Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Rosa Sofia Ingeborg Taikon

1926-06-302017-06-01

Silversmed, samhällsdebattör, medborgarrättsaktivist

Rosa Taikon var en internationellt erkänd silversmed, ledande romsk medborgarrättsaktivist och engagerad samhällsdebattör.

Rosa Taikon föddes 1926 i Tibro, Skaraborgs län. Modern Agda Karlsson var bonddotter från Härryda. Hon hade träffat den betydligt äldre Johan Taikon på restaurang Lorensberg, där hon arbetade som servitris och han som violinist. Paret fick fyra barn, Paul, Rosa, Pauline och Katarina men modern avled i tuberkulos endast 29 år gammal. Under Rosa Taikons uppväxt bodde familjen i tält, i husvagn eller på hotell och de flyttade ofta omkring, både på grund av sin verksamhet och lokala exkluderande praktiker. De livnärde sig på musikuppträdanden och tivoliverksamhet och Johan Taikon förtennade kärl i den mån det efterfrågades. Han var också silversmed, en tradition som Rosa Taikon förde vidare då storebrodern Paul, som i egenskap av förstfödd son egentligen skulle ha ärvt faderns yrke, mördades 1962.

Rosa Taikon fick tidigt lära sig att spela trummor och arbetade professionellt som musiker vid nio års ålder. Den två år äldre Paul var också med i bandet. De uppträdde i folkparker och på dansbanor över hela Sverige. Rosa Taikon fick också hjälpa till att ta hand om sina småsyskon och hålla prydligt i tältet, hämta vatten, tvätta och laga mat. Vid 13 års ålder hade hon ansvaret för hushållet och måste också arbeta kvällstid med att dansa och spela i familjens tivoli. Pappan försökte få in sina barn i de lokala skolorna men motarbetades av rasistiska strukturer och dito attityder bland skolfolk, myndighetsrepresentanter och lokalbefolkning. Kringresande grupper som romer fick inte stanna särskilt länge på en och samma plats om ingen kunde bevisa att de hade ett reglerat arbete, och som sådant räknades inte de arbeten som Johan Taikon utförde. Familjens sysselsättning krävde dessutom att de reste vidare när en viss ”marknad” mättats. Av de anledningarna blev det svårt att få en sammanhängande skolutbildning för barnen.

När Rosa Taikon var 15 år giftes hon bort med sin kusin Stevo, som hon kände men knappast var kär i. Som gift förväntades hon trots sin unga ålder ställa upp på ett aktivt sexliv och fick på grund av detta äggstocksinflammation som orsakade sterilitet. Inflammationen förvärrades på grund av den ständiga iskylan i tältet och att en läkare inte gav henne adekvat behandling. Efter två år skildes paret och Rosa Taikon återvände till familjen och det ansvarstyngda livet i lägret.

År 1944 började Rosa Taikon arbeta som hembiträde hos familjen Larsson i Stureby. Kvinnan i familjen, Elisabeth Larsson, drev tre framgångsrika garnaffärer och erbjöd snart Rosa Taikon arbete som expedit i den av dem som låg vid Östermalmstorg. Arbetet innebar att en ny värld öppnade sig och innan Rosa Taikon tog bussen in till Stockholm från lägret i Lilla Sköndal bytte hon i en skogsdunge om från romska kläder till moderna. Hennes liv blev tydligt uppdelat i två delar, ett traditionellt romskt liv och ett modernt svenskt.

År 1947 avled Johan Taikon och året därpå gifte Rosa Taikon sig med sjömannen Allan Widegren. Paret bosatte sig på Kocksgatan i Stockholm och både Rosa Taikon och hennes syster Katarina Taikon började röra sig i konstnärskretsar. Rosa Taikon satt modell för Albin Amelin och Sven X-et Erixson och Katarina Taikon hade huvudrollen i Arne Sucksdorffs film Uppbrott. De medverkade också i andra filmer, bland annat Christian Jaques Singoalla, baserad på Viktor Rydbergs roman med samma namn. I Singoalla ges en rasistisk och stereotyp bild av romer som tjuvaktiga och ociviliserade och de skulle senare ångra sin medverkan. Enligt vad som ofta återberättats var det sedan Rosa Taikon och hennes syster fått utbildning och kunde läsa vad som skrevs om ”zigenare” i olika sammanhang samt kunskapen om vad som stod i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som de inledde sin kamp för romernas rättigheter.

I början av 1950-talet tog systrarna de arbeten de kunde få. Rosa Taikon arbetade bland annat som statist, servitris och vid löpande bandet på Marabou i Sundbyberg. När hon och Katarina Taikon 1952 befann sig i en svår boendesituation erbjöd skådespelaren Per Oscarsson, som de hade lärt känna på ett av teaterjobben, dem att flytta in i hans stora villa i Ulriksdal. De stannade där i flera år. Det var första gången som de bott någonstans under en längre tid.

År 1958 påbörjade Rosa Taikon och Katarina Taikon en tvåårig utbildning på Birkagårdens folkhögskola. Finansieringen kom från statliga stipendier och från privatpersoner. Med den grundläggande bildningen i bagaget, samt en kurs i silversmide från Kursverksamheten, föregångaren till Folkuniversitetet, började Rosa Taikon på Konstfackskolan (nuvarande Konstfack), hösten 1961. Först gick hon två år på den Konstindustriella dagskolan, därefter tre år på Högre konstindustriella skolan. Hon tog examen 1967 och kom igång med sin självständiga verksamhet som silversmed. Sin första separatutställning hade hon emellertid haft redan 1966, på biblioteket i Bollmora centrum.

Under Konstfacktiden träffade Rosa Taikon den österrikiske arkitekturstudenten Bernd Janusch, som ett tag arbetade i Katarina Taikons glassbar Vips American Ice Cream Bar på Birger Jarlsgatan. De två blev ett par 1964 och gifte sig 1967 i Tyresö kyrka. År 1969 visades Rosa Taikons och Bernd Januschs smycken i en separatutställning på Nationalmuseum. Utställningen informerade även om romernas situation och i olika texter ställde Rosa Taikon krav på att romer skulle ha samma rättigheter och möjligheter som övriga medborgare. Rosa Taikon och systern Katarina gick i spetsen för den romska medborgarrättsrörelsen under 1960-talet och de arbetade aktivt gentemot de lokala och nationella myndigheterna med att tillvarata romers sociala rättigheter. År 1963 publicerade Katarina Taikon sin debutbok Zigenerska, en självbiografisk debattbok som belyste romers situation och myndigheternas ansvar, och 1964 startade hon organisationen Zigenarsamfundet tillsammans med chefredaktören Evert Kumm och socialläkaren John Takman. Rosa Taikon var aktiv i samfundet, vars syfte var att verka för romernas inkludering i samhället samt ta till vara deras intressen. Vid denna tid delade hon och Katarina Taikon delvis den dominerande analysen att romernas livsstil var dömd till undergång i det moderna samhället och att de därför måste anpassas och inpassas. De lierade sig därmed med tidens vänsterrörelse och gick i första maj-tåget 1965, med plakat som krävde utbildning för vuxna romer. Senare under 1960-talet skulle de ifrågasätta detta synsätt och i stället anamma ett mångkulturellt förhållningssätt.

Rosa Taikon och Bernd Janusch samarbetade och ordnade flera gemensamma utställningar. År 1973 flyttade de till en gammal skolbyggnad i Flor, Ytterhogdal, där de fick både utrymme och tid att arbeta med silversmidet. Tretton år senare gick paret skilda vägar men de fortsatte att visa smycken ihop till 1992.

Rosa Taikon hade också separatutställningar på en mängd platser i Sverige, Norden och Europa och deltog i många samlingsutställningar, både i Sverige och utomlands. Hennes smycken finns representerade på bland annat Nationalmuseum, Röhsska museet, Gävle museum, Kunstindustrimuseet i Oslo och Värmlands museum. Tillsammans med Bernd Janusch gjorde hon en brudkrona till Bollmoradalens kyrka 1973. I april 1984 var hon gäst i Lasse Holmqvists TV-program Här är ditt liv. Hösten 2011 visade Nordiska museet utställningen Smycken av Rosa Taikon.

Rosa Taikon har tilldelats många priser och utmärkelser genom åren, både för sin konst och för sitt arbete för mänskliga rättigheter. År 2010 tilldelades hon Illis quorum och 2012 Riksskådebanans kulturpris för sin kamp för minoriteter och för sina silverarbeten. År 2013 fick hon Olof Palmepriset med motiveringen att hon ”... kompromisslöst stått upp för alla människors lika värde” och samtidigt personifierade ”fem decennier av kamp för romernas kultur och medborgerliga rättigheter”. År 2014 promoverades Rosa Taikon till hedersdoktor vid Södertörns högskola. Utnämningen var ett ställningstagande i debatten om romers och andra minoriteters situation och hade också en koppling till Södertörns högskolas regeringsuppdrag att utveckla ämneslärarutbildning i det romska språket romani chib. Högskolan lyfte även fram hennes engagemang och hur det stod i relation till målen om medborgerlig bildning, mångvetenskap och mångkultur.

Rosa Taikon bodde kvar och arbetade i Flor tills hon gick bort sommaren 2017.


Ida Ohlsson Al Fakir



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Rosa Sofia Ingeborg Taikon, www.skbl.se/sv/artikel/RosaTaikon, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Ida Ohlsson Al Fakir), hämtad 2018-12-10.




Övriga namn

    Gift: Widegren, Janusch


Familjeförhållanden

Civilstånd: Frånskild
  • Mor: Agda Karlsson
  • Far: Johan Taikon
  • Bror: Ivane Paul Taikon
fler...


Utbildning

  • Yrkesutbildning, Stockholm: Studier i silversmide, Konstfackskolan (nuvarande Konstfack)


Verksamhet

  • Yrke: Musiker, dansare, sångare, familjens tivoli
  • Yrke: Hembiträde, familjen Larsson, senare expedit i densammas garnaffär
  • Yrke: Skådespelare, statist, servitris, modell m m
fler...


Kontakter

  • Släkting: Monica Caldaras, kusinbarn
  • Släkting: Hans Caldaras, kusinbarn
  • Vän: John Takman
fler...


Organisationer

  • Zigenarsamfundet
    Medlem


Bostadsorter

  • Födelseort: Tibro
  • Tibro
  • Stockholm
fler...


Priser/utmärkelser



Källor

Litteratur


Vidare referenser