Maria Lindeberg var den första svenska kvinnan som publicerade en reseberättelse. I sina rapporter från hem och vardagsliv och i sin diskussion om kvinnofrågan föregrep hon i flera avseenden Fredrika Bremers Hemmen i den nya verlden, 1853.

Maria Lindeberg var dotter till Margaretha Rebrén och Anders Crispin Lindeberg. Fadern var kamrer vid Järnvågen i Stockholm. Familjen, som var relativt välbärgad, var bosatt i hörnet Skeppargatan–Riddargatan i Stockholm. Maria Lindebergs bror, publicisten, teatermannen och författaren Anders Lindeberg, tog över föräldrahemmet efter fadern. På 1840-talet förvärvade Maria Lindeberg fastigheten från brodern som råkat i ekonomiska svårigheter i samband med Nya teaterns konkurs. Anders Lindeberg bodde emellertid kvar på övervåningen i huset och genom honom tycks gården under 1830- och 1840-talen ha varit en av samlingspunkterna för Stockholms litterära och politiska liv. Enligt vissa källor var Maria Lindeberg under en tid bosatt längre upp i staden men mot slutet av sitt liv finns hon mantalsskriven på adressen tillsammans med sin brorsdotter, konstnären och xylografen Andreetta Lindeberg.

Åren 1825–1826 företog Maria Lindeberg en resa till Paris. Under resan skrev hon resebrev som publicerades i Stockholmsposten. Tidningen ägdes under åren 1821–-1833 av brodern Anders Lindeberg som också var chefredaktör. Tillsammans med ytterligare brev publicerades reseberättelsen 1827 i bokform. Den gavs ut anonymt under titeln Bref från Paris av ett resande Svenskt fruntimmer.

Resebreven är ställda till en vän men har egentligen inget av privatbrevets prägel. Maria Lindeberg gör genomgående en poäng av att hon är ”ett fruntimmer”. Därför kan hon inte komma med lärda och samhällsorienterade kommentarer på det sätt som är vanligt i reseberättelser skrivna av män. Samtidigt framhåller hon att det hon har att förmedla i själva verket är av större intresse än sådant som skildras av manliga resenärer. Redogörelsen är dock långt ifrån så ointresserad av samhällsliv och politik som Maria Lindeberg själv låter påskina. Hon rapporterar från tidningar, gatuliv och spektakel. Reseberättelsen innehåller detaljerade skildringar av det parisiska borgerskapets hem- och vardagsliv och hon diskuterar engagerat när det gäller jämlikhetsfrågor. Det är ett restaurationens Paris hon besöker och hon beklagar djupt att ett antal av de reformer som genomfördes i samband med den franska revolutionen nu har avskaffas till förmån för konservativare lagstiftning.

Den tilltagande konservatismen tycks enligt Maria Lindeberg emellertid inte gälla de franska kvinnornas samhälleliga position. Till skillnad från de svenska kvinnorna sägs de ha rätt att utöva hantverksyrken, klä sig i manskläder om det så skulle falla dem in, röra sig fritt på gator och i läsesalonger. Och de har inte bara rätt till utan uppmuntras också att skaffa sig en klassisk bildning om de så önskar. Kort sagt anser Maria Lindeberg att de franska kvinnorna i mycket högre grad än de svenska kvinnorna har utrymme att leva enligt eget huvud. Det mesta av detta går i skönmålningens tecken men innebär ändå att Maria Lindeberg använder reseberättelsen för att diskutera kvinnofrågan som vid ungefär samma tid börjat bli aktuell också i Sverige.

Reseberättelsen vittnar också om ett stort intresse för och förtrogenhet med teater och drama. Hon redogör för ett stort antal teaterföreställningar av varierande karaktär – här finns rapporter från såväl tragediföreställningar på Comédie Française som från enklare scener och gatuteatrar. Dramaintriger, scenografi, dräkter, regi och skådespelarprestationer diskuteras ingående.

I samband med att Anders Lindeberg åtalades för majestätsbrott redigerade Maria Lindeberg en drygt tusensidig utgåva av hans Samlade arbeten, 1835, och organiserade med stor framgång en subskription på utgåvan till förmån för Anders Lindebergs barn.

Maria Lindeberg var också verksam som översättare. Hon översatte de två franska dramerna Brudgummen och Theobald eller Flyktingen från Ryssland som sattes upp på broderns Nya teatern under dess första säsong hösten 1842.

Hon översatte också en fransk kokbok, Den fullständige konditorn, eller grundelig undervisning i konsten att tillaga allahanda konfektyrer, pastejer, glasser, varma och kalla drycker, att sylta och glassera frukt, pussera i vax, distillera vatten, göra och koka choklad, m.m.. /, 1841. Hon antas dessutom vara författare till en satiriskt hållen nyårshälsning 1840, Nyårs-önskningar för 1841 till hvar och en.

Maria Lindeberg dog 1861.