samkönat begär. Romanen jämförs ofta med Radclyffe Halls The Well of Loneliness, 1928, som publicerades på svenska samma år som Charlie gavs ut, men i denna engelskspråkiga klassiker blir den lesbiska huvudpersonen i stället en tragisk gestalt.

Charlie översattes till engelska och publicerades i England 1934, i dubbelvolymen Two Women, där även Margareta Subers påföljande roman Ett helsicke för en man, 1933, ingick. Liksom hennes tredje 1930-talsroman Du står mig emot, 1939, behandlar den heterosexuell kärleksproblematik. Efter Charlie återkom Margareta Suber aldrig till homosexualitetsmotivet.

Under andra världskriget var Margareta Suber motståndare till nazismen, och i romanen Vänd ditt ansikte till mig, 1942, konfronterar hon antisemitism och nazism. Margareta Subers övriga romaner från krigsåren och åren närmast därefter är Jonna, 1940, Inga änglavingar, 1943, Mot rött ljus, 1945, och Alla bära de svärd, 1947. Vid sidan om det egna författarskapet var hon på 1950-talet ordförande i Svenska PEN-klubben och vice ordförande i Sveriges Författareförening. Samtidigt publicerade hon novellsamlingen Musikanter på livstid, 1950, och romanerna De otrogna, 1953, och Äkta paret ut, 1958. År 1965 kom hennes andra novellsamling, Ångest och dårskap, och 1976 romanen Leva på italienska. Margareta Suber skrev även dikter och publicerade diktsamlingarna Allt som närmar sig, 1978, och Böljegång, 1980. Parallellt med ett stort antal skönlitterära översättningar skrev hon också populära reseberättelser. Under flera år var hon bosatt på Sardinien, men skildrade även Bulgarien, Frankrike, Italien, Marocko och Algeriet. Margareta Suber var både berest och språkkunnig, och stred livet igenom mot all slags fördomsfullhet.

Margareta Suber avled 1984.