Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Monika Marianne (Moki) Cherry

1943-02-082009-08-29

Konstnär, musiker

Moki Cherry var bildkonstnär och musiker under 1900-talets andra hälft.

Moki Cherry föddes 1943 som Monika Marianne Karlsson i Storheden, en ort strax utanför Luleå i Norrbotten. Fadern var stins och modern arbetade på posten. År 1962 flyttade Moki Cherry till Stockholm för att studera mode vid Anders Beckmans skola (nuvarande Beckmans designhögskola). Några år senare mötte hon den amerikanska jazztrumpetaren Don Cherry i samband med dennes gästspel på Gyllene Cirkeln i Stockholm. Don Cherry var vid denna tid ett ledande namn inom det amerikanska jazzavantgardet. Paret inledde ett långt konstnärligt genreöverskridande samarbete som inkluderade ”happenings”, musik, konst, affischer och skivomslag. Moki Cherry hade sedan tidigare, med musikern Ahmadu Jah, fått dottern Neneh Cherry, född 1964. Fyra år senare föddes Don och Moki Cherrys son Eagle-Eye Cherry. Båda barnen skulle få framgångsrika karriärer som artister.

År 1970 flyttade familjen Cherry till Tågarp i Skåne, där de bosatte sig i byns gamla skola. Tågarp blev snart en samlingspunkt för allehanda kreativa processer, ofta med Moki Cherry och grannen och kollegan Anita Roney i centrum. I nybildade Kulturföreningen Tågarps skola satte Moki Cherry och Anita Roney upp barnteaterföreställningar som turnerade både i Sverige och utomlands. Bland skådespelarna fanns konstnärernas söner, Eagle-Eye Cherry och Shanti Roney.

År 1971 engagerades Don och Moki Cherry av Moderna Museet för att, som en del av utställningen Utopier & Visioner 1871–1981, driva en öppen scen. I centrum stod ett stort kupolformat tält som Moki Cherry inrett med tyger och konst. Där hölls konserter med jazz och improviserad musik. När Moderna Museets dåvarande chef Pontus Hulthén fick ansvar för att bygga upp kulturcentret Centre Pompidou i Paris, engagerades paret för att driva en liknande ateljé för barn där.

Moki Cherrys bakgrund var inom mode och hon verkade främst som textilkonstnär. Hon illustrerade även skivomslag till flera av makens skivor under 1970-talet, skapade lekfulla och färgstarka scendekorer i textilier, gjorde affischer och sydde scenkläder. På senare tid gjorde hon framför allt applikationer i siden, foto- och bildcollage men även skulpturer i trä.

Från slutet av 1970-talet delade familjen sin tid mellan Tågarp och Long Island, New York. Curatorn Fredrik Liew presenterade hennes konstnärskap i skrift inför en retrospektiv utställning på Moderna Museet 2016 och pekade då på dess gränsöverskridande art, innefattande design, konst, teater och musik. Hon var barn av sin tid samtidigt som hon hade en egen profil. ”Konstnärskapet inspirerades av experiment som gröna vågen, självhushållning och barnkulturprojekt”.

Moki Cherry gick bort i Tågarp 2009. Hon ligger begravd på Farstorps nya kyrkogård.


Eskil Fagerström


Publicerat 2020-05-04



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Monika Marianne (Moki) Cherry, www.skbl.se/sv/artikel/MonikaMarianneMokiCherry, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Eskil Fagerström), hämtad 2020-09-22.




Övriga namn

    Flicknamn: Karlsson


Familjeförhållanden

Civilstånd: Änka
  • Mor: Justina Marianne Karlsson
  • Far: Oskar Verner Karlsson
  • Bror: Jan Christer Karlsson
fler ...


Utbildning

  • Yrkesutbildning, Stockholm: Konstnärlig utbildning, Anders Beckmans reklamskola


Verksamhet

  • Yrke: Konstnär, kulturproducent, scenograf, bl a inom Kulturföreningen Tågarps skola
  • Yrke: Musiker


Kontakter

  • Vän: Anita Roney
  • Vän: Tonie Roos
  • Vän: Susanne Beckman


Bostadsorter

  • Födelseort: Luleå
  • Luleå
  • Stockholm
fler ...


Källor



Vidare referenser

Litteratur
  • Millroth, Thomas, 'Moki Cherry', OJ: Orkesterjournalen, 2016:3, s. 35-38, 2016