Riborg Böving-Albråten var keramiker och formgivare och ingick i Rackstadgruppen. Hon arbetade även som mönstertecknare åt Gustavsberg och Rörstrand.

Riborg Böving-Albråten föddes den 24 september 1880. Hon var sjunde barnet av tio till Poul Bernhard Bøving och hans hustru Lida Maria Bøving, född Wengel, båda inflyttade från Danmark. Familjen bodde på Ålholmens gård utanför Anderslöv där fadern var arrendator.

Riborg Böving-Albråten utbildade sig till keramiker och formgivare genom studier i Bern 1903 till 1904. Hon fortsatte sedan på Kunstgewerbschule i Karlsruhe, och studerade slutligen vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm. Efter studierna bodde hon en tid i Karlstad där hon träffade musikern och sedermera konstnären Ignácz Caroly Beôrecz. Han var från Ungern och hade rest runt med sin orkester i norra Europa innan han bosatte sig i Sverige. De gifte sig inte men var sammanboende.

Riborg Böving-Albråten fick arbete som mönstertecknare på Gustavsbergs och Rörstrands porslinsfabriker i Stockholm där hon gjorde keramiska arbeten. Motiven var stiliserade blommor och djur. Där lärde hon känna keramikern Hilma Persson-Hjelm, som kom från byn Rackstad utanför Arvika. När hon flyttade tillbaka till födelseorten lockades Riborg Böving-Albråten att följa efter tillsammans med Ignácz Caroly Beôrecz. De båda keramikerna praktiserade och arbetade tillsammans i en krukmakeriverkstad.

I mars 1912 köpte Riborg Böving-Albråten en tomt i Rackstad och en av hennes släktingar ritade ett hus, som sedan timrades upp på fastigheten med namnet Albråten. Det var det första huset på udden vid sjön Racken. Året efter föddes sonen Våge. Fadern, Ignácz Caroly Beôrecz fick arbete som lärare i fiol och orkester på Ingesunds folkhögskola. År 1914 startade Riborg Böving-Albråten en egen keramikverkstad, Ateljé Albråten. Hon blev också en del av Rackstadgruppen, även kallad Rackengruppen eller Rackstadkolonin. Grundare var målaren Gustaf Fjæstad, tillsammans med hustrun Maja Fjæstad, som arbetade med textil och träsnitt. I gruppen fanns också bildhuggaren och grafikern Christian Eriksson och målarna Björn Ahlgrensson och Fritz Lindström, samtliga med anknytning till det geografiska området kring Racken och Arvika. Riborg Böving-Albråten och Hilma Persson-Hjelm var gruppens keramiker.

I sin verkstad tillverkade Riborg Böving-Albråten traditionella bruks- och prydnadsföremål. Den första tiden fick hon hjälp av lokala krukmakare med drejningen, varefter hon dekorerade alstren innan de brändes. Hon signerade sina föremål ”AB” eller ”ABA”. Då Baltiska utställningen gick av stapeln i Malmö 1914 deltog hon med några keramiska verk. Året därefter föddes dottern Karin, som kallades Jonni. Till Albråten flyttades på 1920-talet ett rött hus från en plats nära Masttakebäcken. Detta kom att bli både bostad och ateljé. För att slippa grannar alltför nära köpte Riborg Böving-Albråten tillsammans med Jonni långt senare tomterna närmast sitt hus.

År 1915 deltog Riborg Böving-Albråten i Svenska konstidkarnas utställning på Konstakademien i Stockholm. Tillsammans med flera i Rackstadgruppen deltog hon med keramiska verk i utställningen Värmlänningar på Liljevalchs konsthall 1929.

Riborg Böving-Albråten var mycket gästfri och hade ofta personer boende hos sig. Under åren flyttade det nya konsthantverkare till Rackstad och det anordnades ofta gemensamma fester. Några av dessa var de båda vävarna Greta Nileus och Gerd Akre.

Riborg Böving-Albråten gick bort den 9 januari 1953 i en ålder av 77 år. Hennes stoft vilar i en urngrav på Anderslövs kyrkogård. Hon är representerad på Rackstadmuseet.