Sigrid Botolfsdotter var den sista abbedissan i Vreta kloster.
Hon omtalas som abbedissa i Vreta kloster i oktober 1513 i ett brev där det framgår att hon dessförinnan varit klostrets priorinna. Hon vigdes till abbedissa av biskop Hans Brask av Linköping ett år senare. Från Sigrid Botolfsdotters första femton år i sitt ämbete finns flera brev i Hans Brasks registratur som omtalar hur biskopen genomfört olika affärer och uppgörelser med Sigrid Botolfsdotter rörande klostrets gods och egendomar. Rörande Sigrid Botulfsdotter själv och hennes familj saknar källorna biografiska uppgifter.
Med reformationen utsattes Vreta liksom andra svenska kloster för en ökad infiltration av den svenska kungamakten. För Vretas del handlade det både om de konfiskationer av silver i form av monstranser, kalkar och andra föremål som utkrävdes efter kungavalet 1523, och om inkvartering av kungliga ryttare och deras hästar, så kallade borgläger, som det fattades beslut om 1525. I april 1526 uppmanades Sigrid Botolfsdotter av Gustav Vasa att välvilligt ta emot hans ryttare och deras hästar i klostret och ge dem vad de behövde.
Den kungliga infiltrationspolitiken sanktionerades och utökades i flera avseenden vid Västerås riksdag 1527. Det fattades där ett beslut om att adelsmän i fortsättningen skulle överta ansvaret för den ekonomiska förvaltningen av de kloster som levde av ränta från landbönder. I praktiken skulle emellertid vissa kloster få behålla detta ansvar. Sigrid Botolfsdotter förefaller ha behållit ansvaret för Vreta klosters ekonomiska administration fram till 1533. Två månader efter Västeråsriksdagen upprättades nämligen ett avtal där det stadgades att om abbedissan till kungen årligen erlade en årlig avgift från Vreta och Askeby klosters ränta, skulle klostret slippa så kallat borgläger och dessutom få behålla sina landbönder och räntan från dem. Att döma av detta avtal blev Sigrid Botolfsdotter ansvarig också för Askeby klosters ekonomiska förvaltning. Askeby kloster stängdes troligen vid denna tid.
Den årliga avgiften som Sigrid Botolfsdotter skulle erlägga till kungen höjdes successivt under årens lopp. I september 1528 höjdes den från 100 till 300 mark örtug, för att året därpå höjas till 400 mark örtug. Därefter skedde visserligen under några år inga dramatiska höjningar av avgiften, men Sigrid Botolfsdotter hade likväl problem med inbetalningarna. År 1530 fick biskopen av Linköping på kungens vägnar påminna henne om att betala den försenade avgiften. I juni 1531 fick hon ta ett lån av Ebba Eriksdotter (Vasa), död 1549, för att kunna betala den. Samma månad fick abbedissan besked om att en kunglig fogde skulle hålla till på klostret. Hans uppgift var troligen att se till att Sigrid Botolfsdotter betalade in avgiften. I februari 1533 fick adelsmannen Axel Eriksson (Bielke af Åkerö) klostret i förläning, vilket med all sannolikhet innebar att han tog över ansvaret för dess ekonomiska förvaltning. Ansvaret för klostret övertogs i oktober 1536 av kungens och Axel Erikssons svärmor Ebba Eriksdotter.
Efter att Sigrid Botolfsdotter avlidit 1538 valdes ingen ny abbedissa, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att nunnor levde kvar i Vreta kloster fram till början av 1580-talet.
