Phebe Fjellström var professor i etnologi vid Umeå universitet. Hon utvecklade den svenska etnologin rörande den samiska kulturen och norra Sverige.

Phebe Fjellström föddes 1924 mitt i det ”nordliga rum” som skulle komma att stå i fokus för hennes forskning, närmare bestämt i Porjus. Föräldrarna, Helmer och Valborg Lindgren, byggde upp en affärsrörelse inom manufaktur och konfektion. Till Phebe Fjellströms uppväxtmiljö hörde hårt arbete, djupt kristna värderingar, bildningssträvan och en fast tro på betydelsen av utbildning och personlig förkovran. Som litet barn drabbades hon av scharlakansfeber, vilket kom att leda till starkt nedsatt hörsel, ett problem som följde henne genom livet.

Phebe Fjellströms bildningsgång gick genom studentexamen vid Luleå högre allmänna läroverk 1943, och därefter studier i konsthistoria, arkeologi och nordisk och jämförande folklivsforskning vid Uppsala universitet. Föräldrarna ansåg att bibliotekarieyrket kunde vara ett lämpligt yrke för deras vetgiriga dotter, och de hjälpte henne därför till en praktikplats vid stadsbiblioteket i Luleå, något som dock visade sig vara alltför händelselöst för Phebe Fjellström. I stället lockade museiyrket, vilket hon fick möjlighet att utöva under några somrar, vid Norrbottens museum i Luleå och Länsmuseet Gävleborg i Gävle. Intresset för museernas verksamhet skulle hon hålla fast vid, och hon betonade ofta i sin gärning som universitetslärare etnologiämnets ansvar att utbilda framtida museitjänstemän.

I Uppsala träffade Phebe Fjellström sin blivande make, Karl-Erik Fjellström, som då var förste kurator vid Norrlands nation. Paret var engagerat i nationsverksamheten, där Phebe Fjellström bland annat var gillesvärdinna, spelade teater och arrangerade modevisningar. Studierna i Uppsala avslutades med en fil.kand.examen 1948, samma år som Phebe och Karl-Erik Fjellström gifte sig. På grund av makens läkartjänst bosatte sig paret i Boden, där Phebe Fjellström tillbringade några år som småbarnsmamma fram till 1956, då familjen återvände till Uppsala. Efter återkomsten till Uppsala fick hon möjlighet att på allvar arbeta med sin forskning, närmast med doktorsavhandlingen Lapskt silver. Studier över en föremålsgrupp och dess ställning inom lapskt kulturliv. En av hennes lärare i etnologi, Åke Campbell, hade inspirerat henne till att intressera sig för samisk kultur. Disputationen ägde rum 1962. Studien inom denna för samisk kultur viktiga föremålsgrupp visar Phebe Fjellströms vetenskapliga fokus. Med tvärvetenskapliga perspektiv kunde hon påvisa samernas kontakter, alltsedan tidig medeltid och möjligen tidigare, med omgivande skandinaver, men också med Europa. Hon ville urskilja kulturkontakter, kulturgränser och kulturområden. I den meningen är hennes studie en kulturmötesstudie, genom att hon kunde visa att de samiska silverföremålen inte representerade någon ”ren” samisk kultur, utan i själva verket utgjorde resultat av kulturinflytande från olika håll, även om de fått en utformning där specifika drag kunde urskiljas. Phebe Fjellström var inspirerad av bland annat etnologen Sigfrid Svensson vid Lunds universitet, vars forskning rörande skånskt dräktsilver visade att det fanns ett starkt formmässigt samband mellan det skånska och det samiska silvret. Med sin avhandling beträdde Phebe Fjellström det forskningsfält som skulle komma att bli hennes främsta, samernas liv och samhälle, med den materiella kulturen i centrum. Drygt tjugo år senare sammanfattade hon sina stora kunskaper om samisk kultur i Samernas samhälle i tradition och nutid, ett resultat av det forskningsprojekt som hon under några år på 1970-talet ledde vid Umeå universitet.

I slutet av 1960-talet tog sig Phebe Fjellström an ett nytt ämnesområde. Maken hade 1966–1967 fått en forskartjänst i La Jolla i Kalifornien, och hon sökte en forskningsuppgift medan familjen bodde där. I Chicago fann hon ett arkivmaterial som belyste en svensk bosättning i Kalifornien. Resultatet blev boken Swedish-American colonization in the San Joaquin Valley in California. A study of the acculturation and assimilation of an immigrant group. Detta arbete genomsyrades av ett kulturekologiskt perspektiv, men var också inspirerat av amerikansk antropologi. Phebe Fjellström betecknade själv vid något tillfälle det verket som det kanske mest vitala hon hade skrivit.

Vid återkomsten till Uppsala väntade en tung undervisnings- och handledningsbörda. Phebe Fjellström var under den senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet djupt engagerad i grundutbildningen och i etablerandet av enhetsämnet etnologi. Inspirerad av aktuell antropologi undervisade hon nu om ackulturation, kommunikation och innovation, men släppte därför inte etnologiämnets rötter. 1972 skulle professuren vid Etnologiska institutionen i Uppsala tillsättas, en professur som Phebe Fjellström hade hoppats mycket på, men som gick henne förbi, något som hon upplevde som ett svårt nederlag.

Nya möjligheter öppnades dock. Phebe Fjellström blev under ett år innehavare av den så kallade Lambergska professuren vid Göteborgs universitet. Därefter väntade nya utmaningar vid Umeå universitet. Från 1976 fick Phebe Fjellström möjlighet att från grunden bygga upp en etnologisk verksamhet. 1981 inrättades en professur i Etnologi, särskilt nordeuropeisk, och hon blev dess första innehavare. Hon var nu forskningsmässigt och fysiskt tillbaka i det ”nordliga rummet”, och ägnade sin energi åt att skapa en fungerande institution med såväl grundutbildning som forskarutbildning. Hon kom att ingå i många tvärvetenskapliga nätverk och andra vetenskapliga sammanhang rörande det nordskandinaviska kulturområdet. Under denna period, liksom efter pensioneringen, koncentrerade hon sig på forskning om det nordskandinaviska kulturområdet, och då inte bara det samiska.

Phebe Fjellström hade inte någon renodlat feministisk forskningsprofil, men hon var mycket intresserad av ett kvinnohistoriskt perspektiv, något som kommer till sin rätt i boken Kvinnoliv och måltidsglädje. Kosthåll och resurser i det nordliga rummet, som utkom fem år före hennes död. Hennes sista forskningsinsats kom dock att förbli oavslutad. In i det sista arbetade hon med prästen Jonas Nenséns handskrifter från 1800-talet om den samiska kulturen. Trots en rad publicerade artiklar hann hon inte fullborda detta stora verk.

Phebe Fjellström dog i Uppsala den 1 februari 2007. Hon är begravd på Hammarby kyrkogård i staden.