Signe Sohlman var en mycket uppskattad textilkonstnär, illustratör och målare.
Signe Sohlman föddes 1854 som andra barnet i en stor syskonskara i Stockholm. Hennes mor hette Hulda Maria Sohlman af Sandeberg och kom från Ösmo. Fadern, Per August Ferdinand Sohlman, var nio år äldre än modern och föddes på Skogaholm i Svennevads socken. Han var välkänd huvudredaktör för Aftonbladet samt kontroversiell politiker och illustratör. Han verkade för ökad religionsfrihet och kvinnors utökade rätt till självständig verksamhet, vilket gjorde att han fick många motståndare. Hennes syster Nanna Sohlman, gift Bendixson blev känd bildkonstnär och hennes brorsdotter Astrid Sohlman-Nyblom känd textilkonstnär. Till hennes föräldrars stora hushåll anställdes pigorna Selma Karlström och Maria Petersdotter.
Signe Sohlman växte upp i ett konstnärligt och litterärt intresserat hem där hon redan tidigt visade talang. Till sinnet var hon alltid glad och lyste med sitt ansikte varför hon fick smeknamnet Solkula. Efter skolgången inledde hon sin utbildning vid Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm år 1872. Där blev hon studiekamrat med Carl Larsson och Ernst Josephson. Hon läste för professor Johan August Malmström och blev en av hans favoritelever och vän. Tillsammans med honom illustrerade hon en upplaga av Zacharias Topelius Läsning för barn, i denna form utgiven för första gången 1877. Signe Sohlmans far August Sohlman själv blev även känd för sina Afhandlingar och skizzer uti kultur- och konsthistoriska ämnen vilka han använde som undervisningsmaterial vid Konstakademien från 1855—1862.
Signe Sohlman tvingades dock tre år senare avbryta sina studier på grund av lungtuberkulos som hon inte tillfrisknade ifrån, eftersom det i hennes tid inte fanns effektiva botemedel. Vid ett stort antal sanatorier i Sverige hjälptes dock patienter med att lindra sjukdomen med vila, sol, frisk luft, allsidig kost och lokala, operativa ingrepp.
En stor tragedi för henne blev faderns oväntade död den 5 juli 1874 då han försökte rädda sin son som råkat i sjönöd några få meter från land i en plötslig sommarstorm på Baggensfjärden vid Älgö. Efter faderns död flyttade familjen till Uppsala.
Signe Sohlman var mycket intresserad av den samhällsdebatt som fördes i Rossanderska kursen, eller Aftonkursen för fruntimmer, aktiv mellan åren 1865 och 1882. Där träffade hon likasinnade som bland andra Ellen Key och Anna Whitlock. Tillsammans med dem och Julia Kjellberg begav hon sig i juni 1876 ut på en fotvandring i de norska fjällen, dels för att besöka några nya folkhögskolor, dels för att uppsöka den då kontroversielle författaren och norske kulturpersonligheten Bjørnstjerne Martinius Bjørnson på gården Aulestad i Gudbrandsdalen för att dra lärdom av hans idéer och litterära gärningar. Därmed räknas de fyra vetgiriga damerna som ’pionjärer’ som på egen hand ville söka sig fram till en egen livsåskådning vilket samtidigt bidrog till kvinnlig frigörelse och ökad framtidstro. De hade dessutom blivit vänner för livet. Fotvandringen går att följa i dagboksanteckningar, där den beskrivs som ett uttryck för deras frihet, livsberusning och självkänsla, som Mattias Andersson uttrycker det i sin biografi över Signe Sohlman.
Trots sin sjukdom hann Signe Sohlman rita mönster för Handarbetets Vänner och för Almedahls linneväverier i Göteborg. Som textilkonstnär visade hon sin skicklighet med att designa drak-mönstret i den då mycket populära fornnordiska stilen som av Almedahls från 1877 till 1989 tillverkades framgångsrikt som parad-linneduken ”Drakduken”. År 1877 belönades hon för detta med första priset vid världens första designutställning i Amsterdam. På Nationalmuseet är hon representerad med sin teckning Skolgossens sommarminne samt på många av landets regionala och lokala museer med drakduken.
Signe Sohlman avled år 1878 i sviterna av sin långvariga sjukdom, endast 23 år gammal. Hon vilar i sin fars familjegrav på Huddinge kyrkogård.
