Lizzie Olsson Arle var konstnär och konstpedagog. Hon gjorde offentliga utsmyckningar och är representerad med målningar, litografier och textilier på svenska museer.
Lizzie Olsson Arle föddes 1926 i Ärtemark i Dalsland. Hennes föräldrar var hemmansägaren Albert Olsson och hans hustru Anna Fredrika Olsson, född Johansson. Hennes syster Inga Maj var två år äldre. Fadern dog då döttrarna bara var ett par år gamla. De växte upp med sin mor som levde som änka i 60 år.
År 1944 började Lizzie Olsson Arle sin konstnärliga utbildning. Hon studerade på Konstfackskolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm i fyra år och reste sedan till Paris. Där gick hon först på Académie André Lhôte och sedan på Académie de la Grande Chaumière åren 1948 till 1951. Därefter fortsatte hon på Academia di Belle Arti i italienska Ravenna till 1953. Hon sökte inspiration och nya impulser och reste därför mycket, till Grekland, Italien och andra europeiska länder, men också till Egypten, Israel, Mexiko och Kina. Under 1950-talet bosatte hon sig i Stockholm.
En gouache signerad Lizzie Olsson 1954 verkar vara inspirerad av sydeuropeiska byggnader i vitt, blått och rött. Denna tavla är avbildande men hennes konst utvecklades under resten av 1950-talet till fria färgvisioner. Hon blev en nyskapande konstnär som arbetade i många olika material. Hon målade i olja och akvarell, gjorde batik och miniatyrcollage och deltog flitigt i samlingsutställningar.
På Lilla galleriet i Stockholm var hon en återkommande utställare, och där hade hon sin första separatutställning. Då var Dagens Nyheters recensent Torsten Bergmark inte odelat nöjd, men något år senare, då Lizzie Olsson Arle ställde ut tillsammans med tre manliga kolleger, gav samme recensent henne betyget: ”Utsökt sinne för färg och ovanlig förmåga att förmedla naturens dofter”.
På Kungshallen 1956 hängde Lizzie Olsson Arles konst bredvid verk av Siri Derkert, Mollie Faustman, Cecilia Frisendahl och GAN (Gösta Adrian Nilsson). Hon ställde ut med Bagarmossens, Danderyds och Dalslands konstföreningar, på Konstakademien och uppmärksammades överallt för intensiteten och känsligheten i koloriten.
Parallellt med utövandet av sitt konstnärskap var Lizzie Olsson Arle verksam som lärare och senare rektor på Gerlesborgsskolan. Då skolans elever reste till Grekland för studier följde hon med och visade dem ön Santorini där hon hade tillbringat flera somrar för att måla. Där hade hon blivit god vän med lokalbefolkningen och 1960 utsågs hon till grekisk hedersmedborgare efter att ha hjälpt till efter en naturkatastrof.
Då det nya ABF-huset på Sveavägen byggdes fick hon uppdraget att utföra en kalkmålning, Från mörker till ljus, 1961, som en foajéfond. Under 1960-talet arbetade Lizzie Olsson Arle även som lärare i ABF:s konstkurser och hon deltog i bildandet av en ny konstnärsgrupp, Aktiv Färg. De åtta medlemmarna visade sina verk på Galerie Blanche i Stockholm och Lizzie Olsson Arle ”lyckades framkalla stämningar av värme och innerlighet”, enligt Dagens Nyheters Torsten Bergmark. Sveriges Allmänna Konstförening ställde 1961 ut på Moderna Museet som bland andra verk tillägnade sig oljan Stillhet signerad Lizzie Olsson.
Gruppen Aktiv Färg bestod från början av Olle Ängkvist, Ulf Trotzig, Georg Suttner, Brita Molin, Rune Jansson, Wiking Svensson och Gösta Werner. Gruppen utökades senare med fler manliga konstnärer: Olle Bonnièr, Felix Hatz, Albert Johansson och Carl Otto Hultén. Gruppen arrangerade en vandringsutställning som visades på olika platser i Sverige, i Provence, Bryssel, Amsterdam och i Köpenhamn. Samtidigt hade Lizzie Olsson Arle separatutställningar i Stockholm, Uppsala, Gävle och många ytterligare städer.
År 1963 gifte sig Lizzie Olsson Arle med skulptören och konstprofessorn Asmund Arle. Hon fortsatte flitigt att måla och att ställa ut, fick Inez Leanders stipendium, visade miniatyrcollage på Stockholmssalongen och deltog i vandringsutställningen Eleven Swedish Artists som visades i Stockholm, London och Paris. Makarna Arle hade en gemensam utställning på Galleri 67 i Uppsala 1964, samt några år därefter tillsammans med ett dussin ytterligare manliga skulptörer och målare.
Lizzie Olsson Arle ingick i flera mer eller mindre långlivade grupper, såsom Bengtsforsgruppen, Huddingekonstnärer, och Kretsen kring Gerleborgsskolan. Hon belönades med flera stipendier, två från Svenska Konstnärers Förenings stipendier, Statens stora arbetsstipendium två gånger, ett LO-stipendium med mera.
Makarna Arle hade inte bara konsten gemensamt, de engagerade sig i organisationer som Kampanjen mot atomvapen och Arbetsgruppen för stöd åt FNL och skrev bland många andra kulturarbetare, politiker, läkare, präster och akademiker under uppropet mot kriget i Mellanöstern.
Lizzie Olsson Arle fick uppdrag till många offentliga utsmyckningar. De finns på skolor, universitet, sjukhus, bibliotek och högskolor. I tunnelbanestationen Näckrosen i Stockholm ströddes näckrosor som en stjärnhimmel i taket, och stora stenbumlingar lades på golvet där dikter och sentenser också fick plats. Utsmyckningen Kärlek på sju språk placerades i ett invandrartätt område i Huddinge och uttrycker kärleken till djur och natur med tecken och bilder. De sju språken finns representerade bland dem som 1994 bodde i området.
Lizzie Olsson Arle hade en mycket stor bredd i sitt arbete. Hon stod för Moderna Museets katalog 1973 och började sedan komplettera sina målningar med anteckningar eller dagboksblad. Hon gjorde underfundiga lådor med hopplock, exempelvis Livstycke där det vita plagget med tygklädda knappar är monterat på en bit tapet i en låda. Djuret, en kattdjursliknande skulptur med lång svans i en gul låda där flammande rött och rostbrunt bildar bakgrund är ett annat exempel.
Formaten på konstverken växlar alltifrån små, decimeterstora målningar till monumentala verk, men gemensamt är färgen. Oavsett kulör överfalls betraktaren av dess intensitet. Titlarna, som Poetisk bild eller Tupalik I och Tupalik II, ger inte alltid en nyckel till motivet. I de sistnämnda verken kan man blott skönja en figur i allt det gröna. Andra målningar är mer föreställande men ändå är det färgen som dominerar: Porträtt av ett lejon i eldorange och Orosmolnet i hotfullt blått är några.
I mars 1990 avled Asmund Arle och bara någon vecka senare fanns makarna Arles verk med i en samlingsutställning på Lilla galleriet. År 1992 på Galleri Boj i Stockholm visade Lizzie Olsson Arle teckningar och ”27 års ömsint antecknande från vardagslivet tillsammans med” Asmund Arle. Hon ville förmedla närhet, enkelhet och klarhet med hjälp av färger från dunkelrött till linblått. Samtidigt fick besökarna ta del av hennes intryck i målningar, text och collage från en Afrikaresa. Lizzie Olsson Arle fortsatte visa oljemålningar, akvareller och litografier i olika utställningar och i 1995 års portfölj från Föreningen för Grafisk Konst ingick hennes färglitografi Fragment av ett landskap.
Då Lizzie Olsson Arle hade en separatutställning 1994 på Botkyrka konsthall stals två av hennes verk, först bildväven Djuret och vid ett senare tillfälle textilen Klotterbild. Året därefter visade Galleri H självporträtt av målare. Svenska Dagbladets Åsa Wall skrev om Lizzie Olsson Arles mustiga färgskimrande olja: ”Hon har fångat sitt ansiktes landskap med några geniala penselstreck. Salig Ehrensvärd skulle ha gillat konterfejets utstrålning av jävlar anamma. Här finns tragik, komik och ett saftigt inslag av burleskeri”.
Lizzie Olsson Arle hann med ytterligare några utställningar under 1990- och början av 2000-talen och uppfinningsrik som hon var visade hon grafik via Internet 1998. Hon hade en separatutställning med verk från 1977 till 2001 på Thielska galleriet sistnämnda året och i oktober stod hon för månadens litografi, Dockornas dal, på Nordens Ljus. Hennes sista utställning med målningar och objekt var på Gula Rummet i Stuvsta 2002. Hon finns representerad i Nationalmuseum och Moderna Museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Lunds konsthall, Norrköpings Konstmuseum och Kalmar konstmuseum, Västerbottens museum, Östergötlands länsmuseum och dessutom i statliga och kommunala samlingar. Hon fick Dalslandsmedaljen 1992 och ett torg, Lizzies torg, uppkallat efter sig i Huddinge 2002.
Lizzie Olsson Arle hann med ett 40-tal separatutställningar under sitt liv, bland annat i Paris, Stockholm, Göteborg, Uppsala, Gävle, Lund och Visby, och dessutom ett flertal samlingsutställningar både i Sverige och utomlands. Hon gjorde ett tjugotal offentliga utsmyckningar. Boken Lizzie Olsson Arle utkom 2006, författad av Kajsa Willemark.
Lizzie Olsson Arle avled den 20 maj 2006. Hon blev 80 år och har sin sista viloplats på Skogskyrkogården i Stockholm.
