Maria Röhl var konstnär och porträtterade 1800-talets svenska societet och kulturelit.

Maria Röhl föddes 1801 och växte upp på Skönstavik utanför Stockholm. Hon var andra barnet i en syskonskara på fem systrar. Fadern Jakob Elias Röhl hade varit konsul i den svenska kolonin Saint Barthélemy, där han enligt rykten hade tjänat sin förmögenhet på slavhandel. Maria Röhl fick en borgerlig uppfostran i tidens anda. I den ingick teckning, vilket lärdes ut i hemmet av arkitekten och porträttecknaren Alexander Hambré.

Efter faderns död 1822 vistades Maria Röhl ett år hos släktingar i Värmland. År 1823 kom hon till Stockholm för att söka plats som guvernant. Hon fick bo hos hovgravören Christian Forssell, som hade uppmärksammat hennes konstnärliga talang och hade andra planer för henne. Julaftonen 1823 erbjöd han henne i ett ”anonymt” brev att stanna kvar hos honom som elev. Hon antog med stor glädje erbjudandet och fick inte bara en inflytelserik lärare och mentor utan även ett nytt hem och en ny familj i Forssells fru och fyra barn, som inkluderade henne i såväl vardags- som sällskapsliv.

Utbildningen hos Christian Forssell, som även var professor vid Konstakademien, omfattade såväl teckning och modellering som kopiering efter berömda original. Maria Röhl provade på både punktgravyr och kopparstick men nådde snart större framgång med svartkrita och ritstift. Hon visade tidigt en talang för att snabbt fånga människors likhet i porträtt och det stockholmska borgerskapets sällskapsliv erbjöd många presumtiva kunder.

Christian Forssell kunde med sin erfarenhet och sitt kontaktnät hjälpa Maria Röhl att etablera sig som porträttecknare. Den första beställningen infördes i hennes räkenskapsbok 1827. Samma år fick hon det prestigefyllda uppdraget att avporträttera prinsessan Sofia Albertina, ett erkännande som öppnade många dörrar. Tre år senare kunde hon öppna egen ateljé på Kungsholmen.

Maria Röhl var omvittnat humoristisk och besatt en stor social kompetens, egenskaper som hjälpte henne att skaffa kunder som hon ofta blev vän med för livet. Hennes rykte spreds utanför Stockholm och hon reste snart runt och ritade porträtt på herrgårdar runtom i Sverige och i städer som Linköping, Västerås och Göteborg. Många i de mer besuttna samhällsgrupperna fick nu råd att få hela familjen avporträtterad till ett överkomligt pris. På köpet fick de ett statusföremål, som visade att de följde modet och tillhörde rätt kretsar.

Något som bidrog till Maria Röhls berömmelse redan i hennes samtid men också säkrade hennes plats i kulturhistorien var att hon tecknade porträtt av åtskilliga av sin tids kulturpersonligheter. Fredrika Bremer, Erik Gustaf Geijer, Wendela Hebbe, Malla Silfverstolpe och Esaias Tegnér är bara några exempel. Den sistnämnde kallade Maria Röhl för ”konstmön” och författade 1827 dikten ”Konstens genius” till hennes ära.

Maria Röhl var en professionell och framgångsrik yrkeskvinna i en starkt könssegregerad tid. Hon var hemligt trolovad då hon blev erbjuden utbildning av Christian Forssell och ytterligare en gång som 30-åring men förblev ogift. Som ensamstående kvinna försörjde hon inte bara sig själv utan tidvis även familjen Forssell, som hamnade i ekonomiska svårigheter i slutet av 1820-talet.

Efterfrågan på Maria Röhls porträtt nådde sin kulmen på 1840-talet. År 1843 fick hon sin framgång bekräftad då hon både förärades titeln kunglig hovmålare och valdes in som ledamot av Konstakademien, där hon redan 1827 blivit utnämnd till agrée. Efter att ha befäst sina framgångar i Sverige vände hon blicken mot Europa. Hennes första utlandsresa gick 1849 till Paris, där hon stannade kvar hela sommaren för att lära sig måla i olja i Jean-François Brémonds ateljé. Nästa resa gick 1851 till Storbritannien, där hon huvudsakligen vistades i London och Liverpool.

Hösten 1852 avled Christian Forssell efter en kort tids sjukdom, varpå hemmet upplöstes. Våren 1853 återvände Maria Röhl till Paris, där hennes egentliga studieperiod nu vidtog vid 52 års ålder. Den här gången stannade hon i hela tre år. En stor del av tiden tillbringades i Léon Cogniets ateljé samt på Louvren, där hon kopierade ett stort antal verk i pastell. Hon försökte överföra sina nyförvärvade kunskaper till sin porträttkonst, men nådde aldrig samma framgångar med pasteller som med svartkrita, och hennes försök till oljemålning togs inte väl emot av vare sig publik eller kritiker.

Vid återkomsten till Stockholm sommaren 1856 installerade sig Maria Röhl på Brunkebergs hotell, där ett flertal konstnärskollegor hade sina hem och ateljéer. Efterfrågan på ritade porträtt minskade i samband med fotografiets genombrott i början av 1860-talet men hon kunde leva gott på förtjänsten från sina tidigare framgångar. På 1870-talet drygades kassan ut med andra uppdrag, såsom att kopiera andra konstnärers verk, måla skärmar och renovera tavlor.

Maria Röhl arbetade in i det sista och efterlämnade vid sin död en samling med 1 779 blyertsteckningar, förlagorna till de porträtt som hon utarbetade i svartkrita och sålde till sina kunder. Samlingen köptes in av Kungliga biblioteket några månader efter hennes död. Samtliga porträtt är idag fritt tillgängliga via biblioteksdatabasen LIBRIS. Hennes teckningar är fortfarande efterfrågade och ständigt aktuella nästan 150 år efter hennes död.

Maria Röhls produktion erbjuder vår tids forskare möjligheter till studier inom såväl konstvetenskap och personhistoria som sociologi, etnologi och dräkthistoria. Med ett skarpt sinne för detaljer ritade hon omsorgsfullt av kläder och frisyrer. Hennes samling har med rätta kallats en kavalkad över modets utveckling från 1830-tal till 1860-tal och är som sådan en guldgruva för den modehistoriskt intresserade.

Maria Röhl avled 1875 och begravdes på Norra begravningsplatsen i Solna.