Ruth Hamrin-Thorell var journalist och folkpartistisk politiker. I båda rollerna arbetade hon för att kvinnor skulle öka sitt engagemang i samhället och förbättra sin ställning.
Ruth Hamrin-Thorell föddes 1903 som nummer två av sju syskon. Fadern, Felix Hamrin, var frisinnad riksdagsman, minister och landshövding i Jönköpings län. Hans hustru, Lizzie, hade skotskt påbrå och ett starkt socialt engagemang som innebar att hon arbetade lokalpolitiskt för de frisinnade. Om den liberala miljöns betydelse vittnar att inte bara Ruth Hamrin-Thorell utan även en av hennes bröder, en kusin och en svåger blev riksdagsledamöter för Folkpartiet som bildats genom en sammanslagning av de frisinnade och de liberala 1934.
År 1923 tog Ruth Hamrin-Thorell studentexamen i Eksjö. I hemstaden Jönköping fick endast pojkar bli gymnasister. Efter ett år vid Stockholms högskola började hon sin yrkeskarriär som journalist på den frisinnade Västerbottens-Kuriren i Umeå. Här träffade hon sin blivande make, jägmästaren Erik Thorell. De flyttade vid 1930-talets ingång till Uppsala. Äldste sonen Mac-Erik var då ett par år. I Uppsala utökades familjen år 1935 med sonen Svante och år 1942 med dottern Malin.
Redan 1925 hade Ruth Hamrin-Thorell lämnat sin anställning på Västerbottens-Kuriren och fortsatt sin yrkesverksamhet vid tidskriften Tidevarvet, som hade grundats av Fogelstadsgruppen och skulle arbeta i anslutning till det program som antagits av föreningen Frisinnade kvinnors riksförbund. Från 1930-talets första år till 1963 var hon knuten till veckotidningen Idun. Liksom Tidevarvet var Idun en tidig förespråkare för kvinnlig emancipation. Ruth Hamrin-Thorells chef på Tidevarvet var Elin Wägner, som hon mött som reporter på Västerbottens-Kuriren och som blev hennes vän för livet.
I sin politiska karriär nådde Ruth Hamrin-Thorell 1946 posten som ordförande i Folkpartiets kvinnoförbund och fick därmed en plats i Folkpartiets styrelse. Som ordförande i kvinnoförbundet stannade hon till 1950 och i styrelsen till 1970. Då hon lämnade styrelsen lämnade hon också den plats som riksdagsledamot för Folkpartiet som hon haft sedan 1955.
Ruth Hamrin-Thorells journalistik var vardagsnära. Med stöd i sina personliga erfarenheter arbetade hon såväl i sin journalistiska som i sin politiska verksamhet för att stärka kvinnors ställning. Kvinnornas medverkan i politiken fann hon särskilt viktig inom de ”områden av livet som är deras naturliga intressesfär d.v.s. de som röra hem och barn”. Som riksdagsledamot skrev hon 200 egna motioner. Hon äskade ökade anslag till Hemmens Forskningsinstitut och kritiserade de alltför höga priserna på utgivna broschyrer och böcker. Hon menade att det krävdes massupplysning om konsumenterna skulle få den information som togs fram. Som hjälp i hemmet hade Ruth Hamrin-Thorell hembiträden och stundom praktikanter från Fackskolan för huslig ekonomi. Som ledamot i denna skolas styrelse uttryckte Ruth Hamrin-Thorell inför avgående elever förhoppningen att de skulle förmå höja hushållsarbetets status och sociala anseende. Vetenskap och teknik skulle öppna nya världar på deras framtida arbetsplatser.
Kvinnornas situation och deras behov av utbildning i efterkrigstidens Tyskland uppmärksammade Ruth Hamrin-Thorell i sina reportageresor. År 1950 gick hon ”bakom fasaden” och skildrade de tyska flyktinglägren. Hon gav en målande skildring av apati och modlöshet i en miljö, där 80-90 % var arbetslösa. I anslutning till Ruth Hamrin-Thorells artikel riktade Idun en vädjan om bidrag till sina läsare: ”Ge tyska flickor ett Idun-hem!” Initiativet gav, i samarbete med Rädda Barnen, ett lärlingshem med plats för 50 flickor. Hemmet som placerades i Lübeck invigdes i september 1953.
Den nya tiden öppnade enligt Ruth Hamrin-Thorell nya möjligheter för kvinnorna. Genom forskning och nya tekniska hjälpmedel skulle de hushållsanknutna yrkena professionaliseras. Kvinnorna skulle utbildas och deras löner och deras sociala status skulle höjas. Professionaliseringen skulle också möjliggöra för husmödrar att använda sin särskilda kompetens i samhällets tjänst. Den kvinnliga särarten skulle komma till uttryck i politiken.
Ruth Hamrin-Thorell dog 1991 i Uppsala.
