Selma Gerdin grundade på 1920-talet två affärsrörelser, Nora Bazar och Nora Glass. Den sistnämnda utgör idag en vital del av Noras turistnäring.
Selma Gerdin föddes 1884 i norrländska Skön, som utomäktenskaplig dotter till Brita Sofia Zakrisdotter. Modern hade tre barn att försörja då hon 1907 gifte sig med ortens skollärare, Olof Persson Lindgren, som var far till yngsta dottern. Selma Gerdin och hennes yngre syskon hemundervisades av Olof Persson Lindgren, men i övrigt är inget känt om hennes uppväxtår. Selma Gerdins bror, Johan Erik Lindgren, kom att bli känd som ”Stor-Johan”, och drev under flera år ett kringresande tivoli, innan han slog sig ner i Stockholm. Där grundade han AB Nöjesfältet, konkurrent till Gröna Lund, som hans son och sonson i sin tur kom att leda. Selma Gerdin följde tidvis med brodern och sålde tivolivåfflor.
År 1905 gifte Selma Gerdin sig, 21 år gammal, med den 17 år äldre dekorationsmålaren Jonas Gerdin. Tillsammans fick de under sex år fyra barn, Aina, Göte, Svea, och Elsa. År 1909 flyttade de från den lilla orten Hässjö till Gävle, men inte heller här lyckades Jonas Gerdin försörja familjen. Selma Gerdin tog 1923 sina fyra barn och flyttade de dryga 20 milen till Nora. Makarna tog aldrig ut skilsmässa, men levde därefter separerade.
Väl i Nora visade Selma Gerdin prov på stor driftighet och ett gott affärssinne. Hon öppnade en mindre butik som sålde knappar, nålar och andra vardagsföremål. I anslutning till butiken låg ett bageri, som hon snart kunde förvärva för att återigen grädda våfflor, som såldes på de marknader och sammankomster som var ett återkommande inslag i stadslivet. Inom kort övertog hon även en närliggande grosshandel, och hade därmed skapat sitt eget lilla varuhus, Nora Bazar, som hon drev med god förtjänst med hjälp av sina barn och flera anställda. Även om hon och maken aldrig återförenades, så kom han och hjälpte till med julskyltningen. Han avled efter en kort tids sjukdom 1929.
Det var emellertid marknadsvåfflorna som kom att bli Selma Gerdins viktigaste verksamhet då hon började servera dessa med hemlagad glass, som gjordes för hand i bostadens tvättstuga. Glasstillverkning är känd i Sverige så långt tillbaka som på 1700-talet, då den omnämns av bland andra Cajsa Warg. Selma Gerdin tillverkade glass av färska råvaror i smakerna vanilj och smultron, och den blev på kort tid så populär att marknadsskyltarna ändrades från ”Wofflor” till ”Glace”. Glassen såldes från vagn på Nora torg, och överallt där det var marknad eller fest, ibland så långt bort som i Karlskrona och Örebro. Även smörgåsar på bröd från det egna bageriet fanns till försäljning, men det var glassen som lockade köpare från när och fjärran, så till den grad att Nora Bazar somliga dagar fick stänga – expediterna behövdes för att hacka is och veva glass. År 1936 sålde Selma Gerdin affärsverksamheten, för att ägna sig åt glasstillverkning på heltid.
Selma Gerdin var en omvittnad arbetsmänniska, krävande men rättvis. Hela familjen inklusive barnbarnen och så småningom även den andre maken, Evald Idemo, engagerades i glasstillverkningen. 1930-talet medförde en övergång till motoriserade glassmaskiner, men glassen gjordes fortfarande dagsfärsk, enligt ett hemligt recept. Selma Gerdin själv var ingen sällskapsmänniska utan basade över tillverkningen medan de yngre familjemedlemmarna fick sköta försäljningen. För detta fick de – även dotterdottern Gull-Maj Schollin som 1945 fått extra dispens från Barnavårdsnämnden för att som 10-åring förvärvsarbeta i firman – tio procent på bruttot. Som extra säsongsarbetare anlitade Selma Gerdin framförallt kvinnor: hemmafruar som bakade våfflor, och skolflickor som sålde glass. På 1950-talet kom nya krav på homogenisering av mjölken och pastörisering av glass-smeten, och även nya, moderna glassmaskiner som inte var beroende av tillgången på is. Maskinerna var dock inte portabla, och från att ha varit en delvis ambulerande verksamhet blev tillverkningen och försäljningen av Selma Gerdins glass bunden till Nora. År 1957, i samband med inköpet av de nya maskinerna och efter en tids sjukdom, valde Selma Gerdin att överlåta verksamheten på sin yngsta dotter, Elsa Schollin. Från att ha varit mer säsongsbetonad blev glasstillverkningen en året runt-verksamhet, men den förblev ett småskaligt mathantverk.
Selma Gerdin stannade i Nora livet ut. Hon avled 1963, och ligger begravd på Nora Norra Kyrkogård, i samma grav som sin förste make. Företaget hon grundat förblev i familjens ägo i 50 säsonger, fram till 1972, då nya ägare tog vid. Trots att frysboxar och massproduktion av ett stort utbud av glassar sedan dess blivit standard, har Nora Glass fortsatt att drivas enligt framgångsreceptet småskalig, hantverksmässig tillverkning av alltid dagsfärsk glass. Glassen är en vital komponent i Noras turistnäring, och säljs förutom i den klassiska kiosken på torget även i café Strandstugan, samt på den år 2014 nyöppnade våffelstugan Selma G.
