Elisabeth Nilsson var en av de första kvinnliga juristerna i Sverige och en av de första kvinnorna som var verksam som advokat i Skåne.

Elisabeth Nilsson föddes 1878 i Norra Åsum i nordöstra Skåne där hon växte upp tillsammans med sina föräldrar Nils och Hanna Jönsson, född Lavesson, samt sju syskon. Hon studerade på Frans Schartaus Handelsinstitut i Stockholm och arbetade därefter några år på kontor innan hon började studera igen. Elisabeth Nilsson tog studentexamen 1911 och började vid Lunds universitet hösten samma år. Hon var den andra kvinnan efter Anna Bugge Wicksell som skrevs in vid den juridiska fakulteten i Lund för att avlägga juris kandidatexamen.

Elisabeth Nilsson engagerade sig i studentlivet och var bland annat ordförande i Lunds Kvinnliga Studentförening. I mars 1915 avlade hon sin juristexamen och började samma år som första kvinna som hovrättsnotarie vid Skånska hovrätten, då belägen i Kristianstad. Men redan följande år, 1916, startade Elisabeth Nilsson sin egen advokatverksamhet i Malmö som hon sedan drev fram till sin död. Hon får anses vara den första kvinnliga advokaten som var verksam i Skåne, men hon blev aldrig medlem av Advokatsamfundet. Advokat var det i särklass vanligaste yrkesvalet för kvinnliga jurister under första hälften av 1900-talet. I Sverige har advokatyrket aldrig varit en statlig tjänst, vilket det är i en del andra länder. Detta ledde till att yrket inte omfattades av tjänstehindren i paragraf 28 i 1809 års regeringsform som hindrade kvinnor från att inneha statliga tjänster. År 1897 hade riksdagen också röstat igenom en ny lag som en gång för alla fastslog att även kvinnor hade rätt att uppträda som rättegångsombud i domstol. Advokattiteln var inte heller skyddad vid den här tiden. Vem som helst kunde egentligen kalla sig advokat, man behövde inte ens ha studerat juridik. Av dessa anledningar blev advokatkarriären räddningen för de kvinnliga jurister som i början av 1900-talet ville arbeta med praktisk juridik.

Elisabeth Nilsson deltog aktivt i kvinnorörelsen och i kampen för kvinnans politiska rösträtt under 1910-talet och engagerade sig i många olika föreningar, bland annat Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), Rösträttsföreningen i Malmö, Fredrika-Bremer-Förbundet och Frisinnade Kvinnors Riksförbund. Under åren kring 1920 satt hon också i stadsfullmäktige i Malmö och hade flera andra politiska förtroendeposter, bland annat i Malmö stads nykterhetsnämnd. Hon var även en duktig stenograf och aktiv i Melinska Stenografförbundet, en ideell förening med uppgift att vårda det svenska stenografisystem som skapades av Olof Werling Melin på 1890-talet. År 1912 vann Elisabeth Nilsson första pris i en hastighetstävling i stenografi som arrangerades då det Melinska stenografisystemet firade sitt 20-årsjubileum.

Elisabeth Nilsson förblev ogift och barnlös, och lade sin tid på advokatverksamheten och sitt omfattande föreningsengagemang. Hon avled 62 år gammal 1941 och begravdes på kyrkogården i Norra Åsum.