Ria Wägner var en pionjär i svensk television, som med sitt husmorsprogram Hemma blev Sveriges första folkkära TV-kändis.

Ria Wägner föddes 1914 som enda barnet till Harald Wägner och Ellen Rydelius, båda författare och journalister. Ria Wägners far dog när hon var tio år, men dessförinnan hade föräldrarna separerat och hon växte upp med sin mor, som tillhörde den första generationen kvinnliga journalister i Sverige. Modern var även verksam som översättare och författare till en svit resehandböcker. Ria Wägner följde ofta med sin mor på resorna i Europa, och vistelsen i Rom, där Ria Wägner undervisades i en klosterskola som drevs av engelska nunnor, varade i två år. Efter återkomsten till Sverige fortsatte hon sin skolgång på Whitlockska samskolan i Stockholm, där hon tog studenten 1933.

Hemmet på Fleminggatan blev samlingspunkt för Ellen Rydelius kamratkrets av kvinnliga journalister, som kallade sig Ligan. I deras sammankomster deltog ibland även Ria Wägners faster Elin Wägner, som blev en fast punkt i tillvaron för henne och en stor förebild i tonåren. Uppväxten bland självständiga yrkeskvinnor präglade Ria Wägners syn på jämställdhet. ”Jag växte upp i en amasontillvaro som tidigt gjorde mig till feminist utan att jag visste vad det innebar”, skriver hon i memoarboken Rena rama Ria, 1991.

Efter studentexamen följde språkstudier i Lund där Ria Wägner spelade studentteater och umgicks i radikala studentkretsar som medlem i Svenska Clartéförbundet och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Studierna varvades med jobb som reseledare i Europa, men allteftersom fascismen och nazismen bredde ut sig i Italien och Tyskland stängdes gränserna och resorna upphörde.

Efter en filosofie magisterexamen i slaviska och romanska språk började Ria Wägner år 1939 sin journalistbana som allmänreporter på kvällstidningen Nya Dagligt Allehanda, och gick 1941 över till Vecko-Journalen. Där verkade hon som reporter, redigerare, redaktör och chefredaktör, en post som hon dock avsade sig efter bara ett år.

I sitt äktenskap med journalistkollegan Staffan Rosén, vilket varade 1939–1946, fick Ria Wägner två söner, och varvade i perioder yrkesarbetet med att vara hemmafru. Den stora kärleken och livskamraten blev författaren Gustav Sandgren, som hon träffade när de båda var gifta på varsitt håll. De bröt upp från sina respektive äktenskap och levde tillsammans från 1945 till hans död 1983. Tillsammans fick de 1947 dottern Veronica Wägner, som även hon blev författare.

Under 1950-talet publicerade Ria Wägner tillsammans med sin mor flera rese- och kokböcker: Möte med Stockholm, 1950, 8 spanska städer, 1952, och Smakbitar från åtta länder, 1953. Hon översatte även böcker i serien Tidens franska klassiker och deckarserien Jaguar.

När Ria Wägner 1956 tog steget in i TV-mediet och den karriär som gjorde henne känd för den stora allmänheten var hon alltså redan en etablerad journalist och författare, medan TV i Sverige fortfarande befann sig på experimentstadiet. Trots tveksamhet från TV-ledningen inför att låta en medelålders flerbarnsmor synas som programledare fick hon uppdraget att leda ett timslångt direktsänt eftermiddagsprogram.

Från 1956 till 1977 (med ett uppehåll mellan 1966 och 1970) ledde och producerade hon Hemma, ett program för ”de lite över axeln sedda hemmafruarna, med något praktiskt, något matnyttigt, något för själen och ett stänk av glamour”, som Ria Wägner själv uttryckte det. Inslagen i det som kom att bli prototypen för våra dagars magasinsprogram kunde vara en blandning av cittrakonserter, husmorsknep, hattparader, etruskisk konst, garderobsstädning, poesiläsning, och matlagning. Varje program avslutades med att Ria Wägner vinkade adjö till tittarna med bakvänd hand. Vinkningen som Ria Wägner hade tagit med sig från Italien, kom att bli hennes signatur, både plagierad och parodierad. Hemma blev ett populärt och folkkärt program med stor genomslagskraft. Recensenterna däremot tyckte programmen var menlösa och Ria Wägner kallades ”insnöad, naiv och präktig”. Under några år i slutet på 1960-talet lades programmet ner, då det ansågs för opolitiskt, men från 1970 återupptogs Hemma av TV i Göteborg och sändes till 1979 då Ria Wägner gick i pension.

Vid sidan av TV-uppdraget var Ria Wägner 1962–1963 chefredaktör för tidningen Idun, där Elin Wägner varit redaktionssekreterare 1907–1917, och Ellen Rydelius detsamma under åren 1921–1923.

Under 1960-talet skrev Ria Wägner reseguider för Bonniers, Portugal, 1963, Rom, 1965, och Italien söder om Rom, 1965, samt kokböckerna Glad och hungrig eller jag tar vad jag har, 1967, och Gott och skönt med spaghetti och makaroner, 1968. Tillsammans med Gustav Sandgren skrev hon även reseböckerna Första gången i Rom, 1973, och Första gången i Paris, 1977. År 1991 kom memoarboken Rena rama Ria: intryck och hågkomster, och 1996 Dubbel matglädje, skriven tillsammans med dottern Veronica Wägner.

Sitt sista framträdande i TV gjorde Ria Wägner 1998 då hon medverkade i Mark Levengoods TV-serie Kväll i Kungariket. Ria Wägner avled på Lidingö 1999, 85 år gammal.

Ett postumt erkännande från TV kom år 2014 då TV-producenternas pris för ”insatser som är världsledande när det gäller innovation och kreativitet” döptes om till Ria-priset, ”som en hyllning till den legendariska kvinnliga TV-personligheten och producenten Ria Wägner”.