Rosalie Sjöman är en av många framstående kvinnliga fotografer som var verksamma under fotografins tidiga historia från 1840-talet fram till sekelskiftet 1900.
Rosalie Sjöman föddes i Kalmar 1833. Fadern var kofferdikapten, det vill säga anställd vid Handelsflottan. Rosalie gifte sig 22 år gammal med Sven Sjöman, även han kofferdikapten. Paret flyttade till Stockholm och där föddes den första sonen 1857. Tre år senare fick de ytterligare en son. Familjen bodde först på Söder, men flyttade vidare till Djurgårdsvarvet, där maken fått anställning som ångbåtskapten. Dottern Alma föddes 1861. Tre år senare avled Sven Sjöman. Den unga Rosalie Sjöman stod nu som ensam försörjare till tre små barn.
Rosalie Sjöman etablerade sig 1864 som fotograf med ateljé på Drottninggatan 42. På samma adress hade fotografen Carl Jacob Malmberg tidigare haft sin ateljé och det finns uppgifter att Rosalie Sjöman var anställd hos honom. Hennes verksamhet utvecklades och i slutet av 1870-talet hade hon fem anställda i firman. Hon verkar uteslutande ha anställt kvinnor. R. Sjöman & Comp. öppnade senare ateljé på Regeringsgatan 6 och vidare i Halmstad, Kalmar och Vaxholm. I Rosalie Sjömans efterlämnade produktion finns en stor samling visitkortporträtt (9x6 cm) och även större så kallade kabinettkort (13x10 cm). Motiven är en blandning av klassiska porträttstudier, personer i hembygdsdräkt, olika iscensättningar och mosaikbilder. Rosalie Sjöman blev känd för sina emaljfotografier, som framställdes genom att bildens yta överdrogs med en tunn hinna av kollodium och därmed fick en hög glansighet. Framträdande är även de handkolorerade bilderna, som är mycket skickligt utförda, flera av dem av dottern Alma Sjöman.
Fotografin fick sitt genombrott 1839 i Frankrike och Sverige var ett av de länder där det tidigast förmedlades kunskaper om den första medialt framgångsrika fotografiska tekniken, den så kallade daguerreotypin. Experimenten var många under fotografins tidiga historia och snart hade man i England lyckats få fram en negativ bild på ett ljuskänsligt papper i kameran och hade därmed uppfunnit negativet. Under 1860-talet utvecklades fotografin från att ha varit något nytt och exklusivt till att bli en mer spridd och bland allmänheten vanligt förekommande teknik. Det populära ”carte de visite” eller visitkortsporträttet introducerades i Frankrike vid mitten av 1850-talet och blev högsta mode. Bildtypen spreds snabbt och porträttateljéer öppnade både i stora städer och i mindre orter. Cartomanien varade i ungefär tio år, sedan stabiliserades marknaden i mitten av 1870-talet och det fotografiska mediet gick in i en lugnare fas.
Rosalie Sjöman var verksam under denna expansiva period tillsamman med andra framgångsrika kvinnliga fotografer, däribland Lotten von Düben, Emma Schenson och Bertha Valerius. Under fotografins etableringsfas blev fotograf, kopist och retuschör vanliga kvinnoyrken. Lotten von Düben var pionjär inom den vetenskapliga fotografin och följde sin make, läkaren Gustaf von Düben, på hans resor i Lappland och dokumenterade den samiska kulturen. Emma Schenson blev känd för sina arkitekturstudier och särskilt från Uppsala domkyrka. Bertha Valerius var välrenommerad porträttfotograf i Stockholm och hade bland annat kungafamiljen som klienter. Dessa fyra kvinnliga fotografer finns alla representerade med sina fotografier i Moderna museets och Nordiska museets samlingar.
Rosalie Sjöman dog i Stockholm 1919 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
