Sigrid Hård af Segerstad var en av de första kvinnorna med trädgårdsmästarutbildning i Sverige. Hon arbetade praktiskt inom yrket men var också verksam som trädgårdsskribent samt var med och grundade en av landets första trädgårdsskolor för kvinnor.

Sigrid Hård af Segerstad föddes 1871 i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Modern Johanna (Jenny) Sjöberg kom från Finland. Fadern Bror August Denis Hård af Segerstad hade en rad kommunala förtroendeuppdrag samt verkade som privatjurist. Sigrid Hård af Segerstad hade två systrar, Helmi och Kerstin. Helmi Hård av Segerstad arbetade som föreståndare vid både fattigvårdsnämndens och barnavårdsnämndens utackorderingsbyråer. Kerstin Hård af Segerstad var filosofie doktor och blev år 1912 ledamot i Samfundet De Nio där hon satt fram till 1930. Alla tre systrarna var ogifta.

På 1890-talet påbörjade Sigrid Hård af Segerstad sin utbildningsbana på den enda trädgårdsskolan i landet som var öppen för kvinnor. Den drevs av Rudolf Abelin och låg vid Norrviken i Östergötland. Därefter tilldelades hon år 1898 ett stipendium på 300 kronor av Fredrika-Bremer-Förbundet för ”högre utbildning i trädgårdsskötsel”. Troligen användes stipendiet till de studier som hon bedrev vid Swanley Horticultural College i England.

År 1900 var Sigrid Hård af Segerstad med och startade Agdatorps kvinnliga trädgårdsskola i Blekinge tillsammans med Ida Schmidt. De kände troligen varandra sedan tiden på Rudolf Abelins skola. Sigrid Hård af Segerstad verkar dock bara ha varit med i själva uppstartsfasen av Agdatorps trädgårdsskola, vilket förmodligen hade att göra med det nya stipendium som hon vid denna tid fick av Fredrika-Bremer-Förbundet. Denna gång var det på 400 kronor och avsett för en studieresa i Danmark, Tyskland och Frankrike för att studera trädgårdsodling och framförallt produkternas tillvaratagande genom till exempel konservering. Stipendiet hade överlämnats till Fredrika-Bremer-Förbundet av en okänd givare som tyckte sig ha iakttagit en del mycket svåra missförhållanden inom trädgårdsodlingen på landsbygden i Sverige, framförallt när det gällde att ta tillvara det som odlats. Särskilt i Tyskland ansågs kunskapen vara betydligt större, och stipendiegivaren menade att kännedom om metoderna som användes där skulle kunna vara till stor nytta för svensk trädgårdsodling. Troligen gjorde Sigrid Hård af Segerstad under denna studieresa praktik vid en större handelsträdgård i Tyskland. Detta framgår av artikeln ”Kvinnan och trädgårdsodlingen” i Mitt Hem 1906, där hon presenteras tillsammans med några andra trädgårdskvinnor. Enligt artikeln ska Sigrid Hård af Segerstad dessutom under några år ha innehaft en egen handelsträdgård samt varit anställd som trädgårdsmästare hos privatpersoner. År 1906 satt hon i styrelsen för Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm, vars ordförande var Anna Lindhagen. De gav året dessförinnan, 1905, ut varsin bok om koloniträdgårdar. Böckerna avsåg, enligt en recension i Dagny, att komplettera varandra och rekommenderades för alla, som intresserade sig för trädgårdskolonier. Anna Lindhagen hade arbetat mycket med att främja koloniträdgårdar i Stockholm och medan hennes skrift handlade om vad som åstadkommits på detta område var Sigrid Hård af Segerstads bok Stadsbons täppa: en hjälpreda för trädgårdskolonisering mer praktiskt inriktad, med råd om såväl växter och odlingsmetoder som skadedjursbekämpning.

Trots övriga engagemang tycks Sigrid Hård af Segerstad ha behållit kontakten med Ida Schmidt och trädgårdsskolan på Agdatorp. År 1906 skrev hon en ingående artikel om skolan och om Ida Schmidt i Mitt Hem. Där uttryckte hon bland annat att det var svårt att få de mindre bemedlade att komma till utbildningen. Då fanns ändå några frielevsplatser vilka finansierades av länets hushållningssällskap. En lösning skulle enligt Sigrid Hård af Segerstad vara att istället låta undervisningen komma till kvinnorna på landsbygden. Just den typ av uppsökande utbildningsverksamhet som hon argumenterade för i ett par artiklar runt åren 1905–1906 var något som hushållningssällskapen kom att ägna sig mycket åt ungefär från den tiden och fram till 1900-talets mitt. Inom Blekinge läns hushållningssällskap var år 1910 något av ett brytningsår för den trädgårdsrelaterade utbildningsverksamheten. Trädgårdskonsulent Peter Linde började då anordna trädgårds- och konserveringskurser riktade till ”allmogen”. Detta var det sista året Agdatorps kvinnliga trädgårdsskola fick bidrag från hushållningssällskapet, och skolan lades ned samma år.

Frågan om kvinnors lämplighet för trädgårdsmästaryrket, och deras möjlighet att få utbildning i trädgårdsskötsel, diskuterades en hel del kring sekelskiftet 1900, både i kvinno- och trädgårdstidskrifter. Sigrid Hård af Segerstad deltog i diskussionen genom sina artiklar. Ett återkommande argument mot kvinnor i trädgårdsbranschen var att de var för svaga. Eleverna vid Agdatorp fick uträtta alla slags arbeten, även de tyngre som grävning, bänkläggning och vattning, och därför var det viktigt att vara vid god vigör. Sigrid Hård af Segerstad påpekade att krafterna visserligen växer under arbetet, men för den som ville försöka sig på trädgårdsskötsel som yrke krävdes ändå goda krafter från början.

Att kvinnor var bättre lämpade att sköta den egna trädgården vid hemmet än att ansvara för stora anläggningar var en annan åsikt som återkom i diskussionen. Att bli ”hemträdgårdsmästare”, det vill säga att vårda sin egen trädgård där det odlades till husbehov, var enligt Sigrid Hård af Segerstad mycket lämpligt för kvinnor. Då kunde de indela arbetet efter sina egna krafter. Hon menade att det onekligen var så de flesta kvinnliga trädgårdsmästare passade bäst. Faktiskt var det så hon skulle vilja se alla svenska kvinnor. Hon påpekar i artikeln ”Kvinnan som trädgårdsodlare” i Mitt Hem 1906 att trädgårdarbete inte enbart är ansträngande utan också härligt, uppfriskande, stärkande och glädjande. Det kan ha varit så att hon i sina tankar om kvinnan som hemträdgårdsmästare influerats av Frances Wachtmeister och hennes bok från 1904: Eget Hem: De ogifta kvinnornas egna-hems fråga, där trädgårdsskolan vid Agdatorp omnämns och där ett eget småbruk framställs som ett sätt för ogifta kvinnor att bli självständiga och självförsörjande. Sigrid Hård af Segerstad trodde visserligen att ”våra starka, duktiga landsflickor” skulle orka ha trädgårdsskötsel som yrke, men problemet var att kvinnor oftast inte hade möjlighet att välja mellan olika anställningsplatser utan var tvungna att ta det som stod till buds. Därför fick de ofta arbeta i mindre trädgårdar där de fick göra allt arbete, även det tyngsta. Det var skillnad, påpekade Sigrid Hård af Segerstad, för den som kom så långt att hon kunde få en överträdgårdsmästarplats, för då skulle grovarbetet falla bort.

År 1905 fick Sigrid Hård af Segerstad anställning vid Percy F. Lucks konservfabrik i Stockholm. Med tanke på hennes studier av konservering i Tyskland var anställningen följdriktig. Från år 1919 var hon föreståndare vid fabriken. År 1925, efter 20 års tjänst, tilldelades hon tillsammans med fyra kvinnliga kollegor vid fabriken Kungliga Patriotiska sällskapets guldmedalj av tredje storleken.

År 1955 skrev Sigrid Hård af Segerstad ett brev till en släkting från Ängsudden, Nynäshamn. Hon uppgav i brevet att hon vistades hos en Lydia på Torö, att Lydia var en verkligt god vän och att de då hade bott tillsammans i över 20 år.

Sigrid Hård af Segerstad avled i maj 1964 och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.